Veckorna rusade förbi. Jag hade fått flytta in i Majas och Daniels gästrum. Det var skönt att bo hos Maja. Hon förstod mig verkligen, till skillnad från mamma och pappa. Maja och Daniel tog hand om mig. De frågade alltid hur jag mådde, tröstade mig när jag var ledsen och stöttade mig.
Min mage hade börjat växa. Jag gick fortfarande i skolan, trots att Ryan inte ville det. Dock hade jag på mig pösiga tröjor och mest tjocktröjor så att ingen skulle märka. Ingen i skolan förutom jag, Ryan och Elsa visste om det.
Ryan hade inte skrivit till mig, pratat med mig eller ens vänt blicken mot mig sedan jag berättade att jag var gravid. Han hade sjunkit så lågt i mina ögon. Men jag orkade inte bry mig. Ville han inte vara delaktiga så kunde han lika gärna skita i det. Jag kunde klara detta själv.
Det var i alla fall så jag tänkte. Men det fanns kvällar då jag låg och grät över att Ryan inte brydde sig.Det var onsdag. Jag och Elsa satt i matsalen och åt lunch.
Min mobil plingade plötsligt till. Jag vände på den eftersom den låg på bordet med skärmen neråt. Det var en snapchat från Ryan. Jag tittade mig omkring i matsalen för att se om Ryan var där, det var han inte. Jag tog upp mobilen och gick in på snapchat. Ryan hade skrivit i chatten, som vanligt. "Kom till parkeringen" hade han skrivit. Tanken att han kanske hade ändrat sig om att inte stötta mig fick mig att göra som han sa.Ryan stod vid sin moppe. Jag gick fram till honom. Han granskade min mage länge.
"Så du tänker inte göra abort?" frågade Ryan och höjde ena ögonbrynet.
"Så du pratar med mig?" sa jag stöddigt utan att svara på hans fråga.
Ryan fräste till och hans blick förändrades till argsint.
"Tänker du göra abort eller inte?" frågade han sammanbitet.
"Nej" svarade jag tydligt.
Ryan suckade irriterat.
"Det är så jävla korkat av dig, kom ihåg att jag varnade dig" sa han lika sammanbitet som innan.
"Ville du något speciellt eller?" frågade jag med en suck. Jag låtsades som att jag inte brydde mig om vad han hade sagt, men egentligen ville jag bara gråta.
"Ja, att du hoppar av skolan" sa Ryan med en nonchalant ton, som om det inte var något märkvärdigt. Jag fnös till och skakade på huvudet.
"Nej, du, det gör jag inte" sa jag.
"Om du inte hoppar av nu kommer alla snart se att du är gravid och då kommer du hoppa av då istället, det är ditt val" sa Ryan och ryckte på axlarna.
"Jag kommer gå kvar här, alla kommer tillslut få veta att jag är gravid, alla kommer äntligen förstå vilken känslokall idiot du är som inte bryr dig om mig när jag bär ditt barn. Hoppa av själv, för det är ditt ryckte som kommer förstöras, inte mitt" sa jag kaxigt. Ryan fnös och skakade på huvudet.
"Så allt handlar om hämnd? Du gör inte abort för att du vill hämnas på mig" utbrast han. Jag rynkade på pannan.
"Ja, precis, Ryan. Jag går i genom en nio månaders graviditet, föder ett barn och sen tar på mig arton år av ansvar för barnet, allt bara för att hämnas på dig" svarade jag ironiskt. Ryan fnös irriterat.
"Ingen ska få veta att jag är pappan" röt han. Jag skrattade lätt innan jag vände på klacken och gick tillbaka till matsalen. Alla nior hade lunch och satt därmed samlade i matsalen. Ryan gick mig hack i häl och försökte stoppa mig.
Jag vet inte vad som hade flugit i mig. Det var som att jag var en helt annan person. Förmodligen berodde det på att Ryan gjorde mig så extremt irriterad. Jag kände att det var nog med hans fasoner. Han hade kört med mig från första början så nu var det hans tur att ta lite skit."Milly, vad gör du?" väste han när jag drog åt mig en stol och ställde mig på den.
"Hej allihopa. Det är jag som är Milly i 9D och här är Ryan i 9B" började jag. När jag presenterade Ryan så gestikulerade jag mot honom. Han gav mig en mördarblick.
Alla i matsalen tittade på oss och lyssnade spänt på vad jag skulle säga.
"Som alla tydligen redan vet så spelade Ryan med mig och vi hade sex. Så tjejer, passa er" fortsatte jag och blinkade med ena ögat efter sista meningen. Min röst var självsäker.
"Efter att jag har sagt det här kommer Ryan försöka lura i er att det inte är sant, men det är det. Han vill inte att det ska vara sant för han vill inte att hans ryckte ska förstöras. Ryan gjorde mig gravid och jag tänker behålla barnet" förklarade jag. Min blick svepte över matsalen. I princip alla satt med munnen öppen och förvånade blickar. Jag vände mig mot Ryan och log nöjt innan jag ännu en gång vände på klacken och gick ifrån honom.Några sekunder senare kom Ryan springandes efter mig. Han drog tag i min arm och fick mig att stanna.
"Vad fan tror du att du håller på med?" röt han argsint. Jag ryckte på axlarna.
"Tro inte att du kan hålla på så här" utbrast han.
"Ryan, ta ditt ansvar eller försvinn ur mitt liv, för alltid" sa jag skarpt. Ryan ryggade bakåt av mitt tonfall. Han svarade inte.
Med bestämde steg gick jag iväg från honom.•••
Oups, nu vet hela skolan om det! Vad tycker ni om det? Skulle ni vågat göra som Milly? Och vad tycker ni om Ryans beteende? Kommentera!!!!!
Puss & kram <3
CZYTASZ
misstag eller mirakel?
Dla nastolatkówFörbjuden kärlek, krossade hjärtan och hårda ord. Hur kunde det bli positivt? Milly ställde sig frågan gång på gång. Allt var Ryans fel, brukade hon tänka, det var enklare att tänka så. Det var Ryans fel att hon blev utslängd från sina föräldrars hu...