𝐆𝐎𝐍𝐄 𝐋𝐈𝐊𝐄 𝐒𝐌𝐎𝐊𝐄 :: [ • one direction • criminals a.u • ]

Gone like smoke 22#

''Det är du som väljer, så var noga med ditt val.'' - Darin.

Chapter 22- Bye-bye👋

It's been 14 days since Moa Backman got kidnapped. Her family is praying that their 16 years old daughter is coming back. At her family-home people have light up with white candles. Her family desperately need her back home where shes safe from the bad in the world. Anything could have happen to her.

_

Alexandra Hemmings, 15 years old, is reporting missing. She's been missing for 48 hours. Her parents told that they been calling around to everyone that could be with her. The same day Rickard Clarkson got killed, the heat says that the could got in a car accident and that Alexandra could be alive. If you know anything about what might have happened to Alexandra, do not hesitate to call. All information can help to find her.

Moa's perspektiv

Jag och Alex klev ur skåpbilen och jag drog ryggsäcken närmare mig. Jag torkade snabbt bort en tår från kinden och gick efter Alexandra bort mot skolan. Aldrig någonsin har jag haft en sån stor klump i magen som den jag har nu. Och du tänker säkert; 'varför springer dom inte därifrån?'

Tro mig, jag har tänkt det för typ 2 veckors tid.

Vi har som små spårare som sitter runt våra ben. Dom syns inte så bra men dom känns.

_

Jag halade upp pistolen och slog upp dörren.

''Hands up and nobody get hurt!'' Skrek Alexandra och riktade pistolen mot närmaste människa.

''...No,no, I wouldn't done that if I was you!'' Skrek jag åt kvinnan bakom ett bord som höll i en telefon.

Jag kände mig hemsk.

Det surrade till i spåraren på mitt ben och den signalen betydde att jag skulle strunta i Alexandra's hot och skjuta någon.

'Och hur vet du det?' undrar du säkert.

Jo vi fick liksom en halvtimmes 'lektion' om vad vi skulle säga och göra.

Jag tog ett djupt andetag och sköt kvinnan.

Folk började skrika och dörren låstes när Alexandra stängt igen dom.

Jag fattar inte att jag sköt en person.

Och en oskyldig sådan också.

Jag når illa.

''W-what are you about to do?'' Skakade en liten flicka som satt och kramade om en liten docka.

Alexandra drog tag i min arm och sköt den lilla flickan.

Jag hoppade till och kände att jag bara så ville kräkas.

Och jag vill INTE äta min så kallade 'frukost' igen.

''On knees NOW!'' röt Alexandra.

Wow, hon var verkligen bra på det här.

Alla inne där satte sig snabbt på knäna och jag önskade att jag skulle få slippa skjuta någon till.

''Too slow.'' sa jag och följde mina repliker.

Jag och Alex sköt ner varenda människa i korridoren och gick vidare till nästa plan.

Jag fick blod på händerna och försökte att inte skrika.

Självklart var det inte jag som blödde men jag kände hur jag ville skrika av ilska.

Hur gick jag med på det här?

Vänta, det gjorde jag ju aldrig, Oops mitt fel.

''Kom igen, Moa lite snabbare kan hon väll springa!'' fräste Alex på svenska.

Vänta, svenska?

''Pratar du svenska?'' frågade jag.

Alex hoppade till av min fråga. Hon hade väll inte tänkt att jag skulle kunna den.

''Gud vad du skräms!'' tjöt hon till.

''Och till din fråga, ja jag pratar svenska. Hur kan du göra det då?''

Frågade hon häpet.

''Jag är från Sverige?'' sa jag men det lät mer som en fråga.

__________

Sorry,sorry, sorry och igen, Sorry!

Har inte uppdaterat på typ forever!

No hate please!💕

Fråga: Hört talas om 5 Seconds of summer? Får inte ur Unpredictable från mitt huvud!!!💜💜💜💜💜💜