Bakery || Larry

11

Brrr

Brrr

Brr

Jag stönar högt för mig själv när jag reser mig upp från sängen och glor på mobilen bredvid mig. Klockan är tre på natten och jag är trött. Utan att bry mig om vem som ringde lägger jag mig ner för att sova igen.

Brrr

Brrr

Brrr

Jag tar ett hastigt tag om mobilen på bordet och svarar utan att se vem det är.
"fan vill du? Att sova är inte ofta man får göra och nu när jag kan sova så vill jag det och det är sommarlov snälla människa jag orkar inte." Fräser jag irriterat i mobilen och trycker snabbt på den röda knappen och ska precis lägga mer mobilen då vibrationerna börjar igen.
"vem är ens vaken klockan tre på natten på sommarlovet?" frågar jag och suckar samtidigt som jag glider ner på sängen och drar täcket över mig.
"D..det ä..är Lo..Louis." Hör jag någon stamma i telefonen. Jag slår mig själv i ansiktet då jag kommer på att jag ignorerat honom tre gånger plus att jag skrikigt åt honom.
"Oj uhm förlåt." Säger jag snabbt och harklar mig. "Ville du nåt?" Fortsätter jag och tittar upp i taket.
"Jag mår inte så bra kan du komma." Viskar han och snyftar tyst.
"Gråter du?" Frågar jag och sätter mig upp igen.
"Kan du snälla komma bara?" Frågar han och hör ännu en gång hur han snyftar.
Jag svarar med ett okej och ställer mig upp från sängen och drar på mig kläder snabbt. Jag vågar inte ta chansen att gå ut från dörren så hoppar smidigt ut från fönstret och stänger den långsamt. Min cykel ligger kastad på gräsmattan och på bara några sekunder är jag på full fart mot där Louis bor.
Tillslut kommer jag fram och lutar cykeln mot husväggen. Ett fönster lyser och det enda som kommer genom mitt huvudet är Louis. Det måste vara hans rum så jag börjar ta mig upp. Fast i mitt försök av att klättra råkar jag trampa fel så en hel jävla planka lossnar och faller till marken med en smäll.
"Fuck." Säger jag högt för mig själv och hör ett litet skratt ovanför mig.
"Diskret." Jag tittar upp och ser Louis som öppnat fönstret, troligen pågrund av att det konstiga ljudet utanför.
"Finns inget annat sätt.' Mumlar jag och tar ett nytt grepp samtidigt råkar sparka hårt i väggen.
"Varför inte bara knacka på dörren och fråga mina föräldrar om att titta på tv?" Louis suckar och himlar med ögonen.
"Rapunsel släpp mer ditt långa hår." Säger jag och han skrattar tyst och sträcket ner sin hand och låter mig ta tag i den och tillsammans kommer jag upp tillslut i rummet. Det är mörkt men lite posters här och var på band och personer.
"Fint." Säger jag och möter ögonkontakt med Louis. Dem är röda, så som ögon ser ut när de gråtit. innan jag hunnit fråga om det kastar han sig i mina armar och börjar gråta högt. Av ren reflex stryker jag honom på ryggen.
"Harry jag orkar inte." Säger han om och om igen och skakar på huvudet. Först tror jag han pratar om att han inte orkar krama mig mer men blicken på hans skärsår kommer fram och då förstår jag direkt.
Sorgligt att världen har blivit såhär mot alla. Så många mår så dåligt.