𝐆𝐎𝐍𝐄 𝐋𝐈𝐊𝐄 𝐒𝐌𝐎𝐊𝐄 :: [ • one direction • criminals a.u • ]

Gone like smoke 17#

''Hat är ett starkt ord.''

Chapter 17- Fuck you!😤😡

🌺Moa's perspektiv🌺

Okej, det gick ju bra. Rummet är ju fint.....-- det var fint, tills dom två idioterna tände eld på hotellet. Vad- Asså, jag fattar fortfarande inte varför.

Killarna skrattade när vi kom ut till bilen. Niall startade motorn och vi var på väg 'hem'. Liam och Niall pratade hela vägen och jag försökte bara sova.

Killarna's högljudda prat och skratt gjorde det inte mycket enklare för mig att somna. Snarare tvärt om.

-

Vi hade precis kommit 'hem' till lägenheten jag hade spenderat nästan hela veckan i.

Liam och Niall skrattade hela vägen bort till porten, medan jag gick-haltade- efter dom.

Niall satte en nyckel i låset och vred om, dörren for upp med en smäll och dom fortsatte gå.

Om jag bara inte hade blivit skjuten.. Då hade jag kunnat rymma utan att bli fast tre meter från dörren.

Faktiskt tror jag att jag har saknat Louis, hur korkat det än låter....

Nej det har jag inte! Glöm vad jag just sa....! Jag gick in genom dörren, för rädd för att titta upp. Mina Combat boots blev väldigt intressanta att titta på.

''Moa..?'' Sa den där välkända rösten.

Jag kollade försiktigt upp och möttes av en svart tröja. ''Up here'' skrockade Louis. Jag tittade högre upp och såg hans ansikte istället för hans tröja, som han hade spillt något rött på..... Vi får hoppas att det inte är vad jag tror det är.

Det kan ju oxå vara rött vin... Fast det kanske inte sätter sig på svarta kläder så att det ser ut som blod..... Usch. Vi säger helt enkelt att det är ketchup från då han åt en varmkorv....

Louis nickade med huvudet mot ett rum, som jag lärt mig var hans kontor.

Louis väntade på att jag skulle börja gå, så jag gjorde helt enkelt det.

Louis tittade konstigt på mig när jag gick förbi honom. Vad hade han förväntat sig att jag skulle göra, han bad mig gå till hans kontor med en enkel huvud-pekning..

(Ooookkkejj, det lät skumt... deal with it)

''What happened to your feet, you walk strangely...?'' Frågade Louis när han stängt dörren till kontoret vi befann oss i.

''It's not my feet. It's my knee. The two idiots you send after me didn't bring me to a hospital nor help me...'' Muttrade jag.

('Nor' betyder, för dom som inte vet; och/eller)

Louis lutade sig häpet tillbaka och suckade. ''... Come sit.'' sa han och klappade på hans bord. Jag gick tvekande bort till honom, inte säker på vad han skulle göra.

''I'm not gonna hurt you, come here.'' fortsatte han. Jag gick över till bordet och satte mig med mina knän mot Louis som stod framför mig.

''Strange that you even can go, the wound is deep after the bullet, which I guess is still retained in your knee...''

Mumlade Louis, fast han lät seriöst.

Jag nickade sakta, inte säker vart denna konversation skulle fortsätta.

''... So I'm going to take it out.''

Jag spärrade upp ögonen och stirrade på Louis.

''Don't look so surprised, did you really think that I'm gonna let you go around hurt with a bullet in your knee? No, is the answer.'' Skrockade Louis.