Kapitel 21- Onsdagar suger

1.7K 91 10
                                    

KAPITEL 21

Onsdagar är aldrig någon bra dag. Det bara är så. Det är mitten av skolveckan, man har fortfarande två långa dagar kvar att ta sig igenom, man ser liksom inte slutet. När jag var mindre älskade jag onsdagar, när jag var mindre älskade jag alla dagar i veckan. Vad hände med det?

Iallafall så är den här onsdagen inget undantag, det märks redan när jag vaknar upp och jag inser att jag ligger på golvet. Alltså har jag någongång under natten rullat ner från min säng, och det kan ju inte vara något bra tecken. En annan sak som tyder på att detta är en dålig dag är att jag har fått min mens, inser jag då jag går in i badrummet för att göra min morgonrutin. Och mens leder till att jag helt plötsligt är starkt begränsad när det gäller vad jag ska ha på mig.

Att man ska ha svarta byxor när man har mens är en oskriven regel. Jag förstår mig inte på tjejer som kan ha någon annan färg på byxorna under den veckan, och absolut inte dom som kan ha vita. Jag skulle aldrig få för mig att dra på mig ett par vita jeans när blodet bara rinner mellan benen på mig. Lydig som jag är så följer jag den oskrivna regeln och drar på mig ett par svarta jeans. Sen känner man sig aldrig sexig under mens, så jag ser ingen anledning till att klä mig som det. Alltså drar jag på en rosa hoodie, som man inte bör bära om man vill smälta in i omgivningen. Men i mitt fall spelar det inte någon roll vad jag har på mig, jag är ändå skolans samtalsämne för tillfället.

Jag är tjejen som 'utnyttjade' och ' playade' 'stackars' Andy. Det är ganska intressant att ingen har brytt sig ett skit om Andy innan och sen helt plötsligt tycker alla synd om honom, och jag har hört flera tjejer som säger att dom 'har alltid tyckt Andy är jättesöt'. När jag hör det så bubblar någon konstig känsla upp i mig som jag inte riktigt kan förklara. Det är inte svartsjuka. Varför skulle det vara det? Jag gillade ju aldrig ens Andy.

Okej, jag gillade honom. Jag gillar honom fortfarande.

Men det är för sent nu, allt är för sent nu. Andy kommer förmodligen aldrig mer att prata med mig. Men jag måste prata med någon, annars kommer jag drunkna i mina enga tankar. Jag ler därför lättat när jag ser Sam komma gåendes mot mig, hon kommer veta vad jag ska göra. Hon vet alltid vad jag ska göra, när jag inte vet det själv förstås. Det är inte så att jag låter min bästa vän göra alla beslut åt mig.

Jag öppnar munnen för att säga något men stänger den snabbt igen när jag inser att Sam bara går förbi mig. Rakt förbi mig utan att ens kolla på mig, utan att ens säga ett hej. Jag rynkar förvirrat på pannan innan jag stänger igen mitt skåp och halvspringer efter henne. "Sam! Vänta!" säger jag och hon stannar så plötsligt att jag springer rakt in i henne.

När hon vänder sig om så ger hon mig den kallaste blicken jag någonsin sett innan hon spottar orden rakt i ansiktet på mig. "Vi är inte vänner längre Haley."

Jag bara står där och blinkar med ögonen och öppnar och stänger munnen som en fisk. Vadå inte vänner längre?

"V-va?" lyckas jag tillslut stamma fram.

"Du har gått för långt! Du är så desperat efter att ha en kille att du först uttnyttjar stackars Andy, och när det inte fungerar med Skyler så hoppar du direkt på min pojkvän!" Fräser Samantha kallt och jag känner nu att flera blickar har riktats mot oss. "Jag vet att du kysste Nath igår!" lägger hon till och flera flämtningar hörs omkring oss. Det är som om jag är med i en film, med ljudeffekter och allt.

Allt hon nyss har sagt åker omkring som en berg-och dalbana i mitt huvud just nu.

'.Du har gått för långt..'

'... utnyttjade Andy..'

'.Desperat efter att ha en kille...'

'...Kysste Nath...'

Haley West (bok 1) boyfriend game gone wrongDove le storie prendono vita. Scoprilo ora