"Champ!!"
Hon kom springandes emot mig, hoppade upp på mig så att jag ramlade omkull. Jag brydde mig inte ens om att jag hade landat hårt på marken och att det nu värkte i hela kroppen. Champ var här och jag kände en obeskrivlig stor lycka över det. Jag kramade om den fluffiga bruna stora hunden. Men den underbara stunden avbröts plötsligt av en mörk bekant röst. Jag visste såklart vem det var.
"Så ni känner varandra?" Frågade mannen. Jag ställde mig upp och skakade av mig smutsen från mina jeans.
"Ja, hon var min. Tills någon tog henne ifrån mig" Svarade jag. Han såg förvånad ut.
"Oj förlåt. Jag antog att hon inte hade en ägare eftersom att hon vandrade ensam på gatorna.
"Jag gav honom en iskall blick och ett obehagligt leende blev klistrat på hans läppar.
"Du såg oss där när jag ropade åt dig. Jag vet att du såg oss," sade jag. Mindes kvällen som jag hade stigit fram och ropat åt honom. Men plötsligt hade han försvunnit, och vi följde skogen som vi trodde han hade gått igenom och kom.. hit.
Han ryckte på axlarna och såg helt oberörd ut av vad jag just hade sagt. "Tyvärr så vet jag inte vad du pratar om. Och om du ursäktar mig" Sade han och tog plötsligt fram en stor kniv. Jag ryckte till. Men så tog han även upp en bit med kött.
"Så ska jag hjälpa till med att börja laga lunchen." Fortsatte han och började sedan att gå. Men när han hade gått en bit ifrån mig så stannade han och vände sig sedan om och blinkade åt mig, sedan så fortsatte han att gå som om ingenting hade hänt.
Den var verkligen någonting med den här mannen. Och vad det än var så kändes det inte bra.
YOU ARE READING
Världen gick under, men jag blev kvar.
Science Fiction"En dag så hände det bara. Ingen var beredd på att det skulle hända. Det bara gjorde det." En dag, blev The Big R.I.P verklighet. Men det blev inte riktigt som forskarna hade räknat ut. Det blev en överlevare. Wattys Awards 2016: Bokslukaren
