Tro och tvivel

del 22

Pappa hade tänt grillarna när vi kom tillbaka från badet. Saltvattnet droppade från håret och sved på de sönderkliade myggbetten när vi torkade. Vi satte oss huttrandes vid grillplatsen som fanns i hamnen och drog handdukarna runt kroppen.

"Sitt inte här och frys, ta på er varma kläder." beordrade han. "Vi ska snart börja grilla. Det blir grillspett så ta med det ni har så gör vi en knytkalasbuffé av det." sa han. Vi reste på oss och sprang tillbaka till båten. Alla älskade grillspett, även fast vi åt grillad mat 5/7 dagar i veckan när vi var ute med båtarna så kunde man aldrig tröttna på grillspett. De varma, torra kläderna var påkastade fortare än vanligt och sedan stod Nadja och jag och rotade i vårt lilla kylskåp. Vi tog ut allting som kunde användas till ett grillspett och bar ut det i famnen till grillplatsen. Magen sved av hunger och hela kroppen var öm efter paddlingen och vårt långa bad. Energin hade sugits ur mig och det enda jag ville göra var att lägga mig ner på marken och ta en tupplur. Armarna var alldeles svaga och värkande. Jag lade mig raklång på en av bänkarna intill borden och suckade djupt. Det tog inte lång tid innan Ellen kröp upp och lade sig på mig med huvudet vilandes på min mage. Alla skrattade åt henne, inklusive jag.

"Är du också trött?" frågade jag. Hon nickade och gäspade stort. Jacob kom fram och la sig halvt över oss och stod halvt kvar på marken.

"Jag med!" sa Jacob och låtsades gäspa. Ellen skrattade högt när han tog tag i henne och lyfte bort henne från min kropp. Han lyfte henne som om hon inte vägde ett gram och ställde sedan ner henne på bryggan innan han lade sig över mig, precis som Ellen, skillnaden var bara att Jacob vägde mycket mer än Ellen. Jag tjöt besvärat åt hans tyngd över min kropp men han låg kvar med huvudet på mitt bröst så att hans hår kittlades i näsan på mig. Nadja och Hugo kom springandes och lade sig halvt över oss också. Jag låg halvt kvävd underst och klagade högt.

"Jag vill aldrig åka hem." sa Nadja som inte hade några problem med att andas.

"Vem vill det?" frågade Jacob som låg bekvämt över mig. Hugo och Nadja flyttade sig efter en stund men Jacob låg kvar.

"Ditt hår kittlas." sa jag och stack upp handen. Jag drog handen genom hans tjocka, fuktiga kalufs. Hårstråna som vanligtvis var mjuka var nu sträva efter saltvattnet. Han suckade nöjt.

"Du vet att jag har ganska svårt att andas väl?" frågade jag. Han log svagt och tittade upp på mig med kisade ögon. Efter en liten stund reste han på sig och lyfte upp mig i sin famn, inte riktigt lika lätt som han lyfte Ellen, men det var ändå inga problem för honom. Han bar mig med ena armen under mina ben och den andra runt min midja. Jag höll mig krampaktigt runt hans hals medan jag tjöt och väsnades om att han skulle släppa ner mig. Han satte sig ner på bänken igen med mig i hans knä innan han lade sig ner. Hans armar var fastlåsta runt min kropp och jag kunde inte ta mig loss när han lade sig ner igen med mig ovanpå honom den här gången.

"Ni två små turturduvor. Vad vill ni ha på era grillspett?" frågade Sofia. Jacob log nöjt mot henne.

"Vi kommer snart. Jag vill bara krama lite till på Ville." sa han. Jag skrattade tyst. Ifall en annan kille hade gjort såhär framför min familj hade jag antagligen blivit varm i hela ansiktet, men det var Jacob det handlade om nu. Jag skulle nog aldrig känna den där nervösa pinsamheten framför min familj när jag var med honom.

"Som ni vill." skrattade hon. Jag stöttade upp min överkropp med underarmarna och drog i snöret till luvan på hans tjocktröja.

"Varför är du så generös?" frågade jag med ett blygt leende. Han tog tag i mitt lilla silvriga önskeben och drog det försiktigt fram och tillbaka längs kedjan som hängde runt min hals.