misstag eller mirakel?

Kapitel 4

Jag ringde på ringklockan vid Majas dörr.
"Milly!" utbrast Maja när hon öppnade dörren.
"Hej, Maja" sa jag leendes och vi kramades.

Vi lagade mat tillsammans medan vi pratade om mamma och pappa. Till slut var maten klar så vi satte oss vid matbordet och började äta.
"Men du, apropå mamma och pappa.." mumlade jag tveksamt. Maja nickade.
"Min mentor bad mig vara hjälplärare åt en kille i en annan nia och jag sa ja. Men pappa har förbjudit mig att träffa den där killen" fortsatte jag. Maja log snett mot mig.
"Är det någon han känner igen från jobbet?" frågade Maja med en tröttsam ton. Hon hade varit med om liknande saker när hon bodde hemma.
"Ja, jag antar det. Han är typ skolans badboy" svarade jag. Maja skakade på huvudet.
"Jag vet hur det känns" sa hon.
"Men grejen är den att jag var hos honom innan jag kom hit och jag kommer fortsätta hjälpa honom med matten hemma hos honom två gånger i veckan" förklarade jag och bet mig i läppen.
"Det är min syster det" sa Maja nöjt. Jag skrattade.
"Nej, men på riktigt. Tycker du att jag ska fortsätta trots att pappa har förbjudit mig?" frågade jag. Maja nickade hetsigt.
"Självklart, pappa kan inte hindra dig att träffa någon som du vill träffa" sa Maja och ryckte på axlarna.
"Men om det är skolans badboy och pappa vet vem han är och inte vill att du ska träffa honom så bör du vara på din vakt" uppmanade hon mig. Jag nickade sakta.
"Men han är faktiskt jättegullig och snäll när jag är själv med honom" sa jag med ett leende på läpparna.
"Det tror jag säkert, men jag vill ändå att du är på din vakt" svarade Maja och log snett mot mig. Jag nickade återigen.

Jag och Maja hade ätit upp maten och plockat undan i köket. Vi satte oss i soffan i hennes vardagsrum, som var samma rum som köket. Vi hade gjort oss varsin kopp te.
"Du, jag har en sak att berätta" började Maja tveksamt. Hon tittade ner i sitt te och bet sig i läppen.
"Vadå?" frågade jag mjukt.
Maja tittade upp på mig.
"Du vet Daniel.." började Maja. Jag nickade och log. Daniel var Majas pojkvän sedan ett år tillbaka. Jag hade bara träffat honom några enstaka gånger på högtider med familjen och några gånger hemma hos Maja. De var extremt söta tillsammans och han var så underbar.
"Han ska flytta in här om några dagar, men i sommar kommer vi flytta till Uppsala eftersom jag har fått jobb där" förklarade Maja tveksamt.
Mitt leende tonades bort. Jag svalde hårt och tittade ner i koppen.
Jag var självklart glad för hennes skull. Hon hade äntligen tagit sin och Daniels relation ett steg till och skaffat ett jobb. Hon hade sökt hur många jobb som helst här i Stockholm det senaste halvåret, sedan hon gick ut universitetet, men inget jobb var ledigt. Det var inte många som anställde nyutbildade utan arbetserfarenheter.
Men samtidigt var jag ledsen och besviken. Hon var ju min syster och jag ville ha henne nära mig, speciellt när mina föräldrar betedde sig som de gjorde.
"Förlåt, jag blev bara lite paff. Jag är glad för din skull" mumlade jag och log mot Maja. Hon log tillbaka.
"Vi kommer träffas ändå. Det finns tåg mellan Stockholm och Uppsala och jag ska köpa en bil" sa Maja. Jag hörde i hennes röst att hon var exalterad och lycklig. Jag log.
"Det låter bra det" sa jag. Maja nickade innan hon kramade om mig.

Dagen efter när jag och Elsa gick i korridoren påväg till engelskan så kom Ryans gäng gåendes. Ryan gick längst fram och hans gäng gick bakom honom. De flesta i korridoren var sjuor och åttor som alla var livrädda för Ryan och hans gäng. De tryckte sig mot skåpen och lämnade vägen fri för Ryan.
Själv kom jag inte ens på tanken att flytta mig.
"Milly, kom hit" mumlade Elsa och drog i min arm för att flytta mig från gången som hade bildats. Jag ignorerade Elsas ord och fortsatte gå i mitten av gången.

Min blick var fäst vid Ryans och hans blick var fäst vid min. Hans ansiktsuttryck var helt neutralt. Tillslut var vi så nära varandra att vi båda var tvungna att stanna eftersom båda gick mitt i gången.
Ryan fnös och flinade mot mig.
"Jaha? Vad ska detta föreställa?" utbrast han och fortsatte flina. Jag svarade inte.
"Så du kan inte hålla dig borta från mig? Jag sa ju att du var intresserad av mig" sa han stöddigt. Jag blev förvånad av hans tonfall.
Jag stod som förstenad. Elsa tog ett stadigt grepp om min arm och drog mig åt sidan.
"Tack för igår, babe. Det var trevligt" ropade Ryan efter mig med en retsam och sliskig röst. Han och hans gäng började skratta.

Elsa drog med mig in på toaletten. Hon skakade på huvudet.
"Låt honom vara. Du är bara hans hjälplärare" sa Elsa bestämt.
Jag suckade och drog handen genom håret. Jag hade gjort bort mig.
Vad trodde jag att Ryan skulle göra? Vara trevlig? Krama mig? Tacka för hjälpen med matten? Jag fnös åt mig själv. Hur kunde jag vara så dum? Jag hade gjort bort mig inför Ryan och hans vänner.

•••
Vad hände mellan Ryan och Milly nu då? Deras relation verkar lite svajig. Vänner? Ovänner? På g? Ingen vet!!
Kommentera vad ni tycker om boken!! Och glöm inte att rösta!!
Puss & kram <3