Player

86 1 5
                                    

(Martinus pers)

En katastrof... Det är precis vad det här är... Varför vart det så här... Varför gjorde Marcus sådär...

T- Anna bare så du vet Marcus vanligvis ikke oppføre seg sånn...

Hon kolla ner i golvet och nicka lite försiktigt....

T- Jeg beklager for det han gjorde..

Jag släppte hennes arm och skulle precis gå där ifrån när något knappt hörbart lämna hennes mun...
Jag vände mig mot henne men hon stod med ryggen mot mig...

T- Hva var det du sa...

Hon kolla lite smått åt sidan innan hennes mun öppna sig... Men det stängdes snabbt.... Jag vände mig om mot hennes dörr igen....

T- Hvis det ikke var noe jeg går nå...

Mina steg styrdes ut från hennes rum för att ta mig bort till trappan vid andra sidan korridoren..  Jag skulle precis sätta min fot på det första trappstegett när jag kände en varm hand på min axel... Min blick vändes automatiskt mot tjejen som stod bredvid mig....

A- Martinus snälla gå inte.. 😢

En tår rann ner för hennes kind och hon snyfta till lite...
Jag vände mig om och satte min hand på hennes kalla och halvt våta kind då det har runnit ner många tårar där..
Hon kolla in i mina ögon och jag log mot henne.. Hennes vanligtvis Isblå ögon var lite smått röda av tårarna... Jag ska alltid ta hand om henne... Jag vill inte se henne så här... Jag vill se henne le.. Jag vill se det där glittret i hennes ögon som jag såg när vi åkte skidor... Mina armar drog in henne i en kram och hon borra in sitt ansikte i min axel... Min hand åkte långsamt upp och ner för hennes rygg... Hennes andetag vart lugna och även mina... Även om vi träffades igår känns det som vi har känt varandra i flera år.. Jag vill inte mista henne som vän...
Jag släppte kramen och kolla in i hennes ögon...

T- Jeg er her med deg så lenge du vil...

Ett svagt leénde klistra sig fast på hennes ljus röda läppar...

A- Tack Martinus...

Jag skulle precis krama henne igen när dörren på nedervåningen öppnades och Annas Mamma kom in i huset...

(AM= Annas mamma)

AM- Gumman jag är hemma!

Jag log åt Anna som stirra ner för trappan...

A- okej... Emm Martinus är här...

Hon kolla på mig igen med en "ber om ursäkt"  min för att hennes mamma kom..

AM- Å vad trevligt vill han bli med till sjukhuset idag med!?!

Annas min ändrades till en frågade min och jag nicka då jag tror hon behöver allt stöd som går... Hon log mot mig...

A- Aa han blir med...

Jag vände mig om så vi kunde börja gå ner för trappan...
När vi kom ner möttes jag av Annas mamma som tydligen heter Jenny..

AM- Hej Martinius trevligt att träffa dig igen..

Anna fnittra till lite bakom mig och hennes mamma kolla frågande på henne..

AM- vad är det?

Anna gick fram så hon stod bredvid mig istället för bakom...

A- Han heter "Martinus"  inte "Martinius"

Hennes mamma kolla chockat på mig och Anna...

AM- oj förlåt

Jag log åt henne..

Slalomحيث تعيش القصص. اكتشف الآن