When Everything Goes Wrong (The Fooo Conspiracy)

Kap.13: Good Luck

Men vi sitter bara tysta. Jag vågar inte fråga om han hört utan väljer att vänta på att han ska säga något.

"Ska vi åka hem?" frågar han och jag nickar. Antingen ville han inte bli tillsammans med mig eller så hade han helt enkelt inte hört vad de sa. Men av någon anledning så känns det som han gjort det. Som att han hade hört precis allt de sa.

Vi sätter oss på mopeden och åker sedan hem till mig. Jag blir både glad och lättad när jag ser att bilen inte står på gårdsplanen. Jag hoppar av och tar sedan av mig hjälmen.

"Vill du följa med in?" frågar jag sedan men Omar skakar på huvudet.

"Måste hem" säger han sedan och jag nickar snabbt innan jag ger honom hjälmen och börjar gå mot huset. Tårarna bränner i mina ögon och jag skyndar på stegen. Jag måste hinna in innan jag börjar gråta. Han får verkligen inte se att jag blev ledsen. Men helt plötsligt så tar någon tag i min arm.

"Eyy, vänta. Vi sa aldrig hejdå" säger han och drar mig mot honom. Jag vänder mig tveksamt mot honom och ler stelt.

"Hejdå" säger jag. Omar kramar sedan om mig och jag kramar tillbaka. Vi släpper varandra och jag ler mot honom och han ler tillbaks.

"Hejdå Fanny" säger han sedan och vänder sig om och går tillbaka till mopeden. Jag vänder mig om och springer mot dörren. Jag letar upp extra nyckeln som ligger under mattan och låser sedan upp dörren. Jag går sedan in och går ut till köket och tar ett glas vatten. Jag packar sedan upp badkläderna och går sedan in i duschen och duschar. När jag är klar så går jag in på mitt rum och byter om till pyjamas. Sedan går jag ner och sätter mig och tittar på tv.

---Fredag---

Nu har jag känt Omar i tio dagar. Inget mer har förändrats. Vi har pratat och allt sådant men inget mellan oss har förändrats och jag antar att han inte hörde. Helt plötsligt så plingar min mobil till. Det är från Omar.

*Heeeej Fanny!! Jag ska till Stockholm ikväll och vara där över helgen. Vill du följa med?*

Jag funderar lite. Kommer mamma och pappa gå med på att jag åker med en "främling" till Stockholm. Antagligen inte.

*Heej Omar!! Jag följer gärna med men jag tror inte mina föräldrar kommer att gå med på det...:/*

Sedan lägger jag ifrån mig mobilen och tittar tomt framför mig. Vi slutar om fem minuter. Jag slår en blick mot det högra hörnet där Omar sitter med sin mattebok framför sig. Helt plötsligt så tar han upp mobilen och lyser först upp men ser sedan ut att fundera. Helt plötsligt så tittar han på mig och jag tittar snabbt ner i min bänk. Efter en liten stund så vågar jag titta upp igen och då sitter han och skriver på sin mobil. Sedan lägger han ner den och jag tar upp min. Ett nytt sms från Omar. Jag lyser upp och läser smset.

*Men jag kan följa med dig hem idag så kan vi tillsammans prata med din mamma. Är hon hemma när vi kommer hem? :)*

*Okej! Ja, jag tror det! :)*

Svarar jag och precis när jag ska lägger ner mobilen så säger vår lärare att vi slutar och Omar kommer fram till mig.

"En lektion kvar" säger han och ler mot mig.

Jag nickar.

"Omar jag är inte säker på att mamma blir så glad för detta" säger jag.

"Men jag finns vid din sida och tillsammans kan vi klara detta. Jag ska se till att din mamma litar på mig" säger han och tittar allvarligt på mig.

"Lycka till" säger jag ironiskt och vi går skrattandes ut från lektionen.

Han gör mig alltid lika glad. Och jag skulle verkligen vilja träffa dem andra killarna. Frågan är bara när och hur.

__________________________________________________________________

Så vad tycker ni?

Ska försöka uppdatera varanan dag nu om jag hinner. Sista veckan nu innan påsklovet! Yeeey! Eller ja den börjar imorgon...

Aha.. Nästa del kommer helt enkelt när jag skrivit en ny del!

Puss & Kram! ♥

[REDIGERAD]