Haley West (bok 1) boyfriend game gone wrong

Kapitel 7 - Jag ska flytta till Mars

KAPITEL 7

Tystnad. Jag stirrar på Mr. Collins och han stirrar tillbaka. Flera minuter går utan att någon säger något.

Varför säger han inget?

Mr. Collins harklar sig och drar åt slipsen igen. "Ja.. Det ska vi väll kunna ordna.." Hans röst låter konstig och jag kollar lite förvirrat på honom.

"Men.. du var ju nyss så skeptisk till det.." Mumlar jag osäkert och kollar sedan ner på mina skor.

"Det tog bara ett tag innan jag fattade vad det var du pratade om.." Hans röst låter fortfarande konstig.

"Du sa ju att du trodde du visste vart jag ville komma..?"

"Jag trodde fel.." Säger han och rättar till sin slips och kollar sedan mellan min hoodietröja som jag har lagt bredvid mig på bordet och min... Handled..?
Jag följer hans blick mot min handled och får se den svarta tofsen som sitter där, som ett armband. Plötsligt flyger dom senaste minuterna genom mitt huvud som en film som snabbspolas.

Nej... Nej,nej,nej,nej.. NEJ!

I mitt huvud flyger bilder omkring i totalt kaos. Hur jag drar ut tofsen från mitt hår när jag går fram till Mr. Collins. Hur jag nervöst säger något om att 'jag aldrig har gjort något sånt här förrut'. Hur jag ber om ett annat rum. Hur Mr. Black blinkar åt oss varför blinkade han? Fattade alla hur fel allt verkade? förutom jag?. Hur det första jag gör när vi kommer in hit är att dra av mig min tröja.

Åherregud... Nej nej nej.

Min blick hoppar mellan alla möjliga föremål i rummet i sin jakt att hitta något att fästa blicken på. Rummet vi befinner oss i är litet, väggarna är till skillnad från resten av skolan inte målade i vitt eller någon ljusblå nyans, här är dom tvärtemot målade i en varm röd färg. Det finns fyra bänkar och en liten whiteboardtavla på ena väggen. Det hänger också en tv på väggen och det finns även en stor växt i ena hörnet. Vi befinner oss förmodligen i skolans mysigaste och modernaste rum.

Plötsligt stannar min blick på mannen framför mig och jag blir helt röd i ansiktet.

"Jag tror jag måste gå nu.. T-tack för.. Allt." Jag babblar på utan att riktigt veta vad jag säger medan jag tar min tröja och klumpigt lyckas ta mig ut från rummet. Jag halvspringer genom korridoren och håller tröjan hårt i en klump mot mitt bröst. Jag störtar in på en toalett och suckar lättat när jag har låst dörren. Jag kollar på mig själv i spegeln. Min bruna hår, är som vanligt kaos, jag rodnar fortfarande åt det som nyss hände och min nästan genomskinliga t-shirt som jag har på mig verkar helt plötsligt olämplig.

Inte nog med att allt jag säger låter helt fel, jag klär mig olämpligt också.. Eller i det här fallet kanske det hade varit lämpligt? Om det nu var att ligga med min engelskalärare som var mitt mål. Usch.. Jag rodnar så fort jag tänker på det. Hur lyckades jag få fram allt så fel. När jag nu i efterhand tänker igenom allt jag sagt så inser jag att allt hade dubbla budskap.. Och jag är inte förvånad över att han tolkade det som han gjorde.

Jag bad fan om ett annat rum..

Hur ska jag någonsin kunna se Mr. Collins i ögonen igen? Hur ska jag ens klara av att vara i samma rum som honom.. Samma byggnad.. Samma planet. Som jag ser det just nu så finns det bara ett alternativ... Jag får flytta till månen. Nej, det är för nära.. Jag flyttar till Mars.

Bra idé Haley! Då kan du bli kompis med alla marsianer som lever där...

Jag ser framför mig hur jag vandrar omkring på mars med massa små gröna figurer runt omkring mig. Jag skulle kunna bli deras drottning! Drottning över planeten Mars!

