I'll treat you like a princess

25

-Jag vill inte åka" sa jag o fällde en tår. "Detta kommer gå bra cass, du klarar det här". "Det är inte de de jag menar." Han log och torkade min tår med tummen. "Gråt inte, vi får åka till varandra nån gång snart igen" Jag nickade och planet skulle lyfta om 15 min. Jag var tvungen att börja gå. "Vänta cass" sa han och kollade in i mina ögon. Han böjde sig fram och kysste mig. Vi kramades länge och en som jobbade på flygplatsen kom fram till mig. "Unga dam, ska du med planet till LA" "Ja.." sa jag och kysste justin en sista gång. "Ring mig sen" sa jag och han nickade. Jag släppte hans hand och gick mot planet. Jag satte mig vid en fönsterplats och fick ångest. Fruktansvärd ångest.8Jag messade justin:

-jag får panik justin, alla kollar på mig o det e fullt här..
-Ta de lugnt älsk, behöver du prata 💋?
-Det släppte nu när jag skrev till dig 💖
-Jag ringer sen, du klarar detta babe 💜
Jag la ner mobilen med ett leende. Jag kollade ut och planet var redo att starta. De lyfte och jag kollade ut. Allt var så litet nu. Massa prickar som säkert va hus, gräs o vatten o skog. Det va vackert när vi var ovanför molnen men ångesten kom tillbaka. Snälla försvinn, försvinn viskade jag för mig själv. En kille satt jämte mig och han frågade: 

Hur e det? Jag kollade upp på han och han var sjukt söt. Blont hår o blåa ögon. "Lite ångest bara" "Vart ska du?" Sa han o log. "Till LA. Fosterfamilj vettu.." "Jag med o.o" sa han och jag kollade upp på han o han på mig. "Vilka ska du bo hos?" "Nån Maria o Mikael typ" sa han o flina. "aha jag ska till nån, ehm va va de dem hette nu igen.. Juste, Sofia och John" Jag kunde i te låta bli att gråta. Jag vände ansiktet så han inte skulle se men han märkte att jag var ledsen. "Varför gråter du?" "Jag fick åka ifrån min pojkvän, Justin. "Justin? Som i justin bieber? Sa han o flina. "Haha ja hur visste du de?" "Jag tyckte jag kände igen dig från hans insta." "Jaha, hahahah"

Vi fortsatte prata o prata och de var trevligt att få en vän på planet. De gick 4 timmar och jag vart ÄNTLIGEN framme. Jag gick in på flygplatsen och chillade en stund. "Vi ses nån gång" sa han. "Vänta lite, vad heter du btw?" "Adam" sa han. "Adam, vi ses nån gång ja, hejdå" "Hejdå cassandra". Han var väldigt trevlig faktiskt. Fast nu glömde jag fråga om hans nummer. Aja skit it. Jag gick ut och det vart svin varmt, säkert 30 grader, o jag stod här i yoga pants och en långärmad. Jag tog snappt upp adressen till där min fosterfamilj bodde. Jag ringde en taxi och han stjutsade mig till huset. Jag gick ut ur bilen och där stod dem o kollade på mig. Dem stirrade på mig o log medans jag små kollade lite. Gaaah, jag hatar när folk stirrar. "Hej Cassandra" sa dem o log. "hejsan". "Välkommen in" sa dem och visade mig till mitt rum. "Mamman" hade brunt hår som va axellångt och "pappan" hade svart hår. Deras barn hade blont hår och ungefär lika långt som mitt. Hon var väll 14 skulle jag kunna tro. Dem hade ingen bra klädstil ska jag säga.. Jag satte ner väskorna på golvet. I hörnet var de en säng, i ett annat hörn var de ett skrivbord. En stor garderob med som såg lite läskig ut. Jag satte mig på sängen och kollade runt i rummet och ut ur fönstret. Klockan var nu 20:01 och Sofia kom in o fråga om jag var hungrig. "Nej, det e lugnt, jag åt innan" sa jag med de hade jag ju inte gjort..  "Okej, sov gott" "aa hejdå". Jag la mig på sängen och justin ringde mig. Jag svarade direkt

"Heej baae!" sa jag

"Hej honey, hur har du det?

"Inte fått nåt speciellt intryck av de, dem har ett barn på 14 år med hahaa"

"Har du snackat med henne då, haha?" 

"Njae, vi har bara sagt hej" "Jag saknar dig jätte mycket"

"Saknar dig med älskling, önskar du låg brevid mig"

"Önskade jag med.." 

Vi låg o pratade i en timme och sen kom Sofia in och sa åt mig att sluta prata nu. 

"Jag måste lägga på justin, blir typ tvingad, hejdå loveu"

"Åhh, hejdå love u to"