Bakery || Larry

19

Det har gått över två veckor, han har inte gett mig nåt tecken på att han är okej. Bara tystnad. Jag har inte sett Niall alls sen det hände. De tre första dagarna låg jag i sängen och kunde inte sluta tänka på det, vad kan ha hänt honom? Men sen kom mamma och Liam och tvingade upp mig från sängen. Så har jobbat.
"Har du försökt att gå över till honom?" Frågar Liam vid ett bord.
"Det skulle vara omöjligt." Säger jag tillbaka och suckar för mig själv.
Jag lyckades inte vara kvar i huset i knappt två minuter innan dem kastade ut mig så skulle definitivt inte komma in nu.
"Du kan ju bara gå in genom hans fönster, inte knacka på dörren." Min blick rycks upp och jag tittar på honom.
"Skulle det vara säkert?" Frågar jag och han kommer fram till mig.
"Nej men värt ett försök!"
Jag sätter mig ner och lutar mig mot ett skåp. Tänk om. Det är värt. Måste se honom. Tankarna om liams idé snurrar runt i huvudet på mig hela tiden. Jag borde göra det, men tänk om någon märker mig och vem vet vad som skulle hända då? Eller tänk om det är låst och han inte är hemma.
Jag reser mig upp och tittar på Liam.
"jag går nu." Säger jag och slänger av mig förklädet och tar tag i min jacka som hänger på en krok.
"Lycka till." Säger han och jag går ut från dörren. Jag tar upp min cykeln som ligger på samma plats vid husväggen som där jag lämnade den sist. Snabbt åker jag iväg med tankar som förföljer mig. Tänk om någon ser mig, eller tänk om han inte är där.  När jag kommer in på vägen där han bor ser jag hans hus direkt och hoppar av cykeln för att lämna den vid några buskar utan att ställa den vid dörren. Jag hinner inte långt innan en dörr öppnas och jag ser Louis komma ut med hans föräldrar, eller mamman och hennes kille. Jag får panik och hoppar in i buskarna med cykeln på mig och försöker vara så tyst som möjligt och ignorera att det gör ont med grenarna som sticker i min hud.
"Måste vi åka?" Hör jag Louis från huset och jag tittar fram lite för att se.
"Fråga inte." Säger hans mamma och tar tag i hans handled. Det ser ut att göra ont så han försöker dra bort sig från hennes grepp.
"Ge dig förfan!" Säger pappan och slår löst till honom i ansiktet. Jag biter mig hårt i läppen för att inte hoppa fram och försöka rädda honom. De går in i bilen och åker snabbt iväg från huset. Det verkar inte vara någon hemma eftersom dem låste dörren så jag får bara hoppas på att något fönster är öppet. Jag letar efter en ingång in och tillslut hittar jag ett litet fönster som håller till köket.
När jag kommit in springer jag upp för trapporna och kommer fram till Louis' rum och går in i det. Det är mörkt och när jag tänder lampan så blir det inte mycket skillnad för tapeterna är mörka och han har nerdragen rullgardin. Snabbt går jag fram till hans säng och lyfter upp kudden där en liten bok ligger. Det måste vara hans dagbok. Det är inte bra att läsa andras dagböcker men ibland måste man nästan göra det. Jag ignorerar min ångest över hur hemsk jag är och öppnar nån sida i boken.
-ibland så undrar jag ifall det bara är lika bra att ge upp, det kommer ändå aldrig hända nåt som får det att bli bättre. Spelar ingen roll. Vad har jag att leva för? Harry? Han bryr sig inte, han blir väl bara glad av att få bort mig från fönstret i bageriet där jag ändå bara planerar att begå självmord. Tycker synd om honom. Han kommer komma för nära mig och tillslut när jag försvinner kommer det krossa honom. Måste bort.
En tår glider nerför min kind men jag tar snabbt bort den och öppnar upp en ny sida.
-jag hatar att leva såhär. Är det så hur en familj beter sig?? Slår sina barn? Eller jag menar, sitt barn. Än så länge är det jag den enda som är offret. Eller nej, det har varit gånger då Lottie speciellt eller nån av de andra nästan hänt något med och jag varit skyddat dem och fått smällen. Alltid jag. Vilken bra familj.
Jag vet inte hur länge jag står och läser innan en bil parkeras utanför. Snabbt stänger jag ihop boken och lägger tillbaka den under kudden. Vart ska jag gå? Jag fortsätter ha panik och hör nån gå upp för trappan. Om jag inte hittar nåt är jag död. Snabbt slänger jag mig ner under sängen och precis då öppnas dörren och någon kommer in och skrattar. Personen går runt i rummet ett tag och jag råkar dunka i min fot i golvet så det låter högt. Den som nu är i rummet skriker och springer ut.
"Louis skrämde mig!" Skriker hon, det måste vara en tjej för på rösten hör man det och han har bara systrar. Jag pustar ut över att jag är ensam och kryper ut från sängen.
"Gå till ditt rum, nu!" Säger nån och det hörs som om den smäller till nåt eller någon. Och på bara några sekunder öppnas dörren igen och jag får ögonkontakt med Louis. Han stänger dörren och tittar på mig.
"Louis!" Säger jag och går fram och kramar om honom.
"Vad gör du här?" Viskar han och kramar om mig tillbaka.
"Jag är orolig för dig Lou." Säger jag och han drar bort sig från mig.
"Hur kom du in?" Frågar han och skrattar för sig själv.
"Kom in genom ett fönster." Säger jag och sätter mig bredvid honom i hans säng. Jag tittar på honom och hur försiktig han är. Han har ont. Jag hinner inte säga något innan någon klampar i trappan och vi flyger upp från sängen.
"Gå nu!" Säger han och puttar mig mot fönstret.
"Louis!" Skriker mamman från trappan.
"Kan jag inte gömma mig under din säng då?"
"Nej hon kommer se dig." Han öppnar fönstret och försöker putta ut mig.
"Kom till bageriet imorn." Säger jag och hoppar ut och hamnar på ett tak.
"Okej men du måste gå nu." Han stänger fönstret och när dörren till hans rum öppnas får jag panik och hoppar ner i en buske, igen. Och några sekunder senare ser jag att fönstret öppnas igen.
"Förlåt Harry men ses imorn." Jag går ut från busken och tittar på honom.
"Ses!" Ropar jag och skickar en slängkyss till honom. Först så tvekar han lite men låstas fånga den och ler. Jag går iväg mot min cykel och tittar bak på honom igen och ser att han säger nåt. Jag tittar närmare och försöker läsa hans läppar.
"Jag älskar dig"

(A/N hej förlåt för jag suger på att uppdatera men har inte så mycket tid osv men försöker mitt bästa. Btw, can we talk about the fact that i have met Ashton and Luke in 5 seconds of summer??? Yes dem två var i Sthlm i några dagar för att skriva på låtarna och jag hade nästan listat ut vart och så gick jag dit och träffade dem. Han inte ta bild med dem men vi pratade tsm och jag vill gråta över att jag faktist träffat dem. Men ses i nästa kapitel. Baii)