Tro och tvivel

del 3

Förra sommaren

Jag klättrade upp för badstegen och svepte handduken om mig. Alla förutom jag och Jacob var redo för att gå runt ön.

"Ska ni med eller?" ropade Sofia otåligt. Jacob stod på badstegen och tittade på mig.

"Jag stannar om du stannar." sa han. Jag tittade på honom en kort stund innan jag vände mig mot Sofia som stod i början av bryggan och stampade otåligt.

"Vi stannar!" ropade jag.

"Var försiktiga! Vi är tillbaka om ett par timmar!" svarade hon och vinkade. Jag nickade, de skulle inte vara tillbaka förens ikväll när solen var på väg ner. Jacob släppte taget om stegen och slängde sig ner i vattnet igen. Solen sken men det blåste lite grann så små vågor rullade över havet.

"Kom upp, jag fryser." sa jag åt honom. Vattnet rann ur mitt hår och ner längs min kropp. Vi hade badat i flera timmar. Mina fingrar var som russin och mina läppar var blå. Han tittade på mig och skrattade.

"Du ser ut som ett blåbär." sa han och klättrade upp för stegen. Hans läppar var också blå.

"Du med." log jag. "Jag ska bara byta om, kom över till mig sen." la jag till och klev på vår båt. Nadjas familjs båt låg mellan min och Jacobs. Det var som att campa, fast med båt istället för husbil. Det var det bästa på hela året, vår båtcamping. Vi sov i båtarna, ibland bytte vi sovplatser så att jag sov hos Nadja en natt, Ellen hos Nils en natt, Hugo hos Jacob och så vidare. Ifall man blev trött på någon var det bara att fråga ifall man fick åka ihop med en annan familj ett par timmar och få ta det lugnt ihop med dem. Sedan la vi till i en gästhamn eller en ö och var där i ett par dagar. Allting var så spontant och fritt. Man släppte allting som var hemma.

Jag gick in i ruffen och drog för gardinerna för de små fönstren. Det fanns tre sovplatser här, en dubbelsäng och en soffa man kunde bädda om till en säng. Det var trångt med all packning, men mysigt.

"Är du färdig?" frågade Jacob och hoppade på båten.

"Vänta lite bara." svarade jag och drog på mig ett par mjukisbyxor. När jag tittade mig i spegeln var mina läppar fortfarande blå. Jag öppnade upp dörren till ruffen och mötte Jacobs blick.

"Fryser du fortfarande?" frågade han. Jag nickade och drog på mig en luvtröja. Han hade bara på sig grå mjukisshorts och en stor luvtröja.

"Är du alltid varm?" frågade jag.

"Ja, faktiskt." log han och slängde sig på Sofias och pappas säng. Jag kröp upp bredvid honom, med russinfingrar och blå läppar. De små vågorna på havet gjorde att båten gungade lite grann. Det var rätt mysigt, ungefär som en liten vagga.

"Okej, då tycker jag du kan dela med dig lite." sa jag och la mig på kudden intill. Det var precis lika trångt som det såg ut.

"Bara om vi gör en lek." beordrade han. "Man får bara ställa ja och nej frågor. Jag börjar. Är du singel?" Jag tittade upp på honom med en rynka i pannan.

"Ja?" svarade jag.

"Vad oklart. Antingen är det ja eller nej." sa han och drog en hand genom sitt fuktiga hår.

"Ja, jag är singel." svarade jag. Jag vände mig om så att jag låg på mage och harklade mig tyst medan jag tänkte på en fråga.

"Du då, är du singel?"

"Vad du härmas."

"Det är bara för att veta vad jag ska fråga sen. Svara på frågan nu."

"Ja, singel till fullo." svarade han med blicken på mig. "Har du varit full någon gång?"

"Varför gick jag med på det här?" suckade jag och tryckte en kudde i ansiktet på honom. "Men ja."

"Va?! Har lille Ville varit full? Vilka framsteg i vuxenlivet!" skrattade han. Han fick små rynkor vid kanten av ögat när han brast ut i skratt.

"Du är ett halvår äldre än mig, Hjorten." påminde jag honom om. Ibland verkade alla glömma bort att jag inte är ett barn. Han avskydde dessutom att bli kallad för Hjorten, det kom från hans efternamn, Hjortqvist. Vi kom på det första sommaren också. Nadja kallades för Nallen och Hugo kallades för Fille. Fille hade ingenting med Hugo att göra egentligen, det var Ellen som kom på det.

"Är du kär?" frågade jag. Han tänkte efter en stund. En stund för länge.

"Nej." svarade han. Jag svalde medan jag väntade på hans fråga.

"Är du oskuld?"

"Jacob!" flämtade jag. "Varför måste du ställa sådana här frågor?" frågade jag kränkt.

"Vad? Bara svara på frågan, Vendela." sa han och höjde frågande på ögonbrynen.

"Ja, jag är oskuld. Älskar du någon?" frågade jag och tittade på honom. Han kunde inte komma undan min blick.

"Ja." svarade han utan att tveka. Han tittade lika intensivt på mig som jag på honom. Sedan fortsatte han att ställa fråga efter fråga hela kvällen tills resten kom tillbaka.