Haley West (bok 1) boyfriend game gone wrong

Kapitel 18- En förlorad oskuld?

KAPITEL 18

Prick klockan fem ringer det på dörren. Jag tar min väska, trycker ner min mobil i bakfickan innan jag springer ner för trapporna, tar det lite lugnare den här gången för att inte sluta som sist med näsblod. Jag öppnar dörren med ett leende och tappar nästan andan av synen framför mig. Utanför står Skyler med ett par snygga, lagom slitna jeans och en skjorta. Och hans hår.. det ser ovanligt fluffigt ut. Det är inte långt ifrån att jag sträcker fram handen och rör vid det.

Jag får fram ett hej innan jag vänder mig om och tar på mig mina svarta Vans. Japp, för en gångs skull använder jag inte Converse. Medans jag står och knyter mina skor så boktavligt talat känner jag hur Skyler kollar in min rumpa. Jag är inte som normala människor som sätter sig ner på huk eller något annat snyggt när dom knyter sina skor, utan jag bara böjer mig ner, så att rumpan hamnar rätt upp. Sam brukar reta mig för min "skoknytarställning".

När jag reser mig upp och ger Skyler ett svagt leende så flinar han tillbaka. Tydligen är han också road över hur jag knyter mina skor. Jag börjar gå mot dörren men stoppas av att min mamma kommer ut till hallen.

"Vart ska du unga dam?" frågar hon och försöker låta sträng, men misslyckas totalt. Jag öppnar munnen för att svara men mamma avbryter mig. "Åh! Vilken snygging! Honom skulle jag gärna ha som svärson!" utbrister hon och går fram till Skyler.

Låt mig bara informera er om att hon sa precis samma sak när hon såg Nathaniel första gången, och då var vi 11 år. Samma sak med Andy för bara någon vecka sedan. Hon verkar vilja att jag ska gifta mig med varenda kille jag träffar.

Min mamma börjar förhöra Skyler och jag känner hur jag blir helt röd i ansiktet när hon frågar honom om han är oskuld.

"MAMMA!" halvskriker jag innan jag går förbi henne och ut från huset. Jag hör hur Skyler säger något till mamma innan han kommer halvspringandes efter mig.

********

Jag kämpar för att inte ge ifrån mig en hög suck. Vi har inte ens varit på resturangen i tio minuer, och Skyler har redan svarat på x antal sms och två samtal. Visst han är populär, men kan han inte bara lägga ifrån sig den där jävla mobilen lite? Jag har sagt fler ord till vår servitör än vad jag har sagt till Skyler, och det kan inte vara något bra tecken.

Jag smuttar lite på mitt kolsyrade vatten när Skyler går iväg för tredje gången för att svara på något "viktigt" samtal. Han är ju värre än någon högt uppsatt affärsman. Jag kollar runt i den hyfsat stora resturangen. Det är ingen billig pizzeria det här, om jag trodde att stället Andy tog med mig till var dyrt så vill jag inte veta vad det här är. Det finns inget på menyn för under 50 dollar*. Inget, inte ens förätter. Så jag hoppas verkligen att Skyler betalar. Annars får det bli springnota för min del.

Skyler sätter sig ner vid bordet igen precis i samma sekund som maten sätts ner framför oss. Vi börjar äta under tystnad, jag gör ett antal försök att försöka starta en konversation, men Skyler är helt i en annan värld. Jag tror inte ens att han hör vad jag säger.

********

Väl vid efterrätten så har Skyler faktiskt lagt ifrån sig sin mobil och han har fått mig att skratta fler gånger än vad jag kan räkna till. Jag stirrar ner på min efterrätt. Jag har ingen aning om vad det är för liten geléliknande vit sak som står framför mig med jordgubbar runt sig. Jag var nära på att beställa in någon efterrätt som lät jättegod med massor av choklad.. tills jag kom på att jag har sagt till Skyler att jag inte gillar choklad.. Så det fick bli dethär.

Jag petar på den vita saken med skeden och den dallrar till. Men jag rycker på axlarna och börjar äta, och den är godare än vad jag hade förväntat mig. Jag sneglar mot Skyler's efterrätt som ser minst lika god ut som min, om inte godare, och hoppas i hemlighet att han ska gå iväg på toa eller något så att jag kan sno en bit av den.