I'll treat you like a princess

37

Min puls dunkar förfullt. Kroppen kämpar för att inte falla isär. Göra så allt blir perfekt. Så det inte blir något fel. 

Skolböckerna är tryckta hårt mot mina bröst. Jag är försenad. Ungefär 5 minuner. Men de är med min egen vilja. Om jag är försenad så är de aldrig några elaka blickar i korridoren. Inga viskningar bakom min rygg som jag ändå hör när det viskas. Aldrig några pekningar mot mig som visar vilket fult och äckligt missfoster jag är. Och det bästa, inga slag. Inga spott. Inga hot eller skratt. Men jag ska inte överdriva nu. Vissa dagar gör dem ingenting alls mot mig. Antagligen rädda för att nån lärare ska se. Det är såklart bara på dom korta dagarna då vi inte har några raster som dem inte gör något mot mig. Dom hinner inte innan jag rusat ut ur klassrummet och gömt mig. Men jag är van vid detta nu. 

Påklistrat leende och gömda tankar. 

Jag öppnar sakta den gnisslande dörren. Jag hör hur läraren står o pratar. Jag fejkar ett leende för att visa att jag ber om ursäkt att jag kommit försent. Han gör någon slags nickning och gestulerar med handen att jag ska sätta mig på min plats. Viker direkt ner blicken i marken så jag slipper se alla blickar som sätts på mig. Jag öppnar min mattebok och greppar tag om min penna. Men de enda jag ser är siffror. Ekvationer. Jag lägger inte ner min största energi på att lösa det då jag bara börjar kladda i boken och väntar på att tiden ska rinna ut. Läraren fortsätter babbla. Vissa sitter och arbetar förfullt. Vissa lyssnar på läraren. Jag gör inget av det. Jag pluggar in mina vita iPhone hörlurar i telefonen och letar efter min favorit låt. The Feeling -justin bieber. Låten gör att jag glömmer allt. Dyker ner i mina egna tankar. 

Jag tänker på min audition jag ska på ikväll. Audition för Justin Biebers purpose tour. Tänk om. TÄNK OM jag får hänga med o dansa. Min livsdröm hade gått i upplevelse då. Man kan ju alltid drömma... Alla andra är så mycket bättre än mig säkert. Vi får se hur det går. Jag har tränat så himla hårt och mitt liv skulle förändras så mycket. Men saken är att jag är sånt stort fan utav justin och dem vill säkert inte ha med fans på hans tour. Men jag ska försöka dölja det.. Så gott det går. Nervösiteten börjar komma redan nu. Jag hörde kommentarer bakom mig i klassrummet.  

"Hora"  "Du förtjänar inte att leva" "Alla vet om vad som hände i somras" "Alla vet hur du har betett dig" "Gå o skär dig" 

Jag tog mina saker och rusade ut ur klassrummet. Läraren undrade vart ska skulle men jag svarade inte. Jag rusade direkt in på toan och tårarna rann ner för mina kinder. Ångesten var hög och jag gick in och kollade ask. Hat. Bara massa jävla hat.