Emma och Adrian

Kapitel 47

Sometimes giving a second chance to someone is like giving someone extra bullet for their gun missed you the first time.

Efter skolan sitter Emma med Adam inne på Karen. Dem snackar ett tag innan Emma beslutar sig för att komma till saken. 

"Jag såg dig igår.." Börjar hon tyst innan hon tar en bit av sin bakelse med skeden. 

Adam ser stel ut då han harklar sig innan han mumlar ett "Jaha?". 

Emma förväntade sig aning mer till svars men han dröjde sig, så hon sköt in. 

"Adrian var med i slagsmål igår" Sa hon sedan och såg på honom. Hon hoppades att han fattade att hon pusslat ihop alla bitarna. Självklart skulle Adam inte ha smällt det där med att hon valde Adrian. 

"Och du tror att det är jag va?" Mumlade han med besviken ton då han lutar sig bakåt. 

Hans tallrik är tom medan hon fortfarande ha halva bakelsen kvar. Hon ser på honom och lägger tillslut ner skeden. Hon tappade helt lusten för äta nu. 

"Var det du?" Frågar hon och ser på honom medan han skakar ivirgt på huvudet. 

"Jag ska vara ärlig för dig Emma" börjar han nu. "Jag hatar Adrian, men vad skulle jag vinna med att slå ihjäl honom?" 

Emma ryckte på axlarna medan hon öppnade munnen gång på gång för säga följande orsakerna till att det kunde vara han. Hon suckar och drar handen genom håret. Det är han, hon bara vet det. 

"Adrian hatar mig", mumlade hon och såg anklagande på Adam. "Han sa det, och jag tror.. att han menade det." 

Adam spärrar upp ögonen och skakar på huvudet. "Det är fan omöjligt att hata dig Emma, tro mig", säger han till henne och snor nu en bit av hennes bakelse. 

Med skeden i munnen mumlar han vidare. "Jag har försökt." 

Emma sväljer lätt och ser åt sidan aning generat. Okej, vad svarar man på det följande? Hon ser över personerna inne på Karen. Det är inte fullt men inte helt öde heller. Det är några bord upptagna med kärlekspar, hon hoppades att ingen skulle tro att hon och Adam hade något, för det hade dem inte. 

"Erkänn bara..", suckade hon tillslut. "Varför.. varför skulle han annars behandla mig sådär?" 

Adam höjer ögonbrynen mot henne. 

"Vi snackar om Adrian" påminde han henne. "Han ligger runt, Emma." 

Emma suckade tyst. Hon hade missat den detaljen. 

"Du var antagligen bara ett ligg för honom" mumlade Adam nochelant medan han tog upp plånboken från jackfickan för att betala. 

"Men.." Emma stammar fram. "Han sa att han älskade mig." 

Adam ser på henne med höjt ögonbryn. Det får Emma att återigen känna sig som ett skämt. Hon suckar och lutar ansiktet gömmande i händerna. 

"Han ljög antagligen, det enda sättet att få dig..-" 

"Snälla, Adam, säg inget." stoppar hon honom med låg röst. 

Han blir tyst. Han nickar kort. 

"Emma, du måste förstå.." Mumlade han. "Nu när han har fått vad han ville, så kommer han skita i dig. Han älskade dig aldrig." 

Emma ser på Adam och sväljer hårt. Adam kanske hade rätt. Adrian älskade kanske inte henne, men fortfarande så var hon galen i honom. 

"Han är en idiot" kommenterar Adam då han lägger pengarna på bordet. "Jag bjuder"