Bakery || Larry

23

"Hejdå!" Ropar jag och stänger dörren till huset. Jag går snabbt fram till min cykel och hoppar upp på den. Snabbt åker jag iväg och lämnar huset bakom mig.
Och som vanligt tar det bara några få minuter att komma fram så jag behöver aldrig oroar mig för att det ska ta lång tid.
Medan jag hoppar av cykeln börjar jag tänka på det som hände igår med mig och Louis och jag börjar genast le stort och öppnar dörren.
"Hörni igår så träffade jag Louis och det var så j..." Jag stannar upp mitt i och står helt stilla och ser Niall framför mig med Liam bredvid sig.
"Harry.." Säger han och biter sig i läppen.
Jag låstas som ingenting och går vanligt fram till disken och plockar lite saker.
"Förlåt." Säger han och jag vänder mig om.
"Vad gör han här?" Frågar jag och han tittar på Liam.
"Jag vill säga förlåt." Svarar han och går närmre mig.
"Jag har inget att säga till dig." Säger jag och tar upp en handduk och torkad mina händer på den.
"Så du tänker inte ens slå mig?"
Jag stannar upp i några sekunder.
"Jo men jag vill inte göra illa dig." Svarar jag och suckar för mig själv.
"Det tänkte du inte på parkeringen då du slog mig blodig." Säger han och två kvinnor tittar på oss lite och Liam säger nåt snabbt till dem som jag inte hör.
"Spelar ingen roll Niall. Jag vill inte ha nåt med dig att göra." Svarar jag. Han suckar högt och tittar på Liam.
Plötsligt öppnas dörren och två av Louis's syskon kommer in. Snabbt slänger jag mig ner på golvet och hoppas på att de inte ser mig.
-Harry vi vet att du är här." Säger en av dem och skrattar.
Jag reser mig upp och tittar på dem.
-vi är inte arga på dig." Säger den jag tror är Daisy.
"Mamma är för hon tycker inte att det är normalt för killar att vara ihop med killar." Fortsätter Phoebe och dem sätter sig ner på två stolar."
"Får jag fråga er något?" Frågar jag och nåda nickar ivrigt.
"Hur länge har de hållit på så med Louis?" Frågar jag och de tittar på varandra.
"Några år."
"Hur började det?"
"Vi vet faktist inte. Mamma blev ihop med våran låstaspappa och han gjorde henne lite konstig. Sen har Louis aldrig riktigt mått bra för en gång försökte han begå självmord och mamma och hennes kille blev jättearga på honom och jag vet inte vad som hände men så när han kom hem var han nästan nära på att åka in på sjukhuset igen." Säger Daisy med gråten i halsen.
"Jag tor inte att mammas kille är så bra för henne." Fortsätter Phoebe.
Jag tar tag i deras händer och ler.
"Vi ska fixa det här jag lovar." Säger jag och de ler och nickar.
"Men tjejer. Har nu nånsin tänkt på att polisanmäla dom?" Frågar jag och båda tittar på mig som om jag vore ett spöke.
"Vi får inte. Det går inte."
"Det är komplicerat. Du skulle inte förstå."
Bakom dem ser jag Liam som nickar åt mig och jag förstår direkt att jag borde sluta fråga dem massa privata saker. Jag reser mig upp och drar handen i mitt hår och suckar.
"Vi borde gå nu." Säger dem och reser sig upp och kramar mig.
"Tack Harry." Säger dem och går iväg.