misstag eller mirakel?

Kapitel 34

Det hade gått ytterligare tre månader. Jag och Edvin träffades inte så ofta, men vi hade nästan daglig kontakt på sms. Vi var inte tillsammans. Dock hade vi kyssts ett par gånger. Och jag måste erkänna att det kändes otroligt bra. Vi hade gått på två dejter och imorgon skulle vi på en till. Ändå var det något som inte riktigt kändes rätt. Men jag hade kommit fram till att det bara var jag som var osäker i hela dejtingsituationen. Med tanke på hur mycket Ryan sårade mig och hur jobbigt allting var under den perioden så var jag orolig att något sådant skulle hända igen. Jag hade inte sagt det till Edvin, men jag tror att han visste om det. Han såg nog på mig att jag blev obekväm så fort han sökte närhet och så fort vi gick på dejter.
Men jag gillade Edvin. Han var snäll och gullig och han brydde sig verkligen om mig. Så jag hade bestämt mig för att ge honom en chans även om jag kände mig osäker.

Det var torsdag och det knackade på dörren. Jag trodde att det var Elsa eller mamma så jag sölade mig bort till dörren med Tyra i famnen. Jag var trött eftersom Tyra hade hållit mig vaken hela natten. Hon hade kommit in i en period där hon var tjurig och grät mycket. Jag visste först inte vad det var med henne, men sedan insåg jag att hennes tänder höll på att växa ut, vilket såklart gjorde ont. Därför hade jag inte fått sova så mycket de senaste dagarna.

Jag öppnade dörren, men där stod varken Elsa eller mamma. Det var Ryan. Han stod där med sitt rufsiga hår, sitt oskyldiga leende och sina vackra ögon. I ena handen hade han en stor blombukett med röda rosor och i den andra handen hade han en vit liten nalle som höll i ett hjärta där det stod 'sweetheart'.
Ryans ögon var glansiga, men denna gången var det på grund av lycka och inte sorg. Han klev in i hallen och la blommorna och gosedjuret på hallbänken. Han sträckte sakta ut händerna mot Tyra. Jag log och gav henne till Ryan. Hon log mot honom och började skratta. Ryans lyckotårar rann ner för hans kinder medan han pussade Tyra.
"Jag har saknat dig så mycket. Pappas lilla älskling" viskade han. Jag log stort. Han tog upp gosedjuret från bänken och visade den för Tyra. Hon log igen och sa någonting obegripligt.

Vagnen stod i hallen så efter ett tag la Ryan ner Tyra i den. Hans blick förflyttades till mig. Jag log mot honom och han log tillbaka. Utan att säga något tog han ett steg emot mig och omfamnade mig stadigt. Jag la armarna runt hans nacke och gosade in mig i hans famn.
"Jag har saknat er så, så mycket" viskade han.
"Vi har saknat dig också" svarade jag lågt.

När vi hade släppt från kramen så tog han upp blombuketten och gav till mig. Jag log tacksamt och tog emot dem.
"Tack" sa jag.

Ryan gick till barnvagnen och lyfte upp Tyra, medan jag gick till köket och satte blommorna i en vas.
När jag var klar gick jag till vardagsrummet för att se om Ryan var där, det var han inte. Jag fortsatte in mot sovrummet och hittade Ryan liggandes i sängen med Tyra i luften. Ett leende spred sig på mina läppar.
Ryan fick syn på mig. Han la ner Tyra på sin bröstkorg och klappade med handen bredvid sig som ett tecken på att jag skulle lägga mig bredvid honom.
Jag gjorde som han ville. Han la armen bakom mitt huvud och höll om mig. Vi låg tysta med blickarna fästa vid taket länge.

Tillslut bröt jag tystnaden.
"Men bara för att du kommer hem så betyder det inte att vi är tillsammans. Jag och Tyra ska flytta ut igen" sa jag tveksamt.
"Jag förstår att du är arg och besviken på mig, och jag förstår att du inte vill bo med mig. Men jag hoppas att ni kan stanna och bo här ändå. Vi behöver inte vara tillsammans, vi kan vara bara Tyras föräldrar" föreslog Ryan.
Jag bet mig i läppen och tvekade ett bra tag. Ryans oskyldiga, vädjande blick vände sig mot mig. Jag kunde bara inte säga nej.
"Okej" svarade jag. Ryan log stort. Han pussade mig på pannan innan hans blick återigen fästes vid taket.

"Jag har tänkt på er. Varje dag" sa Ryan efter en stund av tystnad.
Hans ena hand strök min arm och hans andra hand strök Tyras rygg.
Jag log.
"Vi har tänkt på dig också, och saknat dig" svarade jag.
Klumpen i magen växte. Skulle jag berätta för Ryan om Edvin? Var det rätt tillfälle nu? Nej, jag väntar. Han var så lycklig just nu. Vi var så lyckliga just nu.

•••
Hmm... Hur tror ni Ryan kommer reagera när han får reda på att Milly dejtar någon annan? Vad tror ni händer? Vem gillar ni mest, Ryan eller Edvin? Kommentera!!!!!!
Puss & kram <3