Jag stod nu tillräckligt nära dem för att kunna höra vad dem sade.
"Vad ville du säga, som var så viktigt?", Hör jag mannen fråga Jessica. Hon ger honom en medlidande blick och tar sedan tag i hans hand. Sedan så säger hon bara, "George." Mannen såg nu mer uppspelt ut och börjar snabbt att kolla runt omkring sig. "George.. ," upprepar han, och jag såg plötsligt en tår falla ner ifrån hans kind. "Vart är han?", Frågade han sedan och log medans tårar åkte ner från hans kinder. Jessica svarade inte. "Vart är han?!", Frågar han sedan igen mer upprört. Jag fattade ingenting. Varför grät mannen? Och vem var George? Jag vände bort blicken och fokuserade på någonting annat när jag såg några människor komma in och bära på någonting mellan stort. Mannen kollade nu också på den stora saken människorna hjälpte till att bära på. "Nej!", skrek han plötsligt och sprang fram till dem. Han slet ifrån saken från dem andra och grät nu hysteriskt. Och det var då jag fattade. Det var en liksäck.
Han lade ner liksäcken på marken och öppnade den sedan försiktigt. Han skakade på huvudet medans tårarna åkte ner som floder. "N-nej.. nej," upprepade han om och om igen. Jag gick försiktigt närmare honom. Och märkte inte förrän nu att jag darrade och också grät. Jag såg den lilla skepnaden av ett barns kropp. "Min son.. ," sade han sedan.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
;( ;( ;(
Blev en ganska deprimerande del. Så dem hittade som sagt mannen, som Emily alltid hade tyckt varit skum och obehaglig, dem hittade hans barn Georges kropp.
Jag känner att den här delen blev ganska kort.. och obehaglig. Men det kommer en ny del om några minuter. R.I.P George, säger jag bara :(
YOU ARE READING
Världen gick under, men jag blev kvar.
Science Fiction"En dag så hände det bara. Ingen var beredd på att det skulle hända. Det bara gjorde det." En dag, blev The Big R.I.P verklighet. Men det blev inte riktigt som forskarna hade räknat ut. Det blev en överlevare. Wattys Awards 2016: Bokslukaren
