Haley West (bok 1) boyfriend game gone wrong

Kapitel 12- Vad gör jag i Andy's rum?

KAPITEL 12

Jag vaknar långsamt och sätter mig förvirrat upp. Jag har ont i ryggen. Jag kollar runt och rynkar förvirrat på pannan.

Var är jag?

Jag kollar runt ännu en gång och inser att jag sitter på ett golv. På en matta. Har jag sovit här?

Varför har jag sovit på en matta?

Det skummaste i hela situationen är att det inte ens är min matta. Det är inte mitt rum. Jag reser mig ostadigt upp men tvingas att snabbt sätta mig ner igen när jag blir helt yr. Jag har ont i huvudet och mår allmänt dåligt. Jag skriker till när något rör på sig i sängen som finns i rummet. Plötsligt sätter sig Andy upp och kollar på mig med trötta ögon, ruffsigt hår och.. ingen tröja.

"Vad gör du här?" Frågar jag förvirrat.

"Jag bor här... Detta är mitt rum.." Andy drar en hand genom sitt hår och håller hårt om täcket.

Vad gör jag i Andy's rum...?

"Du var på min brors fest igår.. Sedan blev du full och somnade på min matta.." Säger Andy hjälpande men det ringer inga klockor, dock så antar jag att det han säger är sant med tanke på min klädsel och det faktum att jag mår dåligt. "Jag har ont i huvudet." Klagar jag och Andy reser sig upp. Han har ett par rutiga pyjamasbyxor på sig. Gulligt.

"Stanna här, jag ska gå och hämta ett glas vatten och en huvudvärkstablett. Brukar du ta en eller två?" Säger han och går mot dörren.

"Två.." Säger jag och försöker resa mig upp när han har försvunnit ut från rummet. Efter ett antal misslyckade försök så står jag stadigt, eller ja.. hyfsat stadigt, på mina fötter och jag tar försiktigt några steg mot dörren. Jag går ut från rummet och lämnar dörren på glänt, så att jag ska kunna hitta rätt rum bland alla annars stängda dörrar. Jag stapplar vingligt till närmsta badrum och stänger dörren efter mig. Jag hoppar förskräckt till när jag får se mig själv i spegeln. Mitt smink är helt utkletat, mitt hår ser ut som ett ruffsigt fågelbo, eller som min mamma skulle säga, knullrufs. Klänningen är skrynklig och de tunna, hudfärgade strumpbyxor jag har på mig under klänningen är sönder. Jag har fortfarande dom förbaskade skorna på mig.

Jag börjar med att ta av skorna och inser att jag har fått märken efter remmarna. Efter det krånglar jag av mig strumpbyxorna och rättar till klänningen. Jag rotar igenom skåpen men hittat inget som jag kan ta bort sminket med.

Det får väll bli vanligt hederligt vatten och tvål då..

Jag hittar en vit, mjuk handduk och tvekar en bra stund på om jag vågar smutsa ner den med mitt smink men rycker sedan på axlarna och börjar tvätta bort mitt smink. Har man råd att bo i ett sånt här hus så tror jag inte att en förstörd handduk fäller ekonomin.

Och dessutom behöver ingen veta att det var jag...

När mitt ansikte är rent så börjar jag ta itu med det fågelbo som är mitt hår. Då jag självklart inte hittar en hårborste, utan endast en kam så inser jag att det kommer ta hela dagen att reda ut det här. Jag fixar till det värsta och sätter sedan upp det i en tofs som ser hemsk ut, men det ser iallafall bättre ut än innan. Detta är fördelen med att alltid ha en tofs runt handleden.

Efter att ha slängt en sista blick i spegeln så går jag snabbt tillbaka till Andys rum, med mina skor i ena handen. Jag lägger försiktigt ner dom på golvet innan jag bäddar till Andys säng och sätter mig på sängkanten precis innan han kliver in i rummet. Han höjer på ena ögonbrynet åt mig, och jag antar att det beror på att jag ser annorlunda ut jämfört med när han lämnade rummet, men han säger inget. Istället ger han mig glaset med vatten och två tabletter som jag tacksamt tar emot och sväljer.