Haley West (bok 1) boyfriend game gone wrong

Kapitel 25 - Ursäkt godtagen

KAPITEL 25

Efter att ha ätit pannkakor med Nutella till frukost så är Nathaniel tvungen att gå hem. Man kan tro att det skulle vara konstig stämning mellan oss efter att vi sovit i en så pass intim position hela natten, men allt är precis som vanligt. Vilken jag är tacksam för, det sista jag behöver just nu är konstig stämning mellan mig och Nath. Han är för tillfället den enda vän jag har, då Natalie har åkt iväg på semester med sin familj.

Jag älskar Nathaniel, men jag kan inte riktigt påstå att jag har känslor för honom. På något sätt känns det fortfarande som om han tillhör Sam. Hur bra det än kändes att ha hans armar runt mig så är det fortfarande Andy som tar upp all plats i mitt huvud. Jag måste komma på ett sätt att komma över honom, för han har tydligt sagt att han inte vill ha med mig att göra.

Medan jag lastar in all disk från frukosten i den redan överfulla diskmaskinen så plingar det på dörren. Jag rynkar förvirrat på pannan för jag kan ärligt talat inte komma på en enda människa som skulle vilja besöka mig just nu. Natalie är det knappast, då hon är enda borta i Australien. Det skulle ju kunna vara Nathaniel som har glömt något, men han vet att det bara är till att gå in. Jag ställer ifrån mig tallriken på bänken och torkar snabbt av mina händer på en kökshandduk innan jag går och öppnar.

Jag blir minst sagt chockad när jag får se en rödögd Andy med sitt blonda hår i totalt kaos stå på trappan med en sportbag slängd över axeln. Han har ett par svarta, ganska tajta jeans och en grå hoodietröja på sig.

Jag måste erkänna att han ser jävligt sexig ut

Mina snuskiga tankar avbryts snabbt när jag inser att hans ögon är röda för att han har gråtit. Ingen av oss säger något utan vi bara står där och stirrar på varandra. Jag rodnar när jag inser att det enda jag har på mig är den stora, svarta t-shirten med något tryck på. Jag har såklart underkläder på mig också, men ändå, jag står här halvnaken framför Andy och jag slår vad om att mitt hår är minst lika rufsigt som hans.

Ett förvånat pip kommer ur min mun när Andy helt plötsligt tar ett steg mot mig, tar tag i mina höfter och drar mig mot honom innan han pressar sina läppar mot mina i en kyss som jag smått förvirrat besvarar. Känslan går inte att beskriva. Min mage förvandlas till ett zoo och mina armar dras automatiskt uppåt och lägger sig runt Andys hals.

Plötsligt lämnar Andys läppar mina och vi backar undan från varandra. Jag är för chockad för att säga något så jag står bara där och kollar ner på golvet, som om det skulle hända något intressant där vilken sekund som helst.

"Förlåt för igår Haley." Andys röst bryter tystnaden och får mig att kolla upp på honom. Vi är ganska så exakt lika långa, han kanske är nån centimeter eller två längre än mig.

"Jag har tänkt igenom det du sa, och om det inte är försent så tänker jag acceptera din ursäkt."

Hans ord upprepas om och om igen i mitt huvud. Han accepterar min ursäkt. Han accepterar min ursäkt!

"Verkligen?" Säger jag och hoppet i min röst är tydligt.

"Ja. Jag överreagerade. Och jag gillar verkligen dig Haley, så ja, jag accepterar din ursäkt."

Efter hans ord så bara står jag där. Ingen av oss säger något, men det är ingen pinsam tystnad. Jag drar lite i min tröja då det helt plötsligt känns som om den har krympt. Plötsligt blir jag medveten om att Andy pratar.

"... Håller du med?"

"Självklart!" Svarar jag snabbt utan att ens ha en aning om vad det är jag håller med om. Andy lägger armarna i kors och flinar svagt.

"Du hörde inte ett ord av vad jag sa va?" Frågar han och jag kollar på honom med oskyldiga ögon.

"Förlåt."

Han bara skrattar och skakar på huvudet innan han stänger dörren och tar av sig sina skor.

"Avboka allt du har planerat. Vi ska ha Disney-maraton."

********

Och maraton har vi. Klockan är nu halv 10 på kvällen, vilket betyder att vi har kollat på Disneyfilmer i ganska så exakt 12 timmar. Vi har inte ens ätit lunch, utan levt på popcorn. Om sanningen ska fram så har vi ätit så mycket popcorn att jag är förvånad över att jag inte har förvandlats till ett enda stort popcorn hela jag. Jag sitter för tillfället uppkrupen i Andys knä och han kramar om mig medan jag tvingar honom att kolla på trassel. Ja, det tog 12 timmar att övertala honom. Det är därför jag ler nöjt när han skrattar, för jag visste att han skulle gilla filmen. Alla gillar den här filmen.

När filmen är slut så vänder jag mig om så att jag sitter gränsle över hans lår, med mitt ansikte mot hans. Han ger mig ett leende innan han kollar över axeln på mig, mot tvn där eftertexterna rullar.

"Vilken film ska vi se nu?" Frågar han men jag skakar bara på huvudet som svar.

"Vi ska inte se någon film." Säger jag samtidigt som jag drar en hand genom hans hår så att det blir ännu mer rufsigt och fnittrar tyst. Han passar i rufsigt hår.

"Ska vi int..." Börjar han men blir avbruten då jag böjer mig fram och kysser honom. Jag drar ner honom på soffan, så att han hamnar över mig innan jag avbryter kyssen. Och en blick är allt som behövs för att han ska förstå vad jag menar.

*********

Jag andas tungt och öppnar ögonen och möts genast av Andys klarblåa ögon. Han ler mot mig och jag ler tillbaka innan jag kramar om honom.

Jag hinner inte säga något innan han gräver ner sitt ansikte i min hals och somnar. Mina fingrar pillar okontrollerat med hans hår och jag kan inte sluta le. Andy var bra, riktigt bra. Det var inte alls som med Skyler. Skyler bara körde på, för honom var det en vana. Andy däremot tog allt långsamt och försiktigt, var till och med lite nervös i början men slappnade sedan av. För att vara första gången så var han otrolig, jag misstänker att det är för att han när han läser sina böcker måste ha tagit sig igenom x antal sexscener.

Eller också är han bara en naturlig sexgud

Jag ligger här en bra stund och bara kollar på honom när han sover. Låter kanske skumt, men jag skulle kunna kolla på honom hur länge som helst. Min pojkvän. Inte låtsas-pojkvän. Andy är min riktiga pojkvän.

Jag ska bara snygga till honom lite.

*******