misstag eller mirakel?

Kapitel 21

I två veckor ringde och smsade Ryan ständigt. Han skrev förlåt och att han ville prata. Jag svarade inte när han ringde och jag öppnade inte när han stod utanför dörren och knackade. Än så länge hade han bara kommit på vardagar när Maja och Daniel jobbade. Det var bra eftersom jag inte ville berätta för dem vad som hade hänt. De skulle bara bli mer överbeskyddande och oroliga.
Men idag var det lördag och när det knackade på dörren stelnade jag.
"Jag tar det!" ropade jag och skyndade mig till dörren för att hinna först. Jag låste upp dörren och öppnade så långt kedjan räckte. Dörren öppnades bara några centimeter. Jag lutade huvudet mot springan.
"Gå härifrån, Ryan" mumlade jag sammanbitet.
"Snälla, låt mig förklara. Låt mig träffa Tyra" bad han. Han lät gråtfärdig.
"Ryan, låt oss vara. Du sumpade din chans" sa jag. Ryan mötte min blick. Hans vädjande blick tog sig rakt in i mitt hjärta. Jag tyckte synd om honom. Men jag behövde vara konsekvent. Jag behövde göra det som var bäst för Tyra. Och jag ville inte att hon skulle uppfostras av Ryan som drack och rökte så fort han hade tid.
"Milly, vem är det?" ropade Maja från vardagsrummet där hon och Daniel var.
"Ingen" svarade jag och stängde igen dörren. Jag började gå mot vardagsrummet men stannade upp när Ryan började banka på dörren. Jag suckade irriterat.
"Vad är det som händer?" utbrast Daniel oroligt. Maja och Daniel skyndade sig till hallen. Jag sprang efter.
Daniel öppnade dörren helt och Ryan som stod med nävarna i luften, påväg att banka på dörren, slutade tvärt. Hans blick granskade Daniel, Maja och mig. Hans ögon var rödsprängda. Han såg helt förstörd ut. Jag skakade på huvudet och kände hur mina ögon vattnades.
"Ryan, Milly, vad är det som händer?" frågade Maja osäkert.
Jag suckade och gick fram till Ryan och föste ut honom. Jag stängde dörren bakom oss.
"Ryan.." började jag, men blev avbruten av honom.
"Snälla, Milly, låt mig förklara" bad han. Jag skakade på huvudet.
"Du har sårat mig tillräckligt. Snälla, låt mig och Tyra vara. Du har sagt att allt du vill är att vi ska må bra, och, förlåt, men vi mår bättre utan dig" förklarade jag.
"Men du förstår inte" viskade Ryan och drog handen genom håret.
"Jo, jag förstår. Du förändrades aldrig. Du är samma oansvariga, idiotiska fuckboy som jag försökte hjälpa i höstas. Du har inte förändrats ett dugg" sa jag bestämt.
"Okej, du fick mig. Jag har inte förändrats, jag har alltid varit såhär. Mjuk på insidan, men kall på utsidan. Men vet du vad det beror på? Vet du varför jag beter mig som jag gör?" utbrast Ryan. Hans tårar började rinna ner för hans kinder. Jag blev förvånad. Jag hade aldrig sett honom gråta tidigare.
"Jag vill inte veta varför" sa jag känslokallt. Jag gav honom en sista blick innan jag öppnade dörren igen och försvann in genom lägenheten.

Maja och Daniel stod kvar i hallen. I rask takt gick jag in i köket och satte mig på en av barstolarna. Maja och Daniel kom dit och ställde sig på andra sidan.
"Kan du berätta vad som nyss hände?" frågade Maja. Hon försökte möta min blick, men jag ignorerade den.
"För två veckor sedan gick jag hem till Ryan med Tyra för att hälsa på honom men när dörren öppnades så var hela hans gäng hemma hos honom och alla hade varsin öl och varsin cigarett, till och med Ryan. Och sedan var han otrevlig mot mig och röt att han inte ville ha med mig att göra, jag vet att han var full och själv inte ens visste vilka ord som lämnade hans läppar. Men det är inte en sådan pappa jag vill att Tyra ska ha. Han sårade mig, och jag har lovat mig själv att inte förlåta honom igen" berättade jag med blicken ner i bordet. På något märkligt vis skämdes jag. Jag förstod inte över vad, men jag vågade inte titta varken Maja eller Daniel i ögonen.
"Men lilla älskling" utbrast Maja och kom fram till mig. Hon kramade om mig och jag grät ut mot hennes axel.
"Jag kan ta ett snack med honom, och säga att han ska lämna dig ifred" sa Daniel. Jag nickade så gott jag kunde i Majas grepp. Daniel försvann snabbt ut ur lägenheten.

"Vi äter glass" sa Maja plötsligt och släppte ur kramen. Jag skrattade till och torkade mina tårar.
"Det blir bra" sa jag och log.
Vi kröp upp i soffan med varsitt glasspaket och varsin filt. Sedan satt vi där och tröståt glass medan vi pratade tjejsnack.
Daniel kom tillbaka och berättade att han hade sagt till Ryan på skarpen och att Ryan hade lyssnat. Jag tackade honom. På vägen tillbaka hade han köpt godis till mig och Maja som han gav oss när han kom hem. Han frågade då om han fick ta en promenad med Tyra vilket jag sa ja till. Förmodligen gjorde han det för att jag och Maja skulle vara ensamma och prata. Han var så fin.

•••
Vad tror ni Ryan vill säga? Vad är det Milly inte förstår? Tror ni att Milly kommer stå fast vid sitt beslut om att inte förlåta Ryan? Vad tror ni kommer hända? Kommentera!!!!!!
Puss & kram <3