Tro och tvivel

del 13

"Vi måste bada, det är med på sommarens bucket list." sa Nadja exalterat och tittade ut genom de små fönstren. Jag kunde inte låta bli att skratta till. Vi hade nyss ätit oss mätta på mackor. Hugo hade säkert proppat i sig fler än fem stycken. Under hela dagen hade det regnat fram och tillbaka, skurarna bokstavligen dundrande utanför och sedan efter en stund knattrade det mysigt på taket.

"Sommarens bucket list?" frågade jag. Hon nickade ivrigt. 

"Ja, det finns vissa saker men faktiskt måste göra innan sommaren är slut. Så är det bara. Den som inte badar med mig nu kommer jag personligen svartlista från den här båten." sa hon och reste sig upp. Hon greppade sin bikini och tittade på Hugo och Jacob.

"Ut med er pojkar." beordrade hon. De reste sig upp utan att protestera och lämnade oss ensamma. Hon blinkade självsäkert med ena ögat mot mig.

"Se så. På med din sexiga baddräkt och visa Jacob vilken brud han går miste om ifall han inte tar spelet till en ny nivå." flinade hon. Jag lade handen för munnen för att inte skratta rakt ut.

"Vad i helvete Nadja?!" frågade Jacob på andra sidan dörren. Hon tittade häpet på mig. Jag skakade på huvudet åt henne men gjorde som hon sa och bytte om till baddräkt. Hon höjde flirtandes på ögonbrynen och gjorde allt för att inte börja skratta. Jag tog upp en handduk och kastade rakt i ansiktet på henne. Vi började skratta som små flickor och drog igen de små gardinerna för fönstren. När vi kom ut igen drog jag handduken närmre om kroppen och flyttade mig åt sidan så att killarna kunde gå in och byta om. Nadja lutade sig bak mot passagerarsätet och vi förblev tysta.

"Är det bättre mellan er två?" frågade hon viskandes efter en stund. Jag var på väg att svara men dörren öppnades och de kom ut med handdukar runt nacken. Det hade blivit bättre, och jag visste att han brydde sig om mig. Han hade aldrig kysst mig, behandlat mig som han gjort i så fall.

"Redo?" frågade Hugo. Nadja och jag tittade på varandra innan vi nickade åt honom. Regnet öste ner utanför, bokstavligen öste ner. Med snabba händer drog Nadja upp dragkedjan på kapellet och klättrade ut. Jag släppte min handduk och tog mig ut på däck. Det var halt och blött, håret dränktes efter bara ett par sekunder. Vi tog oss upp på bryggan utan att halka och tog oss fram till badstegen.

"Kan man bara hoppa i?" frågade Nadja högt för att överrösta regnets smattrande. Eftersom vi kom så sent dagen innan hann vi aldrig bada och vi hade suttit inlåsta i båten hela dagen. Jag kollade ner i vattnet framför mig för att försöka se något i regnskuren.

"Det kanske är världens sten rakt framför!" ropade jag och precis då sprang Jacob förbi mig och hoppade i. Hjärtat lade av, det kändes som om det flög upp i halsgropen och slutade fungera som det skulle. Han hade ingen aning om hur bottnen såg ut, ändå kastade han sig vilt utför bryggans kant.

"Kusten är klar!" ropade han så fort han kom upp över ytan. Han kastade med huvudet så att håret inte låt för ögonen på honom. "Inte en sten i sikte! Det är flera meter djupt här!"

"Ditt as!" flämtade jag. Han fick konstant mitt hjärta att stanna och sedan slå helt galet. Trots det kraftiga regnet såg jag flinet på hans läppar.

"I med dig Ville, inget kommer hända." sa han. Hugo och Nadja hoppade i lika orädda som vanligt, de kom upp skrattandes medan regnet öste ner över dem. Jag tvekade, tittade på badstegen och sedan tillbaka på Jacob. Han väntade tåligt och nickade långsamt som för att övertyga mig att ta steget. Jag stod med armarna runt min kropp trots att regnet var varmt. Utan att tänka igenom det backade jag ett par steg för att hoppa i. Vattnet var precis lika varmt som jag hade föreställt, det var nog åska i luften. Så fort jag var nere under ytan började jag ta mig upp igen. Adrenalinet pumpade i hela kroppen, fick mitt hjärta att rusa av både rädsla och spänning. Jacob simmade snabbt fram till mig och drog en hand genom sitt genomblöta hår.