Haley West (bok 1) boyfriend game gone wrong

Bonuskapitel!!

"Det är sååå varmt!" klagar jag högt och dramatiskt. Andy kollar upp från sin bok och ger mig en menande blick.

"Gå och bada då?" säger han med ett litet flin. Jag blänger mot honom vilket bara får honom att flina ännu större.

"Nej." jag sätter mig upp och lägger armarna i kors, bläger rakt fram på havet. Havet måste hata mig. Det bara är där framför mig, helt underbart blått och lugnt. Kan det bara försvinna? Eller flytta till en annan strand. Det är elakt att retas. Dom små vågorna rullar in mot stranden och ger ifrån sig ett vackert ljud. Barn leker i kanten och längre ut ligger folk på uppblåsbara madrasser eller simmar omkring. Jag undrar vad dom tänker med. Det är tydligt att det inte är med hjärnan. Vem är så dum att utmana ödet?

"Varför inte?" Andys ton är utamanande och jag vänder blicken bort från havet och stirrar in i hans ögon istället. Han vet varför. Alla borde veta varför. Men tydligen så är jag den enda på denna strand som har något vett kvar i mig. Jag svarar inte på Andy utan sträcker mig efter min vattenflaska, öppnar den och tar en klunk som jag dock lika snabbt spottar ut igen. Urgh. Varmt vatten. Det borde inte vara tillåtet. Jag tänker uppfinna en vattenflaska som håller vattnet kallt även om det är +30 grader ute. Andy kan säkert hjälpa mig, han är smart. Man borde nog kunna omvandla solvärmen till kyla. På något sätt. Jag kommer bli känd för min idé. Rik till och med. Sedan kan jag och Andy åka tillbaka till Italien varje år, och vart vi än går så kommer folk att bära omkring på min oerhört smarta vattenflaska.

Vad ska jag kalla den? Haley West's mästerverk?

Nej. Det låter som en tavla. 

Kanske... Haley's makalösa vattenflaska

Ja. Nej. Kanske. Borde Andy's namn vara med? Kanske.

Haley Gibson's makalösa vattenflaska

Borde jag kanske gifta mig med Andy först? Ja. Ett bröllop blir kul.

Tillslut bestämer jag mig för att avvakta med namnet. Jag menar, jag kommer nog ha tid att tänka ut något medan Andy uppfinner den. Tänk om det redan finns en sådan vattenflaska och jag inte vet om det? Nej. Detta är hur jag ska bli känd. Om någon har tagit min idé innan så måste jag nog tyvärr på något sätt se till att den personen mystiskt försvinner. Detta är min vattenflaska. Den ska finnas i alla färger förrutom brun. Brun är en tråkig färg. Jag kanske till och med får Nobelpriset för denna unika uppfinning. Tänk er hur jag blir kontaktat och får veta att jag har vunnit en massa priser för min vattenflaska.

Åhgud, vad ska jag ha på mig när jag tar emot mitt första pris?

Jag måste shoppa så att jag är förberedd.

Jag kanske till och med får träffa Jhonny Depp.

Han kommer att älska min vattenflaska så mycket att han personligen kontaktar mig och ber mig att gifta mig med honom och sen....

"Haley?" Andys röst får mig att hoppa till där jag sitter på min solstol mitt på en vit strand i södra italien. 

"Va?" 

"Du svarade aldrig på min fråga." säger han och som svar får han en förvirrad blick från mig.

Vilken fråga?

"Vilken fråga?"

"Vill du gifta dig med mig?" 

Min värld stannar och jag stirrar på honom. Försöker hitta något tecken på att han skojar men han ser gravallvarlig ut. Är han seriös? Friade han just till mig? Jag vet att jag nyss tänkte att ett bröllop skulle vara roligt, men jag var inte seriös på något stadie. Jag är ju bara 16 år! 

"Se inte så förskräckt ut! Jag skojade bara!" Säger snabbt efter och håller upp händerna i försvar. Jag andas ut. 

"Tur det. För det där var inget vidare romantiskt frieri." Säger jag med ett misslyckat försök till överlägset tonfall. Andy skrattar och rycker oskyldigt på axlarna.

"Men vad var det för fråga? Vad är det jag ska svara på?"

"Varför går du inte och badar? Jag är säker på att havet är jättesvalkande och skönt."

Nu är han bara elak. Han ska bara retas hela tiden. Jag har redan förklarat detta två gånger idag. Och alla andra dagar. Jag lägger armarna i kors över bröstet och min aningen för stora bikiniöverdel.

"För att det kan vara farligt! Har du inte lyssnat? Är du inte allmänbildad? Det kan finnas hajar eller andra äckliga djur i haven!" 

Andy lägger huvudet på sned och gör sedan en gest mot alla människor som badar bara några meter från oss. 

"Dom har ju överlevt." säger han och jag suckar högt. Vi har haft denhär konversationen tre dagar i rad nu. 

"Än så länge ja! Men vänta du bara, snart kommer det en haj och äter upp dem alla och då... då kommer du att inse att jag hade rätt hela tiden!" nöjd med mig själv lägger jag mig ner på stolen igen och tar på mina solglasögon innan jag kollar upp på den klarblåa himmeln. "Men tänk om jag skulle vara i vattnet då? Då skulle jag dö och du skulle bli singel."

Se, jag gör honom en tjänst genom att stanna på land

Han borde vara tacksam.

Men han säger inget. Jag blundar och njuter av tystnaden. Med tystnad menar jag ljudet av havet och barn som skrattar. Så kanske inte så tyst trots allt när jag tänker efter. Plötsligt lyfter jag från solstolen och i några få förvirrade sekunder tror jag att jag flyger men jag inser ganska snabbt att det är Andy som har lyft upp mig. 

"Vad gör du...?"

"Vi ska bada!" jag snarare hör än ser Andys flin. Panikslaget börjar jag slå på hans rygg.

Jag tänker inte bada!

Det är ju som att planera sin egen död!

Glöm det!

Men Andy stannar inte. Inte förrän vattnet är upp till midjan på honom. Desperat klänger jag mig fast i honom. Jag tänker inte röra vid vattnet. 

****

A/N: Lite kort och slarvigt skrivet, men ja. Ett bonuskapitel om Haley och Andy. Hoppas ni gillade det :) En liten present från mig till er på min födelsedag :)
Ha en fortsatt bra dag <3