misstag eller mirakel?

Kapitel 18

Ryan stannade hos mig och Tyra på sjukhuset. Morgonen efter födseln ringde jag Maja och Daniel, mamma och pappa och Elsa.
Elsa hann först till sjukhuset eftersom både mamma och pappa och Maja och Daniel hade långt att åka.

Hon kom in genom dörren precis när Ryan stod och bytte blöja på Tyra. Jag och Ryan vände blickarna mot henne. Hon gav mig en förvånad blick innan hon sprang emot mig. Hon omfamnade mig.
"Förlåt, förlåt, förlåt att jag inte svarade igår. Jag var på dejt" viskade Elsa. Jag skrattade.
"Det är lugnt, kolla vad det ledde till" viskade jag tillbaka och nickade bort mot Ryan och Tyra. Han hade precis bytt klart blöjan så han lyfte försiktigt upp henne i sin famn och kom emot oss. Han la Tyra i Elsas famn. Hon vaggade henne försiktigt.
"Jag går till cafeterian, vill ni ha något?" frågade Ryan.
"Nej, det är lugnt, men tack ändå" sa Elsa. Ryan förflyttade sin blick till mig.
"Nej, tack" sa jag.
"Milly, du måste äta" sa Ryan och la huvudet på sned. Jag skakade på huvudet. Ryan suckade och lämnade rummet.
Elsa tittade upp på mig.
"Vad har hänt med honom?" frågade Elsa förvånat.
"Jag vet inte riktigt, men jag ringde honom när ingen annan kunde så han kom till sjukhuset och sen mjuknade han. Han sa igårkväll att han ville vara med och ta hand om Tyra och han bad om förlåt för allt han har gjort" berättade jag.
"Inte för att förstöra det, men tänk igenom detta noga. Han kommer såra dig igen. Jag tror inte att han kan slå om så snabbt. Han är den han alltid varit" sa Elsa. Jag bet mig i läppen och tog ett djupt andetag. Elsa kanske hade rätt.
Jag kände hur tårarna var påväg.
"Han kanske har ändrat sig, vem vet. Men det känns som att en kille som Ryan inte bara kan ändra sig så mycket över några timmar" sa Elsa tveksamt. Jag nickade.
"Jag förstår dig. Det har bara varit lite annat att tänka på det senaste dygnet. Och jag vill tro på hans ord för jag vet inte om jag klarar att ta hand om Tyra själv" sa jag. Elsa nickade.
"Ge honom en chans, men om han sårar dig igen då dumpar du honom på riktigt och tar inte tillbaka honom, okej?" sa Elsa. Jag nickade.

Precis när vi hade pratat klart kom Ryan in genom dörren. Han hade med sig en bricka med koppar, mackor och godis.
"Här, ta för er" sa Ryan och ställde brickan på sängbordet. Jag log mot honom. Han log tillbaka och satte sig i en stol lite längre bort från sängen.
Det blev tyst.
"Jag ska dra mig, men vi ses väl snart igen?" sa Elsa och reste sig upp. Jag nickade.
"Ni har gjort ett bra jobb. Tyra är väldigt gullig" sa hon. Jag och Ryan skrattade löst.
Elsa la Tyra i min famn och pussade mig på kinden innan hon lämnade rummet.

"Har du verkligen ändrat dig?" frågade jag lågt efter några tysta minuter.
"Vad menar du?" frågade Ryan.
"Har du förändrats? Är du fortfarande samma fuckboy som spelade på mig och krossade mitt hjärta? Eller har du mognat?" sa jag. Ryan reste sig upp och kom och satte sig bredvid mig.
"Jag hade bestämt mig att jag skulle skita i dig och Tyra, att jag inte skulle bry mig. Men om jag ska vara helt ärlig, du och Tyra var det enda jag tänkte på. Jag ville inte ha med er att göra eftersom jag kände på mig att jag inte skulle vara en bra pappa. Min uppväxt har varit katastrof och jag kan inte uppfostra ett barn på samma sätt som jag har blivit uppfostrad. Jag trodde att det var det bästa för er, att låta er vara. Dessutom var jag rädd. Jag var rädd för vad andra skulle tycka, jag var rädd för att behöva öppna upp mig för någon. Men när jag såg dig hålla i Tyra förstod jag att inte skulle klara av att vara utan er. Ni är det enda jag har och jag älskar er.
Men jag förstår om du inte litar på mig och inte vill ha med mig att göra med tanke på vad jag har gjort mot dig och hur jag har betett mig. Du får göra vad du tror är bäst för dig och Tyra. Men jag skulle bli sjukt glad om jag fick ta del av detta.
Det är svårt att säga nu om jag har förändrats, men jag kan förändras, för er skull" sa Ryan. Hans röst var låg och hans blick var fäst vid min. Jag hörde och såg på honom att han talade sanning.
"Okej. Men om du sårar mig igen så förlåter jag dig inte igen" sa jag. Ryan nickade.
"Jag ska inte såra dig igen" sa Ryan. Han lutade sig fram mot mig och pussade mig på pannan.

•••
Förlåååååt att jag inte publicerade detta kapitel igårkväll som jag sa att jag skulle.. Jag hade så mycket annat att göra och glömde helt enkelt bort det..
Fick ca 70 kommentarer på förra kapitlet, på TVÅ dagar!!! Hur sjukt?? Jag älskar när ni kommenterar så fortsätt med det!!!!!!
Puss & kram <3