𝐆𝐎𝐍𝐄 𝐋𝐈𝐊𝐄 𝐒𝐌𝐎𝐊𝐄 :: [ • one direction • criminals a.u • ]

Gone like smoke 9#

''Tro på dig själv, du klarar mycket mer då,'' - unknown.

Kapitel 7- Part three3⃣

❀ Moa's perspektiv ❀

Helvete.

 Allt hade fungerat om jag inte hade klivit på den där dumma sjalen. Harry log ett belåtet leende mot mig och drog ut mig ur garderoben.

Det var först då jag tog in allt av honom. Han hade krulligt brunt hår, gröna vackra ögon, ett perfekt leende med smilegropar som syntes när han log så belåtet.

Han hade sin blick fäst på mig och lät inte gå från min arm. Och precis som Louis hade han den där krypande känslan som får mig att rysa.

Han var snygg - som Louis - tatueringar över hela kroppen - som Louis - och ett par glittrande ögon - som Louis Tomlinson, (min kidnappare så att alla vet det! Någon får gärna ringa 112 ! Typ nu?!)

Harry's mörka blick träffade mina ögon och jag blev bara mer och mer rädd.

När Harry tittade sådär konstigt på mig fick jag en rysning från topp till tå. Ingen mer än Louis har fått mig att göra så, och ska jag erkänna måste jag säga att jag har något emot honom... Louis alltså.

Jag måste härifrån, men hur? Louis är där ner, med allt folk, och kan se mig om jag springer ut. Jag var ju trots allt den ända som bar rött...

Aha, nu förstår jag varför... Dah! *mental face-palming*.

''Well, well, well, what do we have here? A princess without her Prince Charming?'' Harry log hånfullt ner mot mig.

Jag hade nästan glömt att han stod där.

Jag svalde hårt och väntade på vad hans nästa drag skulle bli.

Med en snabb omvändning stod jag med ryggen mot Harrys framsida.

Hans rosa fylliga läppar la sig försiktigt ner mot min nacke. Jag rös av känslan när Harrys läppar vandrade upp mot mitt öra.

Festen var i fullgång där nere, Louis sprang säkert omkring och letade efter mig.

Inte för att jag brydde mig nu....

Lite.. Kanske...😐

''What the heck are you doing, Harry?!'' Skrek den välkända rösten, som tillhörde den brittiska kidnapparen som tog mig hit i förstabörjan, Louis Tomlinson, om du glömde det.

(A/N Vilket jag inte tror för han nämns ganska ofta, visst gör han? notera sarkasmen)

''Chill out, bro! I'm just teasing her!'' Skrattade Harry och puttade fram mig så att jag var upptryckt mot väggen med ansikte och allt upp mot den också.

Louis steg kom närmare och jag kunde nästan känna han flåsa i nacken på mig.

Jag kunde känna i Harry's röst att han log sådär hånfullt när han pratade med Louis.

'' 'Chill out, bro! Im just teasing her' ''. Kopierade Louis Harry fast med en tillgjord röst.

''You let her go. Come on we gotta go. We have to train her for tomorrow!'' Muttrade Louis.

''Alright, alright, keep your calm!'' Mumlade Harry och drog bort mig från väggen.

Louis drog tag i min handled och drog mig närmare honom.

''And with you I'm going to have a serious conversation with. I told you that you shouldn't runaway , but way you did! I need to punish you.'' Viskade Louis i mitt öra.

Jag rös av tanken.

Sist jag blev straffad av honom klippte han till mig i ansiktet och ignorerade mig sedan. Det kanske inte var så farligt egentligen.

Men hur kul är det att bli slagen?

_

Både Harry och Louis var rasande och bestämde sig för att straffa mig.

Jag tänker inte gå in i detaljer, men de var ganska hårdhänta.

Jag fick några slag, sparkar och smällar men jag var vid liv. Dock mådde jag inte bra och då det lämnade mig ensam i rummet för mig själv så kändes det som om jag skulle svimma.

Jag var helt sliten, och jag har bara varit här 2 dagar.

Precis då jag kände att mitt huvud skulle trilla av öppnades dörren och Louis kom tillbaka in.

"Here to beat me up more?" frågade jag bittert.

"I'm sorry." suckade han och kollade ner i golvet.

"Fuck you," svor jag och kände näsblodet vid mina läppar. Jag rös till av smaken men jag tänkte inte sluta tjafsa emot Louis för det.

"I said that I'm sorry, what more do I have to do?" frågade han lika bittert som mig. "You can't just say sorry and think it's alright again. Get your sorry ass out of here I think I'm going to pass out." Utan fler ord så lämnade Louis mig.

_

Jag ska sluta dela upp kapitlet i delar. Totalt onödigt.

Klart slut för detta kapitel.

PS. Ska jag börja med fråger' efter kapitlet som ni kan svara på?

I sånna fall: Vilken sport är eran favorit? Lämna svaret i kommentarerna - ganska obvious.

Tråkig fråga.... bye!

Edit: Skäms då jag läser igenom detta nu nått år senare...