Emma och Adrian

Kapitel 15

Nästa dag kunde egentligen vara som vilken som helst, fast Emma såg saker och ting olika från gårdagen.

Hon var nervös för eftermiddagen med Adam, och dagarna efter det. Adam hade hennes andra chans nu.

Han tänkte redan ikväll ta med henne ut igen. Vad skulle hon säga till Adrian?

Att hon ville gå ut själv på natten var något som skulle direkt genomskådas som en lögn. Emma var bara inte sådan som gick runt för sig själv. Hon hade alltid någon vid sin sida.

I denna stunden var det Adrian som stod vid hennes sida och höll armen om hennes midja. Hon stirrade på föremålet framför henne som liknade en dödsmaskin.

"Nej..." Sa hon efter en viss tid tystnad.

Adrian flinade. "Emma, det är inte farligt."

"Jag vill inte." Sa hon snabbt och backade ett steg undan medan Adrian istället tog ett steg fram mot dödsmaskinen.

Adrian gick fram till mopeden och gav henne sin svarta hjälm.

"Men du då?" Frågade hon tyst då hon insåg att det bara fanns en hjälm.

Till detta behövdes skydd för varje huvud.  

Adrian log charmigt mot henne och blinkade lätt åt henne.

"Jag offrar gärna mitt liv för dig Emma." Log han och såg ett tag riktigt seriös ut, sedan flinade han åt henne och gjorde en snabb gest åt henne att komma närmare. "Kom nu"

Emma fnissade svagt och gick till honom. Hon räckte honom hjälmen men han tog inte emot den utan väntade tålmodigt på att hon skulle sätta på sig hjälmen.

Efter en viss tvekan så satte Emma på sig hjälmen med blicken på dödsmaskinen. Hon hade aldrig åkt moped innan och hon hade inte fått chans heller då hennes föräldrar tyckte mopeder var onödiga.

Hon fattar inte hur han övertalade dem att köpa denna till honom. Om det vart Emma så skulle dem erbjudit vad som helst förutom just moped.

"Hur fick du pappa att köpa den?" Frågade Emma och knäppte hjälmen då hon väl satt på sig den.

Adrian klev över mopeden och startade den. Han gasade på platsen och log mot Emma.

"Jag har mina sätt."

Emma skakade på huvudet åt honom. Vad menade han med det?

Hon frågade inte utan satte sig efter en viss tvekan bakom honom på mopeden.

"Jag är rädd..." Mumlade hon mot hans nacke och letade med fötterna till en säker plats.

Hon kunde se Adrians leende i spegeln. "Håll i dig."

Emma svalde hårt och kände pulsen redan öka våldsamt. Det kändes ostadigt där hon satt som att rumpan skulle glida av. Hennes händer höll i vid Adrians tröja i bara grepp vid fingertopparna. Då Adrian körde ut från skolpakeringen så drog hon genast armarna runt Adrian och blundade hårt med ansiktet in i hans tröja. Hon skrek till och kände hur farten genast ökade.

"Blunda inte Emma!" Ropade han till henne genom den höga hastigheten.

Hon löd honom inte utan höll ögonen stänga och sig själv så nära honom som möjligt. Detta var första och sista gången hon skulle åka moped!

"Öppna ögonen!" Skrek han återigen till henne, med ett brett leende på läpparna. 

Snart så tog Emma mord till sig och kikade upp från hans axel med kisande ögon. Vinden kändes direkt i hennes ansikte och hennes grepp om Adrian hårdnades en aning. Hennes hjärta slog hårt i bröstet och snart så log hon. Efter ett tag började hon förstå att hos Adrian var hon faktiskt trygg.