Haley West (bok 1) boyfriend game gone wrong

Kapitel 8 - Familjekväll eller fest?

KAPITEL 8

Så fort jag slänger mig ner på soffan så känner jag hur all stress bara rinner av mig och det enda som blir kvar är ett lugn. När jag sträcker mig efter fjärrkontrollen och startar tvn så bestämmer jag mig för en sak, denna helgen ska jag bara ligga hemma, kolla på tv, äta choklad och undvika fler pinsamma situationer. Fredagar är den bästa dagen på hela veckan. Vi slutar skolan hyfsat tidigt, båda mina föräldrar jobbar så jag har huset för mig själv i iallafall tre timmar, man kan vara uppe hur sent man vill för man vet att man har två dagar på sig att ta igen den förlorade sömnen.

Jag letar bland kanalerna i hopp om att hitta något som är värt att se, men som vanligt så finns det ingenting. Jag stannar slutligen på något komplicerat bröllopsklännings program. Jag menar, jag var ju tvungen att välja något av allt det skit som går på tvn.

Jag hoppar till och bokstavligen skriker till när jag får ett sms. Vad hände med att jag skulle byta sms-signal? Jag svär att den dagen jag dör så är det på grund av en hjärtattack, orsakad av att någon skickar ett sms.

Jag övervinner min nyfikenhet att läsa sms:et och går istället in på inställningar för att byta sms-signal, medan jag kommer ihåg det. Efter att det är avklarat så kollar jag på sms:et som som vanligt är från Samantha. Man skulle kunna tro att hon är min enda vän, men jag har faktiskt fler vänner.

//Från: Sam <3

Ja eller nej?//

Jag stirrar oförstående på sms:et och rynkar pannan. Ja eller nej? Vad är det ens jag svarar på? Jag inser att detta kan bli en lååång konversation om vi ska sköta den skriftiligt, så jag bestämmer mig för att göra det som min mamma skulle ha gjort.. jag ringer.

"Hej!" Sam låter alltid lika glad när hon svarar i telefon.

"Vadå ja eller nej?" Jag går rakt på sak, jag har inte så lång tid på mig att prata. Det är reklam på tvn, och trots att programmet suger så måste jag ju se vilken klänning hon väljer. Jag har slösat bort 20 minuter av min tid på detta program, och det känns ju lite sorgligt om jag inte får se hur det slutar då.

"Ja.. Bara svara ja eller nej!"

"Men vad är det jag svarar på?"

"Bara säg ja eller nej!" Upprepar Sam envist och jag suckar.

"Okej... Ja." Säger jag efter att ha tänkt efter en stund. Jag hör hur Sam ger ifrån sig ett av sina glädjeskrik och en känsla av att detta inte kommer sluta bra börjar sprida sig i min kropp.

"Sam vad var det jag svarade på?"

"Ta på dig en klänning och fixa till dig, jag hämtar dig vid klockan sju. Vi ska på fest!" Säger Sam glatt och jag suckar högt.

"Jag ska ingenstans! Jag tänker inte flytta mig en millimeter."

"Kom igen Haley! Sluta vara så tråkig och res dig upp från den jävla soffan! Du har fyra timmar på dig innan jag och Nath hämtar upp dig!" Säger Sam bestämt innan hon lägger på och jag stirrar förvånat på telefonen.

Hur visste hon att jag låg i soffan?

Som om det är mitt största problem? Jag har just blivit tvingad att gå på en fest. Jag kollar på klockan och ler lättat när jag inser att det Sam sa om fyra timmar var sant. Jag kollar lugnt tillbaka på tvn, lagom till programmet börjar igen. Fyra timmar är lång tid, jag kanske till och med hinner bli sjuk..

Jag suckar irriterat när min mobil ringer igen, precis när man ska få se vilken av alla de överdrivet dyra klänningar som hon ska välja i programmet.

"Ja?" Svarar jag halvt irriterat och väntar mig att få höra Sam's röst.

"Inte den tonen när du pratar till din mamma flicka lilla!"

Mamma?

"Oj förlåt! Jag trodde det var Samantha som ringde!" Säger jag snabbt och sänker ljudet på tvn.

"Jag ringde bara för att fråga om du har något speciellt önskemål på vilken film vi ska se på familjekvällen ikväll?" Säger min mamma glatt och jag stelnar till.

Vi har enda sedan jag var liten haft familjekväll varje fredag, då vi lagar mat tillsammans, pratar och ser på film. Jag lyckades för ett tag sedan förhandla mig till att bara ha det varannan fredag. Och jag hade helt glömt bort att det var denna veckan, vilket mina föräldrar så klart inte har glömt.

"Mamma.. Jag har lovat Samantha att jag ska följa med henne på en fest idag.." Säger jag tyst. Jag skäms lite för att jag glömt bort att det var familjekväll denna veckan och jag väntar mig att få en utskällning av mamma, men istället flämtar hon glatt till.

"En fest! Vi måste köpa en klänning! Jag tar ledigt resten av dagen och kommer hem med en gång! Vi ses snart älskling!" Innan jag hinner protestera så har hon lagt på. Än en gång sitter jag tyst och stirrar förvånat på min mobil.

Det där var oväntat...

***

Det är svårt att inte märka att min mamma är hemma. Det första hon gör, efter att hon har hängt av sig sina ytterkläder är att ropa mitt namn. Efter det så kommer hon instormandes till vardagsrummet och kramar om mig så att jag inte kan andas. Sen så lägger hon sina händer på mina axlar och backar ett steg och granskar mig med den blicken som gamla släktingar använder när man inte träffat dom på länge. Det enda som saknas just nu är kommentaren 'vad stor du har blivit!'.

"Jag kan inte fatta att min lilla flicka ska gå på sin första fest!" Säger min mamma glatt och jag tror aldrig att jag har sett henne mycket gladare. Det är egentligen inte alls min första fest, men det är lika bra att låta henne tro det för tillfället.

"Mamma! Det är inte så stort!" Säger jag avfärdande och viftar med ena handen för att få det att verka som ingenting.

"Det är visst stort! Jag kommer fortfarande ihåg min första fest! Det var då jag förlorade oskulden!" Säger min mamma obekymrat.

För mycket information!

"Vi måste åka och köpa en klänning åt dig!" Fortsätter hon lika glatt och jag skakar på huvudet.

"Jag är säker på att jag har någon i min garderob."

"Inte ska du ha någon gammal skräpig, urtvättad klänning på din första fest! Ta på dig ett par skor och hoppa in i bilen nu!" Min mamma är fortfarande lika ivrig och börjar knuffa mig mot hallen när jag vägrar röra på mig.

Förstå mig inte fel nu, jag älskar min mamma, jag älskar båda mina föräldrar. Men ibland kan dom bli lite för mycket. Och det finns inget pinsammare än att shoppa med min mamma...

*****