𝐆𝐎𝐍𝐄 𝐋𝐈𝐊𝐄 𝐒𝐌𝐎𝐊𝐄 :: [ • one direction • criminals a.u • ]

Gone like smoke 34#

Chapter 34- Hospital🏥

"Va' din egen hjälte"

👇Moa's perspektiv👇

Jag stönade och försökte öppna mina ögonlock som skyddade mig från att se omvärlden. Aldrig någonsin har dom varit så här tunga att öppna.

"Mrs. Wilson?"

Mrs.Wilson? Mitt efternamn var inte Wilson, det var Backman. Och jag var definitivt inte en Mrs. utan en miss.

"Mrs. Wilson?" den här gången lät rösten som om den var över mig. Det var som om vem-det-nu-än-var som talade till den där Mrs. Wilson egentligen pratade med mig.

Jag gjorde ännu ett till försök att öppna ögonen, denna gång fungerade det. Dock blev jag enormt bländad av solljuset i rummet.

"Finally you're awake," någon kvinna pratade med mig. Och om jag ska vara helt ärlig vet jag inte vem personen var, villket skrämde mig en smula.

"I'm Fiona, and I'm going to run some tests on you," berättade hon och gav mig ett vänligt leende.

Fiona såg ut att vara cirka 45-50 år och hade axellångt brunt hår med bruna ögon. Hon var... söt, på nått sätt.

"Where- where am I" frågade jag hest. Det var som om jag sovit i ett helt år, min hals värkte och var i stort behov av vatten.

"You're at the hospital, Miss," berättade Fiona och satte dit några sladdar på min kropp.

"Where's Nash?" frågade jag och kollade med stora ögon på henne. Hade jag chansen att fly? Fiona såg lite efter ut först, tills hennes ansikte sken upp i ett leende. "Mr. Wilson? He's outside waiting. Do you want me to send him inside?" frågade hon vänligt. Jag skakade snabbt på huvudet och kollade bort från henne.
_
När jag äntligen var klar med alla tester fick jag åka hem. Till min fasa var det inte mitt hem, utan Nash's hus.
Men var jag egentligen förvånad?

Nash hade vakat över mig hela vägen till bilen, och det var så irriterande att jag skulle vilja slå till honom i ansiktet. Som man märker var jag inte på mitt bästa humör.

Jag var tjurig för att jag inte hunnit smita.

Precis när jag var klar med testerna hämtade Fiona Nash och hela min plan hade krossats.

Fiona hade pratat med mig under hela 'testningen', men om jag ska vara ärlig hade jag inte lyssnat.

Det ända jag tänkte på var hur jag skulle kunna fly. Fly och leta upp Louis- erhm, jag menar, fly så jag kan åka hem....

Jag hatar Louis, egentligen varför skulle jag gilla honom? Jag har ingen anledning till att gilla honom heller, jag menar killen kidnappade mig, tog mig ifrån det jag kallar för 'mitt liv', slog mig, sålde mig, skickade ett par kompletta idioter efter mig, fick mig att åka till USA, färga mitt hår rosa och sedan bli kidnappad igen bara för att han var borta.

Att jag sa att jag älskade honom var en total lögn, då var det dock inte det.

Men nu hatar jag Louis med en brinnande passion. Anteckning till mig själv; ser jag honom ska jag peta ut hans ögon med en gaffel och sedan strimla dom i en 'pappers-strimmel'. [A/N: heter det så??😳]

Han är sån idiot! Men nu när jag ändå tänker efter, var inte jag oxå en idiot för att säga dom tre orden till honom?

Det var definitivt inte 'fuck you asshole' eller 'I hate you'. Utan det var så mycket starkare.

'I love you'

Varje gång jag tänkte att jag sa det var jag nära på att kräkas. En suruppstötning fick mina ögon att tåras upp.