Emma och Adrian

Kapitel 6

Adrian hade knappt sovit den natten. Han hade försökt men hela natten hade han hört Emma gråta i rummet bredvid.
Det gjorde honom ont. Han fattade inte hur Emmas känslor kunde påverka honom så men Emma var speciell för honom och hon hade råkat ut för något som Adrian inte fått reda på.
Adrian gick upp i bara sina boxers och ner till köket. Det förvånade honom att Emma inte satt vid frukostbordet redan så som hon brukar.
"Mår Emma bra?" Frågade Karin Adrian då hon skyndade sig förbi honom ut från köket.
Hon verkade sen till jobbet med panik i blicken då hon letade efter något på byrån.
Adrian ryckte på axlarna lamt. Han var trött och visste inte direkt hur han skulle svara.
Han kände på sig att det var dålig idé att blanda in föräldrarna i det här.
Karin ropade upp för trappan på Emma. "Emma! Eran buss går om en halvtimme!"
Adrian såg Karin försvinna sedan ut från huset då väl hon hittat bilnyckeln. Vilket slog Adrian att dem inte behövde anpassa sig till bussen eftersom han hade Nicks bil fortfarande.
Han tog fram ett paket flingor och hällde i sin skål med mjölk i och satt sedan och vräkte i sig frukosten.
Då han hörde steg till köket så blev hans blick fast mot dörren. Då väl Emma dök upp ombytt i vanliga märkesjeans och en stor grå hoodie på sig. Han var inte van att se Emma så mysigt klädd. Hon som alltid brukade vara finklädd med smycken, smink och kläder som var något av senaste. 

Emma undvek se Adrian i ögonen utan gick till bänken och plockade fram där. Hon fixade iordning frukost med en macka utan pålägg och ett glas juice. Hon tvekade på att äta först eftersom hon mådde illa efter gårdagen.
Hon blundade hårt då hon fortfarande tänkte på det. Hennes natt hade vart hemsk då hon vaknat upp gång på gång och kämpat för andan. 
Hon funderade starkt på att vara hemma idag för att slippa se Adam i korridoren, sitta och stirra i hans nacke på lektionerna och därmed undvika blickar från alla.
"Hur mår du?" Frågade Adrian med hes röst, och drog lugnt armarna om hennes midja bakifrån och kramade henne mjukt. 
Emma blev stel i hela kroppen och slutade bre sin macka. Hon stammade fram ett svar till Adrian.
"J-jag mår bra..." Sa hon tyst.
Adrian visste att hon ljög. Hon såg fortfarande sliten ut.
"Adrian..." Sa hon besvärat och drog sig undan från hans armar.
Adrian kämpade däremot inte denna gången med att hålla fast henne som han normalt brukade göra för skoja med henne. Han märkte nu att Emma faktiskt mådde dåligt över det.
Emma undvek att se på den halvnakna Adrian, som varje morgon då hon bara blev rosig om kinderna. Denna gången handlade det om rädslan, inte rädslan för Adrian utan hon är mer rädd över att Adrian ska få reda på vad som hände gårdagen och därmed slå ihjäl Adam. 
Adrian skulle bokstavligen döda Adam om han fick reda på Emma förlorat sin oskuld till Adam, ett värre ord så blev hon våldtagen av Adam. 

Adrian tänkte inte plåga Emma mer utan gick upp och bytte om. Hans garderob innehöll bara märkeskläder vilket han inte var van vid än, även fast det nu gått mer än en månad.
Han undrade fortfarande vart hans gamla byxor var, även hans linne som han hade förut innan han blev upplockad från gatans kvatern. Karin hade förmodligen kastat det eftersom sånt inte hörde hemma där i det samhället. Där alla var snobbar i hans ögon. Alla förutom Emma. Emma var Adrians prinsessa, från första dagen även fast hon inte ville det. 
Fem minuter senare så var Adrian nere och ännu till sin förvåning stod Emma i hallen klar. Hon hade sin skolmapp mot sitt bröst och hon stirrade ner på golvet. 
Han ställde sig framför henne och suckade lågt. "Emma?"
Hon tittade äntligen upp och Adrian drog handen genom hennes bruna hår.
"Kan du... Snälla.. berätta vad som hände igår?" Frågade han tyst.
Emma vek snabbt undan blicken men Adrian tänkte inte låta henne undvika det såhär hela tiden.
Han ledde hennes blick tillbaka till sig. Han mumlade hennes namn och hon skakade på huvudet, påväg att börja gråta igen.
"Jag vill inte prata om det.." Sa hon tyst.
Adrian suckade. "Vad kan du inte prata om?"
Emma tog undan blicken från honom igen och gick förbi honom ut från huset och till bilen.
Bra, äntligen kan hon placera sin söta rumpa i bilsätet. 

Adrian och Emma gick bredvid varandra igenom korridoren. Emma hade sin blick ner mot golvet och hon såg ut att kunna bryta ihop när som. Adrian kollade mot henne flera gånger men hon hade blicken ner mot golvet och undvek alla runt om. Det var inte den Emma han sett innan.
"Vill du dra?" Frågade Adrian henne. Han hade inga bekymmer med skolka men det hade Emma, det visste han. Men i detta läget såg hon ut att behöva ensamtid, med Adrian hoppades han.
Emma skakade bara på huvudet. "Det är okej." Sa hon tyst.
Lögn, igen.
Då dem kom fram till skåpen så var det första Emma hörde, Adams skratt. Han var här, i skolan. Varför var han inte hemma och mådde dåligt över gårdagen som Emma?
Hon fick magont och slängde blicken åt sidan. Där stod han med sina kompisar och skrattade som att det var precis som vanligt.
"Hur fan kan han le?" Fräste Adrian lågt vid Emmas sida. Hon rycktes till och såg på honom i chock. Visste han? 
"Jag trodde jag hade förstört hans flin.." muttrade Adrian besviket.
Emma pustade ut. Om han visste mer om Emma och Adam så skulle flinet vara minsta bekymret att bli av med... 
Emma tog ut sin svenska bok och såg sedan mot Adrian som stod bredvid mot skåpet utan ta fram något. Det var så Adrian gick till lektionen. Han tog inte med sig något, utan han bara var på lektionen för att Emma var där. 
"Adrian!" Ropade en röst, han reagerade först inte förrän hans namn blev ropat ut över korridoren för andra gången.
Han fick syn på en blondin i högklackat, kort kjol och en tröja som mer eller mindre sökte efter ögon. Det var Hannah som gick till honom med ett brett leende på läpparna. Hon hade slutat bry sig om Emma då Adrian var allt Hannah såg. 
Adrian fick tänka någon sekund innan han kom på blondinens namn.
"Hannah, grym fest igår." Sa han med sarkastisk ton.
Hon skrattade nervöst till. Adrian måste vara den enda killen som får Hannah nervös, tänkte Emma medans hon granskade dem tillsammans. Det var hårt att veta att Hannah och Adrian faktiskt hade ett sorts förhållande...
Emma tänkte precis börja gå mot lektion men något hann dyka upp. Hon fick syn på Adams kompisar gå förbi henne, med flin mot henne. Dem flinade, åt henne. Hon blev stel i hela kroppen och kunde inte röra sig, förrän någon greppade tag i hennes rumpa. Hon hoppade till och vände sig fort om.
Där stod han. Adam med ett flin på läpparna.
Emma backade in i skåpen, som tur väcktes inte det någon uppmärksamhet. Hon stirrade genast mot golvet med tunga andetag, minnen från gårdagen fick henne livrädd. 
Hon kände Adams andedräkt mot sig, hans varma andetag vid hennes öra och hon höll armarna om sig, bad i huvudet om att inget skulle hända.
"Jag hade kul igår, prinsessan." Viskade han till henne, hon kunde veta utan att se på honom att hans flin var likasom innan, brett och roat. "Nästa gång använder vi skydd..." 

Emma stirrade tomt ut i korridoren då Adam gått iväg från henne. Skydd..
Hon minns inte något om han kom i henne eller inte, skulle hon minnas sånt? Det ända hon kände då var smärta.
Hon tappade greppet om sin bok och den föll till marken i en smäll. 
"Emma?" Frågade Hannah med ett skratt.
Skratta inte, det här är inte kul. Emma hade stor lust att sjunka ihop på golvet men Hannah tog hennes hand efter plockat upp Emmas bok.
Adrian var hyfsat säker på Hannah bara tog upp Emmas bok för ha en anledning att böja sig framför honom med rumpan i vädret. Han höll däremot blicken på Emma som såg mer förstörd ut än innan. Vad var det som händer?
Emma såg på Hannah med uppspärrade ögon. "Jag måste prata med dig sen..." Viskade hon.
Hon måste prata med någon, så varför inte sin bästa vän i alla år? Hannah nickade mot Emma.
"Följ med mig hem efter skolan." Log Hannah.
Dem tog sedan sällskap mot lektionen. Adrian hade armen om Hannahs höfter men blicken på Emma.
Det var såhär det vart varje dag. Han hade haft Hannah i skolan och Emma där hemma. Han visste att Emma inte gillade det, men Hannah var oftast den som början klänga på honom och han bara följde med.
Då dem kom in i klassrummet släppte han Hannah och tog Emmas hand.
Han förde med sig henne längst bak i klassrummet och satte sig där med henne.
"Du måste berätta för mig..." Mumlade han. "Vem gjorde dig illa?"
Emma stirrade mot dörröppningen till klassrummet och den skyldiga kom in.
Hans flin kände man igen i alla lägen och han satte sig framför Emma.
"Trevlig fest igår." Log han, sedan sneglade han mot Adrian som satt bredvid Emma. "Trots att brorsan är så kåt på dig." 
Adrian kisade med ögonen mot Adam. Det där flinet, måste bort.