misstag eller mirakel?

Kapitel 32

Klockan sex knackade det på dörren. Elsa puttade ut mig i hallen och sprang sedan in i köket igen. Jag skrattade till åt hennes beteende innan jag öppnade dörren.
"Hej" sa Edvin och sken upp i ett gulligt leende.
"Hej" svarade jag och log.
Jag flyttade mig åt sidan och gestikulerade att han skulle kliva in. Han gick in, tog av sig skorna och jackan och följde sedan med mig in i köket där Elsa och Tyra befann sig.
"Hejsan" sa han och böjde sig ner mot Tyra. Hon skrattade till vilket fick mig att le.
Edvin gick fram till Elsa och sträckte ut handen.
"Hej, Edvin" sa han artigt. Elsa nickade.
"Jag är Elsa. Jag har hört mycket om dig" sa Elsa och skakade hans hand. Edvin flinade.
Jag gav Elsa en mördarblick, men hon bara log mot mig.
Edvin flyttade blicken mot mig. Jag bet mig i läppen.
"Såå, är du hungrig? Vi skulle precis äta" sa jag efter några tysta, stela sekunder.
"Ja, gärna" svarade han.
Elsa tog köttfärsen till matbordet. Resten var uppdukat. Jag lyfte upp Tyra och satte henne på min midja. Med andra handen lyfte jag upp barnstolen och skulle precis gå till bordet när Edvin stoppade mig.
"Här, jag tar stolen" sa han och greppade tag i den. Jag log tacksamt mot honom och släppte den.

Vi satte oss vid bordet och började plocka tillbehör till våra tacos under tystnad. Jag satt mittemot Edvin och bredvid mig satt Tyra i sin barnstol. Elsa satt bredvid Edvin.
Den otroligt stela stämningen gick inte att förneka.
"Hur länge har ni känt varandra då?" frågade Edvin för att få igång en konversation.
"Sedan dagis, femton år kanske" svarade Elsa. Jag nickade.
Edvin höjde ögonbrynen.
"Oj, det är länge" sa han och la till ett skratt på slutet. Jag och Elsa nickade instämmande.
"Men, Milly, schysst lägenhet, är den din?" frågade Edvin. Jag bet mig i läppen och försökte snabbt komma på ett svar.
"Nja, egentligen inte" mumlade jag tveksamt.
"Vadå har du brutit dig in för ikväll?" utbrast Edvin och skrattade.
Jag flyttade blicken till Elsa. Hon nickade och menade att jag skulle berätta.
"Nej, asså det är min.. ehm, Tyras pappas lägenhet. Men han är bortrest i några månader så vi bor här så länge" sa jag tveksamt. Edvin nickade sakta.
"Har du en egen lägenhet?" frågade Elsa, riktat mot Edvin, när hon märkte att jag blev obekväm.
"Aa, en liten etta" svarade han.
"Vilka lyxbarn, jag bor kvar hos mamma och pappa" sa Elsa med en suck. Jag höjde ögonbrynen mot henne.
"Det är lyxigt, Elsa. Jag trodde du hade förstått det vid det här laget" sa jag. Elsa tänkte efter och bet sig i läppen.
"Jo, kanske" mumlade hon.

Jag kände hur samtalet dog ut. Den stela stämningen tog återigen plats i rummet.
"Hur gammal är Tyra?" frågade Edvin för att, ännu en gång, starta en konversation.
"Tre månader" svarade jag och vände blicken mot henne. Hon lekte fortfarande med sin gosedjursfisk. Det var hennes absoluta favoritleksak.
"Det är imponerande att du klarade graviditeten och klarar av att vara mamma trots att du bara är sexton" sa Edvin. Jag vände blicken mot honom och log.
"Du ska veta hur tufft hon har haft det det senaste året. Allt har varit kaos men hon har lyckats hålla ihop. Hon är grym" la Elsa till. Jag log mot henne. Jag blev så rörd av hennes ord.
"Det är underbart att vara mamma. Jag hade dock önskat att jag kunde gett henne en stabilare familj" mumlade jag med blicken fäst på Tyra.
"Jag tror att Tyra klarar sig alldeles utmärkt med dig och Elsa, och säkert pappan också" sa Edvin lugnande. Jag log svagt mot honom. Han var så fin.

•••
Inte så intressant kapitel.. Jag hade skrivit ett långt kapitel för hela kvällen, men det blev för långt så jag delade upp det!! Nu i helgen och den kommande veckan kommer jag ha fullt upp. Därför kommer nog inte uppdateringen vara på topp.
Kommentera vad ni tycker om Edvin! Och vad ni tycker om boken!!!
Puss & kram <3