I'll treat you like a princess

27

Jag såg justin komma med sin svarta bil. Vi satte oss i bilen och direkt så frågade han: 

"Vad är de som har hänt?" "Asså gud, du skulle bara veta hur dumma dem var" Det var så mörkt i ute o i bilen så han lade inte märke till våra sår eller andra skador t.ex i ansiktet. "Du får berätta mer sen" "Hur mår du emelie?" frågade justin. "Ja, lite sådär haha" svarade ems. När vi äntligen var framme hemma hos justin så la jag mina väskor på hans rum och emelie gick in till gästrummet. "Berätta nu vad som  egentligen har hänt" 2Först var dem snälla och sen gick de några veckor och dem började bli kaxiga mot oss o lite halvt elaka. Ems sa att hon hade gått in i en stolpe först men se visade de dig att hon inte alls hade gjort de. De va hennes föräldrar eller ja mest hennes pappa som slog henne och igår så kom John in på vårat rum och slog oss båda. Han slog o slog, han vart även full. Jag slog en flaska i hans huvud.." han n jag säga innan han sa: "Slog du en falska i huvet på han? "Haha ja.. men jag hade en anledning. Tyckte du de var fel av mig ?" "Nejdå, tyckte de va bra haha" "Ahaja, men då ramla han och sofia låg i soffan full som fan med. Vi smet så fort vi kunde, ems klarade inte av att vara där mer" sa hon så hon följde med mig" "Jag förstår det" sa han. "Det var en bra smäll han gav, va? Gör de ont?" sa han. "Ja ganska. Klockan e 5 på morgon och du tog dig till flygplatsen, tack justin, du e bäst" "Anything for you" sa han och kysste mig. 

Vi skulle lägga oss men jag hade så ont. "Aj shiet min rygg o mage, e jätte öm" "Låt mig hjälpa" sa han och hjälpte mig lägga mig försiktigt. "Gud vilka psykopater, de flesta fosterfamiljer brukar inte vara så snälla som dem verkar" "precis." sa jag. "Jag saknade dig som om du hade vart borta i 1 år" sa han och jag log. "Saknade dig med". 

(Justins perspektiv) 

Jag såg när cass somnade brevid mig. Hon hade inte vart borta länge men jag saknade henne jätte mycket. Jag trodde jag inte skulle träffa henne på länge. Hoppas Emelie mår bra efter hon fick komma därifrån. Tänk om de hållit på i flera år. Vill inte ens tänka tanken på om dem hade stannat kvar hos dem idioterna. Jag hade inte somnat än men cass hade. Hon var röd och blå under ögat & rejäla blåmärken på benen och ryggen. Undra hur de är med ems, hon har säkert somnat med.

(Emelies perspektiv)

Jag hade inte somnat än. Jag låg i sängen och grät men försökte vara så tyst som möjligt. Jag har vart hos dem hela mitt liv och när jag var ungefär 7 år så började dem vara elaka mot mig o dem var alkoholister. Jag kan inte ens beskriva hur skönt de är att vara borta från dem. Cass hade berättat om hennes riktiga föräldrar och att dem höll på likadant som mina. Alla barn ska ha rätt till att må bra i hemmet. Men varken jag eller cass fick den chansen. 

(Cassandras perspektiv)

När vi vakna så hörde jag justin där nere säga: "Heej jaxon!" och sedan sa han "Heej jazzy!". Det var hans syskon som kom hem. Jag klädde på mig och satte mig upp i sängen. Det värkte i hela kroppen. För att ingen skulle se så tog jag både foundation och concealer och täckte blåtyran, sedan lite mascara. Justin kom innanför dörren och hans syskon kom in. "Detta e cassandra, min flickvän" sa han och dem blev väldigt blyga. "Hahah, hej på er" sa jag. "Dem sprang ut igen o lekte. "Haha söta" sa jag. "Ja.. jag älskar dem väldigt mycket" sa han.