Bakery || Larry

12

Efter att ha lugnat ner Louis ligger vi bredvid varandra i sängen. Jag big spoon och han som little spoon. Jag behövde inte fråga om nåt, bäst att jag inte gjorde det. Han får helt enkelt berätta själv vad som är fel om han vill, jag tänker inte tvinga honom till nåt.
"Harry?" Viskar Louis och jag kramar om hans lilla kropp hårdare som får ut ett ljud från honom.
"mm?" Svarar jag.
"kan du lova att hålla något hemligt?"
"Såklart."
"Pinky promise?"
Han tar upp sitt lillfinger.
"Pinky promise."
Jag krokar mitt finger med hans och ett leende bildas på mina läppar.
"Jag borde inte berätta men..." Han blir tyst och vänder sig så vi blir så nära att våra näsor nuddas. Sakta ser jag hur han drar upp tröjärmarna och sätter sig upp. Tårar letar sig ut från hans ögon och av det sätter jag mig mitt emot honom.
"Kolla vilket freak jag är." På handlederna finns det massa sår, nya och gamla.
"Louis.." Han avbryter mig.
"misslyckat foster." Flera tårar tränger sig ut från hans ögon och han fortsätter repetera förlåt flera gånger.
"Det är okej." Viskar jag och torkar bort hans tårar med mina händer samtidigt som jag lyfter upp hans haka.
"Det blir inte alltid rätt i livet. En gång åt jag min syster Genmas sista pannkaka och vi blev båda så ledsna. Jag kände skuld på mig resten av veckan." Han skrattar tyst och skakar på huvudet för mig själv.
"Jag har visat att jag inte är bra nog för mina skärsår."
Jag skakar på huvudet och lägger händerna på hans arm och försöker ignorera tanken av att jag känner saker han har gjort mot sig själv.
"Det här bevisar på att du är stark också. Det kanske inte är bra men det är ett sett som får dig att inte kollapsa." Säger jag och pussar honom på näsan som får honom att le.
"men Harry.." Jag hyschar honom och tittar på hans tröja.
Det är något annat han vill berätta.
Anledningen till varför.
"Byt till en renare tröja och kom tillbaka efter så kan vi prata okej."
Säger jag och han suckar och går fram till en byrå och plockar upp en grå tröja. Sakta drar han av sig den smutsiga och det som finns under skrämmer mig. Hela jag får slut på luft av att ens se synen av alla ben som sticker ut blandat med blåmärken men självklart väljer jag att inte ta upp det.
Han måste ha märkt att jag stirrar för han vänder sig om, vilket är lika dåligt som bär man såg framifrån. Ryggraden ser man tydligt och hela honom är bara ett skelett. Fullt med lila stora blåmärken där också.
"Stirra du. Jag vet att jag är ful men snälla ta inte upp det." Jag märker snabbt att han ångrar det han precis sagt och så suckar han och sätter sig vid mig igen.
"Det går inte." Får han ut och begraver ansiket i händerna.
"Det är okej." Viskar jag och lutar huvudet mot hans axel. "Kom mu du borde få lite sömn okej." Han nickar och vi lägger oss ner som vi alldeles nyss gjorde, jag som big spoon och han som little spoon.
Jag ligger kvar ett tag och kramar om hans kalla små händer och lilla kropp. Små snarkningar hörs från honom och ett leende smiter sig ut från min mun. Jag behöver gå.
Sakta reser jag mig upp ifrån Louis och drar på honom täcket. Precis innan jag ska gå tvekar jag och sneglar på en lite öppen låda vid sängen. Där kanske han gömmer dem.. Jag går bort från fönstret och öppnar lådan. En kniv och flera små metallblad. Hela jag ryser av tanken att han skadar sig sådär, jag måste veta vad som är fel. Varför gör han så? Snabbt tar jag upp en påse på golvet och lägger ner alla vassa saker i den och samtidigt kollar i delar av rummet om det finns mer. När jag är klar pussar jag honom på pannan och går ut från fönstret igen, som om jag aldrig ens varit där.

(A/N HEEJ jag är verkligen sämst på att uppdatera och det vet jag yes. Jag kommer uppdatera lite hursomhelst och det kan ta två veckor till två månader jag vet inte men förlåt så mycket! Jag ska försöka va bättre. Och om ni vill kan ni kommentera saker ni vill ska hända)