misstag eller mirakel?

Kapitel 19

Efter att Elsa hade gått så somnade jag.
Det var skönt att Ryan stannade på sjukhuset med mig och Tyra. Jag var så trött att jag somnade då och då och då kunde jag somna utan att oroa mig över Tyra, Ryan tog hand om henne när jag sov. Under natten hade jag och Ryan turats om att sova och ta hand om Tyra.

Nu låg jag dock och halvsov. Jag låg med ryggen vänd mot Ryan som satt i stolen med Tyra. Han trodde att jag sov och var därför extra tyst. Han pratade med Tyra med en bebisröst som jag aldrig hade hört förut. Jag trodde verkligen inte att Ryan hade en sådan mjuk sida.

Det knackade på dörren och jag hörde hur den öppnades.
"Hej.." hörde jag Maja säga med tveksam ton.
Jag valde att ligga kvar i sängen och låtsas sova för att se hur Ryan betedde sig.
"Hej, ni måste vara Maja och Daniel. Jag är Ryan, Tyras pappa" viskade Ryan. Jag hörde hur han reste sig upp.
"Milly somnade för några timmar sedan, hon borde vakna snart. Men här är Tyra" fortsatte han lågt.
"Åhh vad söt hon är!" utbrast Maja lågt.
"Ja, verkligen" instämde Daniel. Ett leende spred sig på mina läppar.

"Har du varit här hela tiden?" frågade Maja efter några tysta sekunder.
"Ja, Milly ringde hit mig när vattnet hade gått" svarade han.
"Tack för att du har tagit hand om henne. Vi kan ta över nu om du inte vill vara här. Vad jag har förstått det som på Milly är att du inte vill vara inblandad" sa Maja.
"Jag har ändrat mig. Jag och Milly ska ta hand om Tyra tillsammans" sa Ryan med en stolt röst.
"Jag har hört mycket ont om dig, Ryan. Sårar du henne så får du med mig att göra" sa Daniel. Jag log. Daniel hade blivit som en storebror till mig. Han var väldigt överbeskyddande, precis som Maja.
"Jag ska inte såra henne. Jag har förändrats" svarade Ryan lugnt och sansat.

Jag tröttnade på att låtsas sova och inte kunna vara delaktig i konversationen så jag låtsades vakna.
Så fort Maja såg att jag var vaken gav hon Tyra till Ryan och sprang emot mig. Jag skrattade till och vi kramades länge.
"Var du tvungen att föda när vi inte var hemma?" sa Maja skämtsamt. Jag skrattade återigen.
När Maja släppte från kramen kom Daniel och kramade om mig han också.
"Är Ryan snäll mot sig?" viskade han i mitt öra under kramen.
"Ja då, underbar" svarade jag och log.

Maja och Daniel var kvar i ungefär en timme. Jag och Ryan satt och pratade med dem och vi hade en trevlig konversation. Men tillslut var de tvungna att åka hem och lämnade mig, Ryan och Tyra ensamma.
Dock hann vi inte vara ensamma länge. Det knackade på dörren och in kom mamma och pappa. När de fick syn på Ryan blev de minst sagt förvånade. Mamma flyttade sedan blicken mot mig och log, jag log tillbaka. Pappa däremot, han spände blicken i Ryan och knöt sina nävar.
"Hej" sa Ryan en aning nervöst och sträckte fram handen mot pappa. Pappa ignorerade det totalt. Jag suckade.
"Pappa? Ska du hälsa på ditt barnbarn eller ska du stå och fjanta dig?" sa jag. Pappa slet sin arga blick från Ryan. Mamma och pappa kom närmare. De kramade om mig innan mamma lyfte upp Tyra från min famn. De hälsade på henne och gullade med henne länge.
Samtidigt satte sig Ryan ner i stolen bredvid min säng.
"Ska jag gå härifrån?" frågade han viskandes så att bara jag skulle höra. Jag skakade på huvudet.
"Nej, de får acceptera dig, annars kan de dra" viskade jag bestämt. Ryan höjde på ögonbrynen. Det slog mig att han faktiskt inte hade en aning om att jag blev utslängd från mammas och papps hus.
"Jag berättar senare" viskade jag.

"Nog om bebisen, vad gör du här?" sa pappa efter ytterligare några minuter. Han vände sig mot Ryan.
"Jag är här för att stötta Milly och ta hand om henne och min dotter" svarade Ryan.
"Milly vill inte ha med dig att göra, och det vill inte Tyra heller" sa pappa. Jag skakade på huvudet mot honom.
"Sluta pappa. Du ska inte säga så mycket efter vad du har gjort" sa jag tröttsamt. Mamma sträckte över Tyra till mig. Jag tog emot henne men la henne direkt i Ryans famn istället.
"Jag vill inte att du rör mitt barnbarn" röt pappa. Tyra började storgråta av pappas hårda tonfall. Ryan började vagga henne fram och tillbaka.
"Jag sa sluta, det är min och Ryans dotter. Vi bestämmer, inte du" sa jag strängt.
"Älskling, lugna ner dig" sa mamma till pappa.
"Jag tänkte komma hit och förlåta dig, Milly. Så har du gått tillbaka till den jävla idioten som startade hela alltet" utbrast pappa irriterat.
"Svär inte" sa jag.
"Jag behöver inte din förlåtelse längre. Du har sjunkit så lågt i mina ögon. Och du ska inte komma hit och läxa upp mig och Ryan. Om du inte är trevlig kan du lika gärna dra härifrån" fortsatte jag. Pappa kokade av ilska.
"Detta är oacceptabelt, Milly. Du förstör ditt liv" utbrast pappa. Jag skakade på huvudet.
"Tyra är det bästa som har hänt mig, och Ryan är underbar" försvarade jag mig.
Pappa fnös irriterat innan han klampade ut ur rummet.
"Förlåt, Milly. Men jag kan inte säga emot honom" sa mamma ledsamt innan även hon lämnade rummet.

När dörren stängdes forsade mina tårar.
Ryan reste sig och la ner Tyra i spjälsängen bredvid min säng. Sedan la han sig ner bredvid mig. Han låg tätt bakom mig. Hans ena hand låg på min midja och hans andra hand pillade i mitt hår. Det for stötar genom kroppen av hans beröringar.
"Gråt inte, Milly" viskade Ryan precis vid mitt öra.

•••
Vad tycker ni om Milly och och Ryans relation just nu? Och hur tycker ni att Millys föräldrar beter sig? Och viktigast av allt, vad tycker ni om boken?? Kommentera!!!!!!
Puss & kram <3