Haley West (bok 1) boyfriend game gone wrong

Kapitel 16- Översvämmning och en mosad fot

KAPITEL 16

Det finns ett problem med att vara mig, och det är att jag är så lättövertalad. Det finns såklart mer än ett problem, men låt oss låtsas att det bara finns ett, för det låter bättre än att säga 'det finns många problem med att vara mig'. Jag menar, hur kul låter det? "Hej jag heter Haley och det är bara problem med att vara mig, så jag hoppas att ni alla slipper födas som mig i ert nästa liv."

Sam's plan har fungerat, såhär långt iallafall. Jag är nu officiellt tillsammans med Andy. Jag menar officiellt. Officiellt som i ändrad relationsstatus på Facebook. Officiellt som i att han hämtar upp mig innan skolan och vi åker dit tillsammans i hans alldeles för snygga bil. Officiellt som i... ja, officiellt.

***

Jag blänger ner på den ihopmosade klump på min tallrik som dom kallar mat och petar på den med min gaffel. Usch. Aldrig att jag tänker äta det här.

"Du kan ju alltid fråga Haley!" Jag vaknar till när Samantha nämner mitt namn och inser att vi inte längre är ensamma runt det lilla runda bordet. Tydligen så äter Skyler och Nathaniel samma tid som oss på fredagar, och tydligen så har Natalie och någon tjej som jag inte ens vet vad hon heter (trots att vi har flera lektioner tillsammans..) slagit sig ner vid oss.

Det är ovanligt att Skyler äter med oss, trots att han och Nathaniel är bra vänner. Egentligen är det väll inte så konstigt att han aldrig äter med oss,då han går en klass över oss och han brukar äta med dom andra killarna i fotbollslaget. Men det händer då och då att han sätter sig med oss, och det har jag Nathaniel att tacka för, eller skylla på. Det är nämnligen så att jag av någon konstig anledning får lite problem med att äta när Skyler sitter vid samma bord. Och jag vet inte varför. För det är ju inte så att hans sexighet distraherar mig eller något. Inte alls. Jag bara får lite svårt att äta med skolans snyggaste kille sittandes framför mig. Så egentligen är det inte bra att han sitter här. Men det skulle jag såklart aldrig säga till honom.

"Fråga mig vadå?" frågar jag förvirrat och sträcker mig diskret efter mitt vattenglas. Dock så är jag mer fokuserad på Skylers skönhet är vart mitt fulla vattenglas står placerat. Min hand hamnar lite fel och istället för att lyfta upp glaset så råkar jag välta det. Långsamt, långsamt, okej ganska snabbt, så sprids det en stor pöl över hela bordet. Men ingen inser vad som har hänt förän vattnet rinner över kanten och börjar droppa ner på golvet, och på alla som sitter runt bordet. En förvånad tystnad uppstår innan det långsamt börjar gå upp för alla att det droppar vatten ner på deras byxor.

"Vad fan!?" utbrister Skyler högt och reser sig snabbt upp. Och nu tror jag inte att det finns en enda människa i matsalen som inte stirrar åt vårat håll. Vi andra som satt runt bordet ställer oss också upp och det tar några sekunder innan jag inser att fnittret som hörs runt om oss är riktat mot mig. Och det är inte för att det är mitt glas som ligger där så oskyldigt på bordet mitt i pölen med vatten, utan det är för att jag, istället för att ha fått några droppar vatten på låret som dom andra, har fått ganska många droppar vatten på mina byxor, på precis rätt ställe, mellan benen, så att det ser ut som om jag har varit med om en liten olycka. Självklart.

"Det är vatten!" får jag fram med röda kinder och ännu en rad med fnitter hörs.

"Vad glor ni på?" Skyler's arga röst får alla runt omkring oss att snabbt återgå till det dom höll på med innan min lilla uppvisning och jag ger honom en tacksam blick.

***

Paniken är över. Och så är även den lilla översvämmningen orsakad av mig. Efter att jag sprungit fram och tillbaka med papper i sisådär 10 minuter så är allt vatten borta och vi sitter nu ner i lugn och ro igen.