Jag sköljer mitt ansikte med kallt vatten i ett försök att få rodnaden att lägga sig lite. Jag drar sedan på mig min hoodietröja igen och lyckas sedan på något sätt få upp mitt hår i en tofs som inte ser allt för hemsk ut. Jag slänger en blick på mobilen för att kolla vad klockan är och ser även att jag fått tre sms från Sam.

Från: Sam <3

Var är du?
--
Från: Sam <3

Hjälp! Jag är förföljd!
--
Från: Sam <3

Haley för i helvete! Var är du?
--
Jag suckar smått för mig själv innan jag konstaterar att jag har några minuter kvar till nästa lektion börjar och bestämmer mig för att svara Sam.

Till: Sam <3

Jag pratade bara med Mr. Collins. Vi ses på lektionen?
--

Jag slänger en sista blick i spegeln innan jag går tillbaka ut till korridoren. Jag kollar ner på mina skor och försöker att ta mig till mitt skåp, vilket inte är speciellt enkelt då varje millimeter av korridoren är täckt av elever som står och pratar, flörtar, klagar och skrattar.

Varför måste dom stå precis där man ska gå? Kan dom inte stå längs med väggarna?

Jag känner hur irritationen stiger inom mig och får lust att skrika rakt ut åt alla att dom ska flytta på sig.

Ni är dumma i huvudet hela högen!

Jag hatar er alla.

Flytta på er!

Plötsligt tar det stopp. Jag kommer inte längre. Jag har gått in i något... Eller någon.. Jag fortsätter att kolla ner och får se ett par svarta Converse framför mina ljusblåa. Våra tår pekar mot varandra och jag höjer långsamt blicken. Först ser jag ett par 'slitna' mörkblåa jeans. Min blick fortsätter uppåt och jag får se en vit t-shirt som sitter på en alltför perfekt, vältränad överkropp. Jag är svagt medveten om att jag borde kolla upp på personens ansikte, eller bara ta ett steg åt sidan, men jag kan inte sluta att stirra på människans kropp.

"Du funderar fortfarande på hur jag skulle se ut utan tröja?" Hörs en alldeles, i detta fallet, för välbekant röst. Jag kollar upp och får se ingen mindre än Skyler Watson stå framför mig med ett flin klistrat på ansiktet.

"Nej, hon konstaterar bara att du borde träna mer. Du har inga muskler." Sam dyker upp bredvid mig och jag kollar förvirrat på henne.

"Det tänkte jag inte alls!" Säger jag i panik och blänger på Sam.

"Vi vet alla vad du tänkte." Flinar Skyler och hans kompisar skrattar och kollar på mig. Min blick vandrar mellan de fem killar som står uppradade framför mig, den ena mer vältränad än den andra. Och jag kan inte sluta stirra.

"Kom nu Haley, vi har viktigare saker att göra än att stirra på otränade kroppar och prata med töntar som dem." Säger Sam med ett överlägset tonfall innan hon tar tag i min handled och drar mig därifrån.

"Vad sa du så för?" Frågar jag och jag hör själv hur upprörd jag låter. Sam himlar med ögonen åt mig.

"För att killar som dom gillar tjejer som är svårfångade. Dom vill ha en utmaning." Säger hon som om det vore helt uppenbart innan vi stannar framför våra skåp som råkar vara bredvid varandra. Om sanningen ska fram så är det Sam som har fixat det, hon gick och klagade hos rektorn och drog någon historia om att hon kände sig 'obekväm' och 'osäker' om hon inte fick ha sitt skåp nära mitt.

Rektorn trodde på henne.. Trots att Sam i verkligheten inte är obekväm eller osäker i några som helst situationer. Hon vet av någon anledning alltid vad hon ska säga och hur hon ska reagera.

Jag rycker till när jag inser att Sam fortfarande pratar.

"... Och därför måste du spela mystisk och svårfångad inför Skyler och sedan bli tillsammans med Andy..." Jag tar ut mina böcker från mitt skåp och försöker koncentrera mig på det Sam säger.

".. för Skyler är än en sån kille.. Har han bestämt sig för att han ska ha något så ger han inte upp förrän han har fått det, och 'det' i detta fallet är du."

Toppen... Jag är ett 'det'..

**********