Haley West (bok 1) boyfriend game gone wrong

Kapitel 17-Blommor och choklad

KAPITEL 17

//Från: "Pojkvän" <3

Förlåt för att vi var tvugna att ställa in vårt disneymaraton igår. Hur kan jag gottgöra dig? Choklad?//

Jag avbryter mig när min mobil plingar till och läser smset med ett leende. Lilla omtänksamma Andy. Trots mitt dåliga samvete över att jag kysste Skyler igår så svarar jag på smset. Som om allt vore normalt. Jag menar, Andy får ju inte misstänka något.

//Till: "Pojkvän" <3

Ursäkt godtagen. Men ja, jag kräver choklad.//

Med ett stort leende trycker jag på skicka och smset börjar sin långa väg upp till rymden för att sen studsa tillbaka ner till jorden och in i Andy's mobil. Okej, jag har ingen aning om det är så det går till när man skickar ett sms. Men ni måste ju hålla med om att det lät bra.

"Haley! Sluta smsa och fortsätt berätta..!" klagar Sam som sitter framför mig på min säng. Men egentligen finns det inte så mycket mer att berätta. Jag har redan berättat historien om vad som hände igår när Skyler hade kört hem mig, och Sam har suttit tyst och lyssnat med stora ögon.

"Okej.. sen lämnade jag honom och gick in..." fortsätter jag men blir avbruten ännu en gång av att min mobil plingar till.

//Från: "Pojkvän" <3

Och choklad du ska få. När passar det att få det levererat?//

Jag fnissar till åt Andys svar och ignorerar att Sam blänger på mig från andra sidan sängen.

// Till: "Pojkvän" <3

Jag ska bara köra ut Sam från mitt hus. Sen har jag hela dagen ledig.//

Jag lägger ifrån mig mobilen och kollar på Sam med ett ursäktande leende. Det behövs inte ens ett enda ord för att Sam ska förstå att hon ska gå. Det är därför jag älskar henne. Inte för att hon går när jag vill det, för det vore en ganska elak anledning att älska någon för, utan jag älskar henne för att hon förstår mig så bra.

Med en suck reser hon sig upp och klampar ut från rummet. Jag sveper med blicken över mitt otroligt stökiga rum. Hela min garderob ligger fortfarande i en hög på mattan sedan gårdagens klädväljarproblem. För att vara ärlig så ligger nästan allt jag äger på golvet. Jag menar, vem orkar städa? Precis, ingen. Förrutom min mamma då, men till och med hon har gett upp hoppet om mitt rum.

Borde jag kanske städa..? Andy ska ju komma hit.. Nej, han överlever. Hoppas jag...Ännu en gång kollar jag runt och bestämmer mig tillslut för att ta det jobbiga steget att resa mig upp från sängen. Jag börjar plocka undan alla underkläder som ligger utspridda över hela rummet för att undvika att det ska bli alltför pinsam stämmning här inne sen. Inte för att jag förstår hur mina underkläder skulle kunna skapa pinsam stämmning, underkläder är normalt. Men något inom mig säger att jag borde plocka undan dom.

Jag trycker in den lilla högen jag har samlat ihop i min garderob och kollar sedan nöjt runt. Hah, och vem sa att jag inte kan städa? Om man bara bortser från alla kläder som ligger på golvet, och allt annat skit, så ser faktiskt mitt rum riktigt rent ut.

Nöjd med min insats går jag tillbaka till sängen och kollar vad klockan är på min mobil. Jag börjar undra vart Andy är innan jag inser att det inte ens har gått 10 minuter sedan jag skickade mitt senaste sms. Så istället för att vara en jobbig, tjatig flickvän som skickar sms var tionde minut och undrar var han är så lägger jag mig ner på sängen och börjar fantisera om vilken sorts choklad Andy kommer köpa till mig.