Bakery || Larry

6

"Harry?"

Jag öppnar mina ögon och ser mamma framför mig. Hon pekar på hennes armklocka och går ut från mitt rum. Jag vänder huvudet och tar upp min mobil. 13:40 står det. Jag är inte ens förvånad för jag satt vaken till fyra på natten och tänkte på mitt och Louis lilla moment igår. Jag ler för mig själv och sätter mig upp. Mobilen i handen vibrerar till och jag trycker den mot örat. Det är Liam.

"Hallå?"

"Har du tänkt att vi ska jobba åt dig eller?" Frågar Liam i telefonen.

"Förlåt kan bara inte sluta tänka på en sak."

"Okej men kom nu bara Zayn är borta idag och Niall är sjuk."

"Okej kommer hejdå."

Jag lägger på och släpper mobilen på sängen. Skulle vilja ligga kvar några minuter till men eftersom klockan är snart två på dagen så borde jag gå till jobbet och hjälpa Liam. Han är själv idag. En stor gäsp kommer ut från min mun och jag kastar av mig täcket. Kallt. En tröja åker på och ett par svarta jeans. Snabbt fixar jag mitt hår och sen tar jag min mobil och går ut från mitt rum. Jag klampar nerför trappan och ser mamma i hallen. Hon får syn på mig och ger mig en snabb kram. "Snart måste du flyta hemifrån och då kan inte jag finnas där för att väcka dig varje morgon." Säger hon och ger mig mina skor. "Jag vet men råkar bara lägga mig försent." Säger jag och får på mig skorna. Jag tar min hoddie från trappräcket och öppnar dörren för att gå ut.
"Är det nån tjej?"
Jag biter mig hårt i läppen och tar tag i min cykel. "nej." Svarar jag och hör att dörren stängs. "Verkligen?" Hon ställer sig framför mig med armarna i kors. Men vad ska jag säga? Att jag blivit kär i en kille som brukar komma till mitt jobb varje dag? "Det är inget." Säger jag. Hon verkar köpa det för hon ger upp och går bort från cykeln. "Hejdå." Säger jag och ger henne snabbt en puss på kinden. "Hejdå älskling och förresten så får du vara hemma klockan sex imorn för Gemma ska komma och äta middag med oss." Säger hon och vinkar till mig. Jag cyklar iväg snabbt och tänker på det mamma sa. Gemma kommer. Hon kan läsa mig som en öppen bok, jag behöver inte säga nåt för hon kommer veta allt direkt, så jag måste berätta om Louis för henne.

När det bara några meter kvar till bageriet så vibrerar min mobil till. Jag tar upp den och ser att Liam messat mig. Snabbt låser jag upp mobilen och kollar vad det står.

Liam
-hallå när kommer du?!

Jag
-snart vänta några sekunder

Jag stoppar tillbaka mobilen i fickan igen och tittar fram. Precis två meter ifrån mig åker en bil och tutar på mig så jag svänger och åker rakt in i en buske. Jag ramlar av cykeln och får massa barr och löv i ansiktet och i kläderna. "Gick det bra?" Hör jag någon fråga. Jag sträcker ut min hand som ska få personen att fatta att jag behöver hjälp och så känner jag att någon tar tag i den och drar mig upp. Det är Louis. "Du borde ha hjälm nästa gång men var glad att du bara hamnade i en buske den här gången." Säger han och skrattar lite. Det är första gången jag ser honom le. "Förlåt men det gick bra." Säger jag och tar upp min cykel. Jag tittar på honom och ser att han lutar sig mot mig. Är det nu det händer? "du har löv i håret." Säger han och plockar bort dem. "Var försiktig nästa gång okej nu måste jag gå." Han vinkar och börjar gå iväg från mig. Men så kan han inte göra. "Louis!" Ropar jag och han vänder sig om. Jag släpper cykeln och springer fram till honom. "Vart kommer du ifrån?" Frågar jag och går tillsammans med honom. "Doncaster." Svarar han och jag nickar. "Jag har bott här i Holmes Chapel hela mitt liv." Säger jag och hör några fåglar kvittra. "Jag har några syskon men du verkar redan ha träffat dem. De var de tjejerna som var i caféet innan mig." Säger han. Det förklarar varför de är så lika honom. "Jag har bara en äldre syster." Säger jag och det blir en liten tystnad. Vi går lite och så stannar han. "Varför pratar du med mig?" Frågar han plötsligt. "Jag vill bara lära känna dig." Svarar jag och skickar ett leende som han inte tar emot, fortsätter bara hålla sitt poker face. "Du borde inte gör det." Svarar han och stryker undan hår från hans ansikte. Eftersom jag är mycket längre än honom så måste han titta upp, det är faktist lite gulligt ändå.
Nu eller aldrig. Jag måste fråga honom om såren.
"Förresten du Louis asså jag har sett att du har några sår på dina handleder och om du gjort dem själv så undrar jag varför." Säger jag och han backar några steg. "Du jag borde verkligen gå nu." Säger han och tittar på sin mobil. "Förlåt." Säger han och går längre ifrån mig. "Men Louis du svarade inte på min fråga!" Ropar jag och springer efter honom. "Det finns inget att säga." Jag kommer fram till honom och tar tag i hans handled. Jag tänker inte ens nämna hur smal den är. "snälla Harry låt mig vara okej?" Han rycker sig loss från mig. "Du borde ta din cykeln innan nån annan snor den." Fortsätter han och försvinner ifrån mig. Det är ingen ide att vänta på honom så jag vänder mig om och går mot bageriet. Min cykel ligger på samma ställe som den gjorde förut. Jag tar upp den och går med den resten av vägen till bageriet. Det verkar inte vara svårt att att prata med Louis, det kanske till och med blir lättare än vad jag trott.