I'll treat you like a princess

39

Idag är det en sån där dag allt bara sjunkit till botten. Inget står rätt till. Allt är bara kaos. En såndär dag då man faktiskt funderar på liv eller död. Då man knappt kan andas för bröstkorgen slits sönder av ångest. Då det känns som man andas sitt sista andetag. Går sina sista steg. Dansar sina sista danssteg. Gråter sina sista tårar. En såndär dag då allt bara är skit och allt är emot en. Då man håller huvudet i händerna och knappt får någon luft. Då kroppen skakar och man vet inte vad man ska ta vägen. Då luften i lungorna tagit slut. Då man bara skakar och känner ingenting. Då allt har satt sig i huvydet och sakta gått ner mot kroppen och sliter en i bitar. Då man är trasig då man inte kan laga sig själv något mer. 

Jag är som ett krossat glas alla kastar iväg för att ingen orkar limma ihop mig, sen finns de dem som försiktigt plockar upp splittret för att försöka med något så hopplöst. 

Fan att livet var tvunget att bli såhär. Jag vill också ha en mamma som finns där för mig. SOm håller om mig. En som inte slår mig. En som inte dricker ihjäl sig varje jävla kväll. Tur att jag är borta från dem. 

Earnd it - the weeknd

You make it look like it's magic
'Cause I see nobody, nobody but you, you, you
I'm never confused
Hey, hey
I'm so used to being used

So I love when you call unexpected
'Cause I hate when the moment's expected
So I'ma care for you, you, you
I'ma care for you, you, you, you, yeah

Låten spelades högt i mina hörlurar medans gråten ligger i halsen. Och vill bara bli omhändetagen. Jag ska möta justins vid tågstationen. Jag går sakta och kollar ner i marken på mina svarta vans som rör sig i takt. Jag närmade mig den bruna stationen och öppnar försiktigt dörren. Jag kollar runt och ser massa folk. Jag kollar ner i mobilen för att inte möta någon annans blick. Jag kikar upp och får syn på justin som snackar med sin kompis som inte jag känner. Jag lägger ner hörlurarna och mobilen i jackfickan och springer mot justin. Han tar emot mig med öppna armar och jag känner att han börjar misstänka om något har hänt.

"Hej min prinsessa"

Det behövde jag höra. En kram behövde jag. Justins kramar får mig att le. Får mig att släppa allt. När jag är här så är de som att jag glömmer all skit. 

"Hej" 

Kylan biter tag om mig igen. Utifrån och in. Det är kolsvart ute. Svart. Svartare än svart. Det ända man ser är gatlyktorna som försöker lysa sitt klaraste. Jag går med justin. Hans hand i min. Handen jag aldrig vill släppa taget om. Kylan som jag blåser ut som bildar vita molm framför mig som sedan blåser iväg, långt bort. Bort från denna planeten. Jag vet inte vad jag känner just nu. Jag vet inte ens om jag har känslor. Jag vet inte om jag är glad eller ledsen, sur eller arg, förbannad eller besviken. Jag vet inte. Allt jag vet, är att jag vill hem med Justin och krypa ihop i hans famn och stanna där. Där jag är trygg. Där jag ler. Den enda platsen där jag mår bra. 

Sättet som jag ser på mig själv har jag aldrig sett på mig själv innan. Det leendet som alltid log, det är alltid nu fejk. Ögonen som lyste upp en gång, de döljs nu av massa tårar. Armarna som var hela och fina, är nu sönder. Själen inuti mig som en gång var hel, är nu bruten på mitten och går inte att laga. Kanske så var de pågrund av allt hat. Allt jävla hat på sociala medier. Allt jävla hat i skolan. Allt jävla hat runt omkring mig dygnet runt. Alla kommentarer som berättar hur värdelös jag är. Som gjorde så jag sjunkit så lågt. Mina föräldrar har aldrig vart där hos mig och jag har nu släppt dem. 

Alla nära som säger, "stay strong, du klarar detta, dem är bara avundsjuka, du är hur vacker och fin som helst" men nej, dom har så jävla fel. Hela tin. När ska folk inse att jag är brusten, jag mår inte bra. Att jag inte orkar mer. Varje natt vaknar jag av att tankarna flyger runt i huvudet på mig. Demonerna som är vid min sida dygnet runt. Som läger ett svart täcke över mig.

Klumpen i magen varje dag när jag ska till skolan. Känslan som säger att jag inte duger. Att Justin förtjänar nån bättre. Klumpen efter allt hat. Nej. Jag är inte glad. 

Kylan biter fast ännu mer och jag biter mig hårt i läppen.