Emma och Adrian

Kapitel 46

Nästa dag sitter dem alla samlade runt köksbordet. Emma gillar inte alls stämningen dem höll. 

Det är för tyst och ingen vågar säga något mer än det som redan har sagts. Finns det något mer att säga?

Alla har tagit ledigt, iallafall ledigt för förmiddagen då dem kunde vila upp med sovmorgon och därefter ta en lång frukost med varandra. 

Erik tyckte det var bäst så med tanke på gårdagen då Adrian kommit hem misshandlad och full. 

"Jag tycker vi borde gå till polisen", säger Erik till slut efter en stund diskussion. 

"Du tycker så jävla mycket du va" morrar Adrian medan han tuggar muttrande sin macka. 

Emma tittar inte på någon av dem utan har blicken i sin fil då hon inte ens tagit en enda sked av den. Hon har bara satt sig och lyssnat stumt på vad hennes föräldrar hade att säga om gårdagen. Hon är fortfarande helt tagen från gårdagen. Han hade sagt att han hatade henne, att hon inte betydde något och att hon skulle hålla sig borta från honom. 

Erik fortsätter argumentera om att det är viktigt att gå till polisen, speciellt i händelser som dessa. 

Karin ser bekymrad ut då hon fortsätter med frågor. 

"Var det någon du kände?" 

Adrian fnös åt henne. Bara för att han kom från kriminell trakt så betyder det inte att dem är efter honom, eller iallafall inte någonting som han visste om. 

Karin får inget svar, vilket hon inte alls blir nöjd av. Hon nöjer sig inte förrän svaren kommer.

Ingen gör det.

Dem fortsätter med frågor och svarar även själva ibland på vilda gissningar. 

"Det måste varit någon som var ute efter pengar, då dem vet att du kommer från en rik familj" 

Skryt då, era jävlar. Räkna era pengar för mig och skyll på att det är era jävla pengar som får mig att hamna i problemen. 

Karin fortsätter med rabbla upp skäl till händelser som dessa. 

"Hotade dem dig?" Frågar hon sedan och ser på Adrian. 

Han höjer inte ens blicken. Dem kan få fråga hur jävla mycket dem än vill, men inget svar kommer dem få.

Ja, han blev hotad. Av vem eller vilka? Adam, vem fan annars? 

Vad han ville, det förstod inte Adrian helt riktigt. Han stirrar nu mot Emma. 

Okej, Adam var ute efter Emma innan Adrian ens visste att hon existerade. Han kan inte kalla Emma för någon enkel match heller då det tog mer än ett halvår för henne att säga att hon älskar honom. Vilket han inte förtjänat då han knullade hennes bästa kompis, och andra nära vänner till henne. 

Men egentligen, till saken, vad fan ville Adam komma fram till genom det här? 

Det kunde inte bara bero på Emma, hur viktig hon än var i det hela så kunde han inte få ihop det att allt hängde på den oskyldiga tjejen. 

Den oskyldiga tjejen som kanske inte var så värst oskyldig trots allt. Vad visste han? Hon ljög så jävla mycket så han visste inte längre om hon ens var troende på riktigt. Det var hon. 

Emma, en levande ängel på jorden. Ja, det är vad hon är. Han älskar henne mest över allt och.. 

Fan ta det här. Han älskar henne inte. Han får inte älska henne.