misstag eller mirakel?

Kapitel 5

Min mobil plingade till. "Snapchat från ryanparker" stod det på skärmen. Jag suckade och la ifrån mig boken som jag höll på att läsa. Jag hade legat i sängen och läst ända sedan jag kom hem från skolan. Efter dagens händelse med Ryan i korridoren så ville jag bara slippa tänka på honom förrän på måndag, när det var läxhjälp igen.
Trots att jag egentligen inte ville så kunde jag inte motstå att gå in och kolla vad Ryan hade skickat. Han hade skrivit i chatten. "Förlåt för tidigare idag. Kan vi träffas så jag kan förklara?" stod det. Jag svalde hårt. Menade han allvar? Jag funderade länge på vad jag skulle svara. "Dealen var att träffas två gånger i veckan, i biblioteket. Sluta tänja på gränserna. Jag vill inte bli indragen i ditt liv, i ditt spel. Vi ses på måndag" skrev jag. Min tumme närmade sig skicka-knappen, men precis innan jag nuddade skärmen så förflyttade jag tummen till radera-knappen. Jag raderade allt jag hade skrivit. "Vi träffas ju på måndag" skrev jag snabbt och skickade. Jag suckade och skakade på huvudet åt mig själv.
Ryan skrev. "Är dina föräldrar hemma?". "Nej" svarade jag snabbt utan att tänka. Efter några sekunder klarnade det upp. Han frågade det eftersom han ville komma hit. Jag suckade ännu än gång åt mitt impulsiva svar. "Kom inte hit" skrev jag rakt på sak. Ryan svarade inte. Irriterat slängde jag iväg mobilen till fotändan av sängen.

Jag visste inte riktigt varför jag var så arg och sur på mig själv och på Ryan. Ända sedan första gången jag träffade Ryan så hade mitt huvud varit helt kaos. Jag visste inte vad som pågick. En del av mig hatade Ryan och en annan del av mig, hur mycket jag än hatade att erkänna det, gillade jag honom.

Tjugo minuter senare knackade det på ytterdörren. Jag suckade och släpade mig ner för trappan.
Utanför dörren stod Ryan med ett oskyldigt leende på läpparna. Jag gav honom en anklagande blick.
"Jag skrev att du inte skulle komma hit" sa jag.
"Oups, jag såg inte det. Men nu när jag har tagit mig ända hit så får du släppa in mig vare sig du vill eller inte" sa Ryan oskyldigt. Han trängde sig förbi mig in i huset. Irriterat smällde jag igen dörren och klampade efter Ryan.
"Vad vill du?" frågade jag tröttsamt.
"Sluta vara så sur, jag vet att du innerst inne är glad över att jag kom hit" sa Ryan malligt. Jag himlade med ögonen. Ärligt talat, var det sant. Även om jag var sur och irriterad på Ryan så var jag glad över att han kom hit. Det var spännande. Dels för att jag var intresserad av honom och dels för att vi träffades, trots vi var förbjudna.

Vi gick upp till mitt rum. Jag satte mig i min säng medan Ryan gick runt i mitt rum. Han studerade varenda liten detalj jag hade i rummet.
"Du och din syster är väldigt lika" konstaterade Ryan när han såg ett foto på mig och Maja på mitt skrivbord.
"Fast du är vackrare" mumlade han och vände blicken mot mig. Jag fnittrade generat.
Ryan satte sig i andra änden av sängen.
"Sorry för hur jag betedde mig mot dig i skolan idag" sa han tveksamt och bet sig i läppen. Han vände upp blicken mot mig.
"Sorry att jag skämde ut dig" mumlade jag lågt och tittade ner i täcket.
Ryan skakade på huvudet.
"Såhär är det, jag är inte den typen som bryr sig om skolan och tar extra läxhjälp och det skulle förstöra mitt ryckte om jag visade att jag faktiskt gjorde det. Jag trodde inte att du skulle komma fram till mig i skolan och jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Så förlåt för vad jag sa och blickarna jag gav dig. Jag vill bara inte att folk tror att jag.. ja, liksom bryr mig" mumlade Ryan. Jag flyttade upp blicken till honom. Han tittade osäkert på mig.
"Men Ryan, jag vill inte att folk ska tro att jag är en av de där tjejerna som du spelar med. För det är jag väl inte?" svarade jag.
Ryan skakade kraftigt på huvudet.
"Milly, du har fått allt om bakfoten. Alla på skolan tror att jag spelar på tjejer och är värsta playern. Grejen är att tjejerna kommer till mig och vill saker, jag haffar inte upp dem om de inte kommer till mig" förklarade Ryan. Hans röst var allvarlig och han fick mig att tro på hans ord.
"Vi kan hålla läxhjälpen hemlig, vår lilla hemlighet. Jag menar, om du inte vill att folk ska se dig tillsammans med mig" fortsatte Ryan. Jag nickade sakta.
"Bryr du dig verkligen om läxhjälpen? Är det säkert att du gör detta för matten och inte för att.. för att komma närmare mig" mumlade jag.
"Ärligt talat, både och. Jag vill få upp mina betyg till sommaren eftersom jag vill komma in på ekonomilinjen, jag vill gå i pappas fotspår. Och det var ju inte helt fel att skolans snyggaste, snällaste, smartaste och underbaraste tjej blev min lärare" svarade Ryan. Han blinkade mot mig och log.
Mina kinder blossade upp i en rodnad.

Min mobil plingade till och bröt den stela tystnaden. Jag pustade tacksamt ut för mig själv och sträckte mig efter min mobil. Jag hade fått ett sms från pappa. "Jag åker hem från stationen nu. Mamma handlar grönsaker till middagen. Kan du börja laga maten?" stod det. Jag suckade ljudligt och svarade med ett enkelt "okej".
"Pappa är påväg hem, så du borde gå" muttrade jag. Ryan flinade.
"Blev du så ledsen när jag var tvungen att gå?" frågade han. Jag fnös.
"Nej, för att jag måste laga mat" sa jag och höjde ögonbrynen.
"Du tror lite för mycket om dig själv ibland" mumlade jag och klappade honom på bröstkorgen innan jag reste mig upp från sängen och gick ut från mitt rum. Jag gick ner till hallen och Ryan kom hack i häl.
"Jaha, jag får väl dra då. Men det var skönt att vi kunde prata. Säker att du inte är sur för vad som hände i skolan idag?" sa Ryan medan han tog på sig skorna. Jag skakade på huvudet.
"Ses på parkeringen på måndag efter skolan" sa han innan han öppnade dörren och gick. Jag stod kvar vid dörren ett bra tag efter att han hade åkt. Ett leende hade omedvetet spridit sig på mina läppar. Vad var det för fel på mig? Jag var inte intresserad av Ryan, hade jag bestämt mig för.

•••
Hehe hittade ingen passande bild så fick fixa en egen!! Såå vad tycker ni om Ryan? Borde Milly fortsätta träffa honom? Eller borde hon dumpa honom så fort hon kan? Kommentera vad ni tycker om boken hittills!!

PS, snälla läs & tipsa vänner om min bok djävul till plastbror!!! Den har 99,2k läsare!!! Jag vill såååå gärna nå 100k!!!!!! Ni är bäst!
Puss & kram <3