𝐆𝐎𝐍𝐄 𝐋𝐈𝐊𝐄 𝐒𝐌𝐎𝐊𝐄 :: [ • one direction • criminals a.u • ]

Gone like smoke 42#

A/N: Walk my way, mrs all american! Say my name, no need to pretend...- Japp har en låt i huvudet...😫 5sos - Mrs. all american♥️

Chapter 42 - Mental😶

Your not afraid of the dark.
You're just afraid of what's in it.

🎢Johanna's perspektiv🎢

Att gallskrika för full hals fungerade inte då Niall bar på mig igenom korridorerna på övervåningen.
''Shut up,'' väste han och dunkade med flit in mig i en vägg.
''Ouch!''
Niall's skratt ringde igenom den smala gången mitt i natten. Några enstaka tårar, som jag inte kunde hjälpa att fälla, rann ner för mina kinder.

''Oh, stop crying! It's not like I would hurt you . . . For now,''

Han bar in mig till något rum och slängde oförsiktigt ner mig på en säng som stod längst en vägg.
Niall vände sig om och försvann ut genom dörren.
Jag reste mig upp och tog tag i mina vrister som gjorde piss ont efter att han hållit i mig.

Jag gick över till fönstret som var till höger om sängen och försökte öppna den. Tyvärr gick det inte, men jag såg en välkänd röd Ferrari som låg upp och ner på gatan nedanför.
Jag flämtade till då jag såg bilen, den var Nash's!
Eller snarare den hade varit Nash's.

Han . . . Han var död. Dom dödade Cameron & Nash! Dom dödade den ända personen som betydde något för mig.

Tårarna började rinna som vattenfall på mina kinder och jag vek mig på mitten.
Jag rullade mig själv till en boll och grät tills jag inte trodde jag skulle ha någon vätska kvar i kroppen.

Allt detta var Moa's fel! Om det inte varit för henne hade inte Nash gett sig efter henne, eller hur?

Men hur ska jag kunna skylla allt detta på henne, min bästa vän?

Jag är så patetisk.

Dörren öppnades och in kom Niall igen.
Jag tryckte mig själv längre in i hörnet och höll för mitt ansikte.

Dock kunde han se mig så han gick över till mig. I en ända rörelse var jag uppdragen från golvet.

Niall drog tag i mig och drog mig bort till sängen. Men jag skrek och skrek tills han släppte mig.

''Can't you ever stop crying?!'' utbrast han och drog tag i kragen på min tröja för att komma upp i ansiktet på mig.

''Let me go!'' grät jag och drog tag i min tröja.

Niall himlade med sina ögon åt mig och släppte mig.
Han drog av sig sin tröja och kastade den på golvet innan han klev ur sina byxor.

Han la sig under täcket och klappade med händerna. Lyset släcktes och allt blev mörkt.

Jag försökte sluta gråta, men Cameron och Nash stod mig väldigt nära. Att dom var döda kunde få mig gråta en flod.
_

Efter ca 10 minuter senare satte Niall sig tvärt upp och klappade sina händer.
Lampan över oss tändes och Niall's tydligt arga ansikte syntes i skenet.

''Stop crying for Gods sake!''

Jag snyftade och kramade om mina ben. ''Do you not speak English?!'' Röt han irriterat och kastade av sig täcket.

Jag svarade fortfarande inte, utan fortsatte snyfta. För ärligt, hur kunde jag sluta gråta?

Niall gick med bestämda steg över till mig och drog tag i mitt hår.
Ett skrik lämnade min mun då han lyfte upp mig på mina fötter.
''Shut up will you?'' väste han och släppte mitt hår. En till snyftning var på väg att lämna min mun men Niall's hand for upp till den.