Emma och Adrian

Kapitel 40

"Vad fan sa hon!?" Röt Adrian högt i korridoren.

Emma sväljer hårt då hon ser hur Adrian tar Hannahs kommentar hårdare än Emma själv.

Hon skakar på huvudet åt honom och han placerar handen mot skåpet som stöd då han är lutad till Emma som står lutad mot skåpet.

"Det är okej."

"Sluta att säga att allt är okej", suckar han och sneglar åt sidan.

Emma ler svagt mot honom och skakar på huvudet.

"Allt är okej.." Viskar hon leendes och smeker hans kind lätt.

Adrian ser in i hennes ögon utan att uttrycka sina känslor speciellt mycket. Han är irriterad, på Hannah.

Han hatar att Hannah ska hålla på att lägga sig i. Hon har ingen rätt att kalla Emma något som hora.

"Du förlorade oskulden igår, hon har fan ingen rätt att kalla dig hora.", Fräste han lågt till henne, så enbart hon skulle höra.

Emma såg på honom med blicken stel. Ja, hon förlorade oskulden igår ja. Inte med Adam.

Hon bet sig om läppen. Hon känner dåligt samvete för att inte berätta om Adam och henne.

Om vad Adam gjorde mot henne natten då Adrian satt hemma omvedveten och orolig över Emma.

Hon hade sedan ljugit honom i ansiktet att Adam var så mycket som.. oskyldig. Så var det inte.

"Vad är det?" Frågar han henne tyst. "Vad är det du döljer för mig?"

Emma ser på honom och skakar på huvudet lätt. "inget" är hennes svar.

Adrian rynkar pannan hårt. Hon suckar åt honom och flyttar genast undan från honom. Hon ser runt och märker alla blickarna på dem. det är jobbigt, otroligt jobbigt och det underlättar inte heller då Adrian drar armen om hennes höfter för leda henne bortåt.

Grejen är den att hela skolan vet troligtvist redan om Emma och Adrian och deras förhållande. Det kunde närsom komma fram till hennes föräldrar och då vore det så gott som kört.

Dem går längs skåpen, påväg mot ett ställe att få vara ifred på. Väl då dem tänker svänga intill ett hörn, så möter dem genast Adam.

Alla tre stannar upp. Dem ser på varandra utan någonting att säga.

Adams blick är först mot Emmas men hon tittar direkt generat undan. Adrian däremot, han håller kvar blicken med Adam och njuter av hans avundsjuka blick.

Emma är hans. Har Adrian gjort det klart tillräckligt? Tydligen inte.

Genast trycker han med sig Emma intill hörnet, förbi Adam och lutar Emma mot väggen.

Hon hinner knappt reagera innan Adrian trycker sina läppar till hennes i först en passionerad vild kyss, och det tar några sekunder innan hon vaknar till och sveper armarna om hans nacke och besvarar.

Adam står kvar med blicken mörk mot dem. Orden med Adams röst upprepas i Adrians huvud.

du kommer ångra dig, djupt.

Adrian öppnar ögonen lätt samtidigt strulet sker, han sneglar mot Adam som precis som Adrian vill, står och glor på dem. Hans blick är mörk, krossad och ja. En blick säger mer än 1000 ord.

Emma pausar strulet, för hinna andas. Hon lutar bak huvudet mot väggen och blundar leendes. Hennes Adrian.

Adrian ser på Emma först, leendes. Hon är så vacker och så fucking fin...