Det hade blivit kväll och Hannah satt fortfarande kvar hos Adrian. Dem var på hans säng och påväg att ta på sig kläderna.
Hannah drog handen genom sitt blonda hår och rufsade det en aning för att ge det ännu mer volym, mer än vad det redan var.
Hon drog sedan armarna om Adrians hals bakifrån och kysste hans nacke lätt.
"Mhm..." Njöt hon och bara höll sig nära honom.
Adrian rynkade pannan. Hannah hade på något sätt vart extra klängig idag. Han reste sig upp för att knäppa byxorna, sedan var han påklädd. Ja, han klädde på sig nu när klockan var mer än fem, innan hade han inte haft någon ork.
Han såg på Hannah som direkt fick ett leende på läpparna. Hon lade sig ner på sängen igen med rumpan upp i vädret och hennes blick mot Adrian.
"Samma tid imorgon?" Frågade hon leendes.
Adrian bet sig om underläppen medan han funderade på följande svar han skulle ge Hannah.
"Hannah, jag vet inte..." Suckade han och rynkade pannan, åt sig själv.
Vadå 'jag vet inte'? Det var ett självklart Hannah skulle komma över så han kunde behandla henne hur han ville? Han lekte med henne.
Men det kändes inte rätt. Inte det att han lekte med henne, utan att Hannah inte var Emma. Inte i närheten.
Han måste samla sig. Han kan inte lägga sin ilska genom att knulla Emmas bästa vän.
"Adrian, lägg av!" Stönade Hannah. "Adam har Emma. Du har ingen chans."
Adrian rynkade pannan åt henne och skakade på huvudet åt henne.
"Jag vill inte ha Emma" Muttrade han. Lögn.
Hannah gav honom en menad blick. Hon höjde ögonbrynet åt honom och log flitigt.
"Vad?" fräste Adrian irriterat.
Hannah skakade på huvudet. Hon drog återigen fingrarna genom håret och satte sig upp.
"Du och jag." Log hon sedan. "Ser du inte det, Adrian?"
Adrian satte sig ner på sängkanten bredvid henne igen och såg på henne med rynkad panna.
"Ser vad?"
Hannah himlade med ögonen innan hon flyttade sig närmare honom och till sist lyfte över benet över andra sidan av honom och satte sig gränslad över honom.
Hon smekte hans ansikte mellan sina händer och såg på honom med glittrande ögon innan hon närmade sig hans läppar och kysste dem mjukt.
"Vi är perfekta för varandra..." Viskade hon leendes.
Adrian stirrade på henne. Sa Hannah just det där? Han ville skratta åt henne.
Hannah, perfekt för honom? En bimbo som faller för varje kille som ger henne minsta komplimang?
Nej. Han ville inte ha en sådan lätt tjej.
Han ville ha Emma.
Nej, det ville han inte.
Hon hade ju Adam.
Eller? Vem fan bryr sig…
Adrian skakade på huvudet åt Hannah.
"Nej." Sa han emot med ett lätt flin, flinet menat åt henne.
"Adrian, du förstår inte..." Suckade hon.
أنت تقرأ
Emma och Adrian
أدب المراهقين- Väldigt grovt slarvig med stavfel med annat- Vart går gränsen? Emma och Adrian bor under samma tak och blir därmed kallade halvsyskon. Adrian har alltid vart ett problembarn, det är vad han har hört under alla åren. Han har gått från problem til...
