When Everything Goes Wrong (The Fooo Conspiracy)

Kap.14: Lots Of Joy

När sista lektionen är slut så går tillsammans till bussen. Vi väntar i ungefär fem minuter sedan kommer bussen och vi sätter oss. Det är helt tyst mellan oss och jag har inte tid att komma på något att säga eftersom jag har nog med jobb att försöka lunga mig och tänka positivt. Jag vill följa med honom men jag är så rädd och nervös över hur mamma kommer att reagera. Hon har bara träffat honom några få gånger.

Helt plötsligt så drar Omar i mig och jag förstår att vi är framme. Jag går efter honom ut ur bussen och vi går sedan hem till mig. När vi kommer hem så ser jag mammas svarta volvo stå på gårdsplanen och jag blir ännu mer nervös. Omar stannar precis innan gången till vårt hus och vänder mig mor mig.

"Känns det okej?" frågar han. Jag ger honom ett leende och nickar. Sedan kramar jag om honom och drar med han fram till dörren. Jag öppnar sedan och vi går in.

När jag tagit av mig skorna så går jag in i köket med Omar tätt bakom mig.

"Hej" säger jag till mamma som står och lagar mat i köket.

"Hej" svarar hon och ler mot oss.

"Hej" säger Omar och tittar sedan på mig.

"Kan vi prata?" frågar jag och tittar på henne.

"Såklart, kom" säger mamma och går mot köksbordet. Jag ger Omar en blick att han ska följa med och sedan går jag och sätter mig mitt i mot mamma och Omar sätter sig bredvid mig.

"Vad är det som har hänt?" frågar hon lite oroligt när hon ser att Omar också sätter sig bredvid mig. Hon måste tro att vi ska säga att vi är tillsammans eller att jag är med barn. En sak önskar jag och det var att jag och Omar var tillsammans men inte mer än så, verkligen inte mer än så.

"Jo Omar ska upp till Stockholm imorgon och vill att jag ska följa med. Så att jag kan träffa de andra killarna i bandet" säger jag och tittar ner i bordet. Jag är så nervös på svaret jag kommer att få. Jag har ingen aning.

"Det är ett stort ansvar att åka iväg själva" börjar mamma.

"Men vi är inte ensamma där uppe. Vi bor hos min kompis Felix. Du kan säkert få snacka med hans föräldrar eller med Daff som är min manager" säger Omar.

"Mm, jag snackar gärna lite med båda" säger mamma fundersamt.

"Jag kan ringa han med direkten om du vill" erbjuder sig Omar.
Mamma skrattar lite försiktigt men nickar och Omar tar upp sin telefon. Inom mig sprids bara glädje. Massor av glädje.

---Omar---

När Fannys mamma säger att hon vill snacka med de så ringer jag direkt Daff. Samtidigt som jag letar upp han i min kontaktlista så börjar tankarna komma. Tänk vad kul att få hänga med Fanny en hel helg. Visserligen killarna också men ändå. Bara ingen av de tar henne ifrån mig. Då slår jag seriöst ihjäl dem.

När jag hittat Daff i min kontaktlista så trycker jag på grön lur och det kommer en signal.

____________________________________

Förlåt för att det var några dagar sedan jag skrev. Min dator gick i sönder igår när jag tänkt skriva så kunde inte det sen. Nu lånar jag mormors dator men den vääääääldigt seg och det tar ett tag att skriva ett kapitel...

Men ska skriva så mycket och ofta jag kan i alla fall så vi ses när det kommit en ny del. Puss och kram och förlåt för att det är kort och segt. Men det får vara så. är bara så glad att jag skrivit ett kapitel i alla fall! c:

[REDIGERAD]