Världen gick under, men jag blev kvar.

Del 12

Jag sprang ut ur bilen och kollade häpet runt omkring mig. Det var helt otroligt. Områdena som vi hade gått omkring i hade varit helt förstörda, och just det här, såg helt orört ut. Dalton kom fram till mig.

"Ska vi åka vidare?"
Frågade han. Jag skakade på huvudet. "Det är nog bäst om vi går runt och tittar lite."
Svarade jag.

Vi gick längst dem stora höghusen. De såg helt vanliga ut, inte ett enda fönster hade en spricka. Asfalten var också helt vanlig. Flera bilar stod längst trottoarerna. Man skulle kunna tro att man bara var i staden för att shoppa, äta på en restaurang eller bara träffa en kompis. Som sagt man skulle tro det, om inte hela staden vore helt död. Inte en enda människa syntes eller hördes, förutom vi.

Jag vet inte exakt vad vi letade efter. Var det människor, någonstans att bo eller bara hopp?

Jag märkte att jag hade gått lite i förväg. Jag stannade och tänkte vänta in Dalton och Champ. Sedan så vände jag mig om, men dem stod inte där.

"Dalton?"

Ropade jag. Men fick inget svar. Jag vände mig om igen. Vart hade dem tagit vägen?

Jag ryckte plötslig till av att någon petade mig i nacken. Jag vände mig hastigt om och såg Dalton. Han höll i en extra large chipspåse. Jag lyfte på ögonbrynen.

"Allvarligt?"
Sade jag sedan. Han gav mig ett fånigt leende.
"Förlåt har inte ätit det på ett tag."
Jag skrattade. Det var skönt att man då och då kunde skratta, även tack vare omständigheterna.

"Vart är Champ?"

Frågade jag sedan när jag märkte att hon inte längre stod bredvid oss. "Vänta."
Sade Dalton och visslade sedan så att det skar i öronen. En galen glad hund kom sedan springandes emot hos, med ett ben i munnen.
"Du kan vara lugn, vi hittade den i butiken innan."
Sade han och skrattade nervöst.

När vi hade gått ett tag och granskat området så märkte jag att jag också var ganska hungrig.

"Har du kvar chips?"
Sade jag och gav Dalton ett snett leende.
"Nope."Svarade han och skrattade sedan åt min överdrivet besvikna min.

Jag hade inte ätit på ett helt dygn och var för utmattad för att gå tillbaka till bilen för att hämta mat. Jag kollade efter en bra affär. Så alternativen var antingen: En restaurang där maten vid det här laget hade möglat eller en prydnadsaffär som även hade fika. Svårt val, väldigt svårt val, men jag tror att jag föredrar någonting som inte är mögligt. Vi gick in i prydnads affären.

Så fort vi kom in så sprang jag fram till kyldisken med glass. Dalton skrattade.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

FÖRLÅT SKA SKRIVA MER SENARE HAHA.

MIN GRANNE SPELAR JÄTTE HÖG MUSIK JUST NU OCH VI BOR I ETT RADHUS, SÅ MIN PAPPA SATT PÅ MUSIK ÄNNU HÖGRE BARA FÖR ATT JÄVLAS.

SÅ HIMLA BARNSLIGT XD