𝐆𝐎𝐍𝐄 𝐋𝐈𝐊𝐄 𝐒𝐌𝐎𝐊𝐄 :: [ • one direction • criminals a.u • ]

Gone like Smoke 48#

"Where are you now when I need you?" - Justin Bieber.

Ledsen för det dåliga kapitlet. Jag försökte åtminstone.
Och jag är ledsen att jag alltid ber om ursäkt för saker.

I love you guys, ni är typ de ända jag har.

Om låten inte fungerar så heter den Old scars future hearts med All time Low ❤️

((Låten har egentligen inget med kapitlet att göra, tyckte bara att den var bra)).

_

Chapter 48 - Old scars ☠

🐧 Louis' perspektiv 🐧

Jag var helt slut efter vi kravlat igenom rören i taket på polisstationen.

Men trots det önskar jag att mitt jobb var lite svårare ibland. Jag gillade känslan av adrenalinet då polisen var efter oss. Det fick mig att känna mig fri och ... ja, hög på adrenalin.

Jag gick först i ledet och kunde börja se att det mörknade längre fram. Det var redan mörkt i röret så då vi kom längre fram så kunde man verkligen inte se något alls.

Jag varnade killarna innan jag långsamt kände mig fram. Jag hade bett dem att stanna så jag kunde höra om det var något längre fram.

Min mage vände sig upp och ner då jag kände med mina händer ute i luften. Det var ett djup som kunde fått oss avslöjade om jag hade ramlat ner.

Jag sa till de andra att jag behövde något som jag kunde lysa med.

Till slut fick jag en tändare av Liam och jag kollade ner i röret.

Jag kunde fortfarande inte se något vilket var irriterande. Men jag kunde höra röster.

" I am seriously going to kill that guy when we get in there! "

Jag spetsade öronen och höll andan för att höra bättre.

" You need to calm down! We have to ask him where he has his victim first! And even then you can't kill him, you are a cop for fucks sake! "

Det lät som om det var två män, poliser, som argumenterade under oss.

Jag vinkade till mig killarna och vi lyssnade då de pratade.

Tydligen fanns det ett pris på mitt huvud. Jag var inte förvånad egentligen. Det gjorde mig inte rädd, för jag visste redan innan att folk vill se mig död för allt jag gjort.

Men samtidigt var jag lite orolig. Jag gillade att se folk lida och så, men jag ville inte dö. Inte såhär åtminstone.

Killarna kollade mot mig då jag blev stel som en pinne. " What should we do? " frågade Harry och kollade oroligt mot mig.

Vi var helt körd.

" I don't care ! I'm a cop so what? I can still kill him! "

Jag svalde hårt och kollade mig omkring. Hur fan skulle vi ta oss ut?

" Any ideas? " frågade jag och kollade på killarna som skakade på deras huvuden. Jag suckade och kände hur jag långsamt började bli frustrerad. Vilken röra vi hamnat i.

> Flashback <

( Tredje personens perspektiv )

3 mil utanför Chicago var allt en storm. Och då pratar jag inte om vädret.

Killarna bestämde att det var dags att dra. Och för att de inte skulle lämna bevis eller liknande bakom sig så tyckte det att bränna upp allt skulle vara en bra idé.