Haley West (bok 1) boyfriend game gone wrong

Kapitel 9 - Små bröst är något som går i släkten

KAPITEL 9

Jag stirrar på mig själv i spegeln med en förskräckt blick. Jag skulle lika gärna kunna gå naken till festen. Det är nästan som om min mamma ber om att jag ska bli våldtagen och gravid med trillingar.

Jag får en bild i huvudet av hur jag nervöst går ner till köket där mina föräldrar sitter. Jag har precis fått veta att jag är gravid och har ställt in mig på en rejäl utskällning. Men istället så flyger min mamma upp från stolen och jublar och säger något om att "äntligen så ska jag bli mormor! Det var på tiden! Jag har väntat så länge på den här dagen!"

Det skulle inte förvåna mig om det var så hon reagerade, även fast jag bara är 16 år och alldeles för ung för att få trillingar.

"Hur går det där inne? Får jag se nu?" Min mammas röst hörs utanför provrummet. Jag förstår inte varför hon låter så ivrig, hon har fan kikat in i provrummet varannan sekund medan jag försökte få på mig klänningen. Jag drar undan tygskynket och håller ut armarna så att min mamma kan granska klänningen hon har valt ut.

"Åh så fin! Men du har för små bröst för den!" mamma pratar högt och verkar inte ha en tanke på att det finns fler människor i denna butik.

Jag har vadå?

"Va?" Säger jag och kollar automatiskt ner på mina bröst.

Min mamma nickar och trummar fundersamt med ena pekfingret på hennes kind. "Oroa dig inte. Små bröst är något som går i släkten!"

Jag orkar inte ens klaga på att hon pratar alldeles för högt. Som om hon vill att hela världen ska få veta att vår släkt har små bröst. Jag vill bara hitta en klänning och sen komma härifrån.

"Kan du ge mig en annan klänning?" Frågar jag och när min mamma försvinner iväg på jakt efter en annan klänning passar jag på att ta av den jag har på mig. Den satt så tajt att jag knappt kunde andas. Plötsligt dras tygskynket undan och min mamma håller upp två klänningar, en i varje hand. Då jag bara står i underkläder så rycker jag åt mig den ena för att kunna hålla den framför min kropp.

"Mamma! Vi är inte ensamma här!" Väser jag men hon kollar bara obekymrat på mig.

"Men lilla gumman! Det finns väll ingen här inne som inte har sett en tjej i underkläder innan! Du är alltid så blyg."

Provrummen finns av en anledning!

Jag suckar högljutt innan jag drar iför tygskynket igen och lyckas få på mig klänningen. Jag kollar på mig själv i spegeln och nickar långsamt.

Den här kan fungera..

Klänningen jag har på mig är ljust blå och slutar precis ovanför mina knän. Den är kanske lite tajt, men jag antar detta är det bästa jag kan få mamma att gå med på. Dom flesta föräldrar brukar vilja skydda sina barn från alkohol, droger och sex så långt det går, men min mamma skulle förmodligen inte ens protestera om jag bestämde mig för att bli en porrstjärna.

Nu låter det antagligen som om mina föräldrar inte bryr sig ett skit om mig eller min säkerhet. Men det är faktiskt tvärt om, som deras enda barn så är dom oerhört överbeskyddande. Det är bara min mamma som har fått för sig att jag ska 'leva livet som hon gjorde när hon var i min ålder'...

"Åh den är perfekt!" Jag hoppar till när jag inser att min mamma har stuckit in sitt huvud i provrummet.

"Tycker du?" Frågar jag glatt, jag har faktiskt själv börjat gilla klänningen mer och mer för varje sekund.

"Japp! Men det är bara en liten sak... Jag är snart tillba...!" Hon är försvunnen innan hon ens har hunnit säga meningen klart. Jag kollar lite smått förvånat efter henne innan jag vänder mig om och kollar på mig själv genom spegeln igen. Jag kollar ner på mina fötter och börjar fundera på om jag har några skor som passar till den här klänningen. När jag kollar upp igen så skriker jag till då jag genom spegeln får se min mamma stå bakom mig?