I'll treat you like a princess

26

Jag vaknade upp och Sofia kom in med frukost på sängen. -Gomorron cassandra" "Sovit gott? "Jadå, tack så mycket" sa jag. "Jag ska ut med hunden, så kommer hem om 20" sa hon och gick ut igen. Jag mådde illa när jag såg maten. Såg bara onyttigt ut och de gör saken värre. Jag gick in med tallriken till Emelie (Deras barn) och gav henne den. "Här, jag e mätt, Sofia gav mig typ 20 pannkakor" sa jag och Emelie skrattade. "Hahah, tack" sa hon. "Trivs du här?" "Jag har ju vart här en dag dock men hittills gör jag de" sa jag. Magen kurrade och jag försökte ignorera det. En timme senare så ringde jag justin och han svarade snabbt.

-Hej" sa han.

-Hej. Jag vill vara i dina armar nu" 

"-Wish u were here.."

Vi pratade i flera timmar och Sofia kom in o frågade vem jag pratade med. "Min pojkvän" svarade jag. "Jaså, tycker du om honom mycket?" fråga hon. "Ja, jag tror inte jag skulle vart tillsammans med honom annars" Sofia log och stängde dörren igen. 

De gick några dagar och mina fosterföräldrar började bete sig konstigt mot mig. Dem började bli mer kaxiga. Jag gick in till Emelie och jag såg att hon var blå under ögat. "Men gud, va har hänt?!" frågade jag. "Jag gick in i en stolpe" "Gör de ont?" fråga jag. "Inte lika mycket längre." "Ska vi göra nåt? frågade jag henne och hon nickade. Vi gick ut och sparkade fotboll. Jag försökte göra mål men hon var för bra. "Asså går du i fotboll eller??" fråga jag, "Nä inte längre men har gått i 3 år" "De märks". Vi umgicks och hon vart verkligen snäll. Konstigt att Jess inte hört av sig nån gång. Jag saknar henne och justin mycket. Det vart kväll och vi satt vid matbordet. Det var tacos på bordet och jag tvekade.

(SÄTT PÅ: DRUNKA I ORD - J.L, FÖR MER INLEVELSE)

"Jag är inte så hungrig faktiskt.." sa jag. "Nu tar du o äter din mat, annars tar jag din mobil sen" sa John och jag kollade konstigt på honom. Tja, de visade sig nu att jag var så jävla tvungen att äta. Jag åt bara en taco och jag ville bara spy. Men jag kunde ju inte göra det nu. "Tack för maten sa jag och jag gick in på mitt rum. 45 min senare ungefär kollade jag ut genom fönstret för jag hörde nån gråta. Jag såg att John slog Emelie och jag rusade ut. "Vafan håller du på med din idiot?!" gapade jag på john och försökte putta iväg honom. "Emelie satt på gräset och grät. Det verkade som att john vart full och han däckade på gräset. Vi gick in till mitt rum. Nu förstod jag att ems inte alls gick in i en stolpe. "Varför sa du inte sanningen ems?" "jag trodde du skulle flytta iväg då och jag vill inte att du ska lämna mig.." Jag kramade henne och hon fick sova hos mig inatt. "Om detta fortsätter så får du fly med mig" sa jag och hon nickade. "Men dem e mina föräldrar.." "Ja, men du förtjänar inte att vara här när dem behandlar sitt barn såhär." "Du har rätt" sa hon och vi somnade till slut. 

Det gick en vecka och fosterföräldrarna höll på mot oss båda fortfarande. Det var nu kväll. Jag och ems satt o spelade spel på min mobil, för själv hade hon ingen. Vi mådde bra och hade jätte kul men kvällen blev ett helvete. John kom in med en ölburk i handen. "Fan, fan fan" viskade ems. "Vi smiter" viskade jag men han stoppade oss vid dörröppningen. Han slog oss båda. Ems låg på golvet och han sparkade henne. "SLUTA!!!" skrek jag men han fortsatte. "Håll käften annars får du känna smärtan som emelie gör" "JÄVLA IDIOT, STICK HÄRIFRÅN!!" skrek jag men till slut började han slå mig i ansiktet och sen sparka på mig. Jag han ställa mig upp och kasta en glasflaska i huvet på honom. Sofia låg i soffan och flera spritflaskor stod på bordet. Jag gick in till rummet igen och packade alla mina saker jätte snabbt, de gjorde ems med. Vi sprang ut och mot flygplatsen. Vi kollade tider och ett plan skulle gå 00:30 mot sverige. "E du redo att fly från helvetet nu?" sa jag och hon nickade. En halvtimme senare satte vi oss på planet och ems började gråta och jag kramade om henne. "Shhh" sa jag och torkade hennes tårar. "Du kommer inte uppleva detta mer nu, okej?" "Tack cass." När vi äntligen landade i sverige så gick jag in på toa. Jag började gråta och ringde justin. "Hej, cass, va sent du ringer" sa han och flinade. "väckte jag dig? sa jag och snyftade. "Det e lugnt. Gråter du?" "justin.. v-vi har flytt från fosterfamiljen och e nu på flygplatsen.." "Vi?" "Ja, emelie e med mig" "Du får berätta sen vad som hänt, jag kommer och hämtar er nu" "Tack."