𝐆𝐎𝐍𝐄 𝐋𝐈𝐊𝐄 𝐒𝐌𝐎𝐊𝐄 :: [ • one direction • criminals a.u • ]

Gone like smoke 52#

Chapter 52 ‒ Waking up 🌙

(Unedited)

❝Sometimes you have to walk away and let Karma take over.❞

Jag raderar alla kommentarer jag får av folk som ber om mera.

I'm not even going to apologise for something I feel.

Edit; bitch please, Johanna. What the actual heck, that's uncalled for. ^^^^

»Louis' perspektiv«

En plötslig smärta i huvudet fick mig att vakna upp. Jag svor på att personen som precis slog till mig kommer dö inom 5 minuter.

"Louis! For godness sake, wake up you fat cow!"

Jag öppnade irriterat mina ögon och tänkte precis ge personen som sa så till mig en överraskande spark i ansikte ‒ tills jag hejdade mig.

"Harry?" Undrade jag då jag såg suddigt. "Yes, it's me you idiot!" Snäste Harry.
"Did you sleep well?" Frågade han sarkastiskt. Jag ignorerade hans kommentar.

"What happened? Are someone hurt? Where are we?" Frågade jag istället och kollade mig omkring då min syn kom tillbaka. Jag väste som en vampyr då skenet från en lampa bländade mina ömtåliga ögon.

"No one is hurt yet and we are in some kind of office." Svarade Harry med ett mummel.
"Where are the others?" Frågade jag sen då jag märkte hur tyst det var. Jag försökte gnugga mina ögon men mina händer var ihop bundna med tjocka hampa snören.

"Your father gave them some kind of drug and they fell asleep. I on the other hand have been awake for some hours." Sa han med ett enkelt ryck av axlarna. "How did we end up here?" Frågade jag.

"God, you ask so much." Stönade Harry. "Well, I'm a curious boy." Kommenterade jag.
"You are a man, Louis. Grow up for pete's sake."

"Okey, what the hell is up with you? Did someone punch you in the nuts or something this morning?"

Harry blängde på mig. "This is all your fault." Muttrade han till svar.
Jag himlade med ögonen. Visst, mitt fel ‒ jo säkert. Vem var det som sa att vi skulle kräla genom ventilen?

"I'm not gonna stop asking you questions, you know. Either you answer my questions or you don't. And if you don't then don't be surprised if I kick you in the groin." Hotade jag och Harry gav mig en ilsken blick ‒ men egentligen såg han bara ut som en arg mullvad med krulligt hår.

"You bitch." Väste han.
"Just answer the damn question, Harry!" Röt jag argt då han inte svarade.

"Okay, Okay! Jesus, you don't need to kick me anywhere!" Svarade Harry och suckade innan han lutade sitt huvud bakåt.

"I'm waiting . . ."

"We fucked up, badly. We had this plan and it backfired straight in our faces.
The police had some kids undercover."
Sa Harry äntligen och himlade irriterat med sina ögon.

"Wait? Undercover? Who?!"
Frågade jag och spärrade förvånat upp mina ögon.

"Wow, you are so naïve. Yes! Some kids were working undercover and they revealed us." Sa Harry och himlade ännu en gång med sina ögon